Välkommen till skymningslandet
Artikel 2008-5 Stefan Casta

Det finns som bekant en tid när detta vackra land är höljt i nästan ständigt dunkel. När dimma och duggregn regerar och enstaka människor halvspringer längs öde gator med ansiktena nedböjda mot snålblåsten. En tid när vi drar oss inomhus, tänder brasor, lagar mustiga grytor.

Det är tiden innan snön kommer, om den kommer.

Det är tur man inte är djur, tänker vi kanske och stirrar ut i beckmörkret.

Men i naturen är senhösten en av årets lugnaste tider. Däggdjur och stannfåglar är i bästa tänkbara kondition.

En välgödd grävlinghona kommer lunkande längs sin växel, obekymrad om det bistra vädret. Så här års väger hon runt 10-12 kilo, nästan dubbelt så mycket som på våren. En del hanar kan väga över 20 kilo och är hårda som hockeyspelare i kroppen.

Grävlinghonan patrullerar revirets gräsmarker på jakt efter säsongens sista daggmaskar. Under fuktiga höstnätter kan hon äta flera hundra. Men hon varierar födan skickligt efter det som årstiden erbjuder. Blåbär, ekollon, havre, fallfrukt, tordyvlar och sorkungar är några andra höstfavoriter. De prydliga toalettgroparna vid grytet avslöjar ”nattens rätt”; där ryms allt från blåskimrande tordyvelskal till de mörkbruna pluttar som daggmask¬dieten resulterar i.

Klara nätter när luftfuktigheten är låg kommer honan backande i livsfarligt hög fart längs växeln med famnen full av torra ormbunkblad. Så försvinner hon ner i grytet med ändan först. Hon blir borta en stund och bäddar. Sovkammaren ligger i grytets djupaste del, där även jordvärmen bidrar till att skapa en behaglig temperatur. Om några månader, kring månadsskiftet februari/mars, ska honan föda sina ungar i det ombonade grytet. Där ska hon sedan ge dem di ända tills de en kväll i början av juni tumlar ut i försommargrönskan.

Men dit är tiden ännu lång. När snön kommer, om den kommer, drar sig honan ner i grytet för gott, hon lägger sig tillrätta i den mjuka bädden och faller i sömn. Bara en sträng av tappade växtrester vittnar om senhöstens bestyr.

God natt, jord!

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.