Vi kan, vi vill, vi måste

KLIMAT * Förutsättningarna var inte de bästa inför FNs fjortonde klimatmöte i polska Poznan i början av december. Men ändå fattades tillräckligt med beslut för att klimatförhandlingarna ska kunna fortsätta längs vägen mot Köpenhamn.

Artikel 2009-1

DET VAR INTE MENINGEN att prata siffror och konkreta mål i Poznan. USA höll på att byta president och EU var upptaget med interna stridigheter kring sina egna klimatambitioner. Utan dessa aktörer aktiva på scenen förväntade sig ingen egentligen särskilt mycket av mötet. Finanskrisen kastade därtill sin skugga över förhandlingarna. Men ändå blev det vissa resultat. Processen kan nu fortsätta under hela året fram till det avslutande klimatmötet i Köpenhamn i december.

­En komplikation är att förhandlingarna sker i två parallella processer, en för de 186 länder som undertecknat Kyoto-protokollet och en för alla dessa plus USA och några till, där förhandlingarna sker direkt under klimatkonventionen.

I förhandlingarna under Kyoto-protokollet är den känsliga frågan hur stora minskningar i-länderna ska utlova. Ännu pratar man bara om potentialer för utsläppsminskningar. Först på mötet i juni kommer man att övergå till diskussioner om konkreta nivåer. Sedan Balimötet för ett år sedan ligger ett intervall på 25-40 procents minskning till 2020 i vågskålen, konkretare än så har man inte blivit.

- Vi är förvånade över att Kanada, Australien och Nya Zeeland försöker låtsas som om att det man kom överens om på Balimötet inte längre gäller, sade Steven Guilbeault, från Climate Action Network. De försöker komma undan med alla möjliga olika ursäkter.

Klimatkonventionens generalsekreterare Yvo de Boer betonade vikten att inte stänga för många frågor under mötet i Poznan. Det skulle göra det mycket svårare för den nya amerikanska administrationen att komma in på ett konstruktivt sätt i förhandlingarna.

I Poznan antogs arbetsprogram för 2009 för både Kyoto-förhandlingarna och konventionsförhandlingarna. Nästa möte blir i Bonn i slutet av mars, följt av ytterligare ett möte i juni. Extramöten planeras till september och oktober. Köpenhamnsmötet flyttas fram en vecka och pågår 7-18 december.

EN ANNAN FRÅGA där det faktiskt fattades beslut i Poznan var kring formerna för den fond för anpassningsåtgärder som beslöts i Nairobi för två år sedan, men som inte har kunnat komma igång på grund av bristen på ett legalt ramverk. Nu fattades de beslut som krävdes för detta. Förslag om utökad finansiering för fonden återstår att lösa.

Tekniköverföring är en annan het potatis. Det behövs ett globalt system för att sprida miljövänlig teknik över hela världen och frågan fanns på ett antal dagordningspunkter. Här var man dock fortfarande på seminarie­stadiet, och återigen är det finansieringen som är det stora bekymret.

Världsbanken eller olika FN-styrda fonder är de två alternativen för hanteringen av finansflödena till åtgärder, tekniköverföring och anpassning. Västvärlden vill ha Världsbanken, som har en effektiv och fungerande organisation. Men banken har ett grundmurat dåligt rykte i Syd, som hellre vill ha mer påverkbara och genomskinliga organisationsformer inom FN-systemet. Dagens FN-organ anklagas dock ofta för att vara byråkratiska och ineffektiva.

- U-länderna villa ha enkla rutiner - men vi vill ha försäkringar om att pengarna går till rätt saker, säger Anders Turesson, chef för den svenska förhandlingsdelegationen.

Redd är förkortningen för ett omdiskuterat förslag om att ge regn­skogsländerna ersättning för att de inte hugger ner sina skogar, som är stora kolsänkor. Bokstäverna står för "Reduction from Deforestation and Degradation." Hur ska systemet se ut, ska det finansieras via en fond eller genom en marknadslösning där rika länder kan kvitta inköpta regn­skogskrediter mot högre utsläpp på hemmaplan? Ännu finns inga svar, inte heller på hur man ska beräkna kolsänkans storlek och kunna mäta hur mycket kol skogen binder.

Representanter för ursprungsbefolkningarna protesterade mot att hänsyn till deras rättigheter strukits ur det avtalsförslag som till slut kom upp på bordet.

FNs generalsekreterare Ban Ki-moon inledde högnivådelen av mötet med att understryka situationens allvar. Han manade världen att se både klimatkrisen och den ekonomiska krisen som möjligheter för framtiden. En stor del av investeringarna i de ekonomiska stimulanspaketen kan inriktas mot klimatsnål teknik, och på så sätt skapa gröna jobb och grön tillväxt.

Apisai Ielemia, premiärminister i den drunknande ö-nationen Tuvalu, drog ned stora applåder med ett engagerat tal där han vädjade till världens länder att se till att hans land, folk och kultur skulle kunna överleva genom att stoppa klimatförändringarna.

NÄR DET BLEV statsminister Fredrik Reinfeldts tur i talarstolen betonade han vikten av att sätta pris på koldioxiden och inrätta en global utsläppshandel och påpekade att vi inte fick låta finanskrisen påverka engagemanget. De åtgärder som beslutas i Köpenhamn ska ju inte börja gälla förrän 2013, och till dess bör ju världsekonomin ha återhämtat sig.

Under den sista mötesdagen liknande det stora klimatmötet mest en flygplats i snökaos, delegaterna vandrade håglöst omkring i väntan på att de sista utstående frågorna skulle lösas av en mindre grupp ministrar i slutna rum.

Samtidigt pågick desto intensivare diskussioner på EUs statsministermöte i Bryssel kring unionens stora energi- och klimatpaketet. Inte förrän sent på eftermiddagen kom besked därifrån om att paketet hade kunnat antas och att de grundläggande målsättningarna stod fast.

Det var dock ett mycket urvattnat klimatpaket som antogs. Mer än hälften av EUs utsläppsminskningar ska göras utanför unionen. Energisektorn i de fattigaste östeuropeiska länderna undantas från auktioneringen av utsläppsrätter, liksom den energiintensiva industrin.

Men faktum kvarstår att EU nu faktiskt har världens mest långtgående utfästelser om utsläppsminskningar och dessutom har instrumenten för att verksställa dem. Medlemslandet Tyskland, som redan minskat med 21 procent sedan 1990, och som har satt upp ett eget mål på minus 40 procent, visar att det trots allt är möjligt, eller rent av ganska enkelt.

En av mötets höjdpunkter var Al Gores tal. Denne före detta vicepresident och klimatmissionär fick stående ovationer för sitt kraftfulla tal till mötet. Läget är allvarligare än vi tidigare trott, vi måste agera snabbare. Att stabilisera utsläppen vid 450 ppm koldioxid räcker inte. Vi måste sannolikt ned till 350 ppm för att undvika farliga klimatförändringar. Al Gore gav också hoppfulla budskap från Barack Obama: USAs regering är fullt beredd att gå in i konstruktiva förhandlingar och ta en ledarroll i klimatarbetet. Han avslutade med en kortfattad hälsning från det amerikanska folket, "yes we can".

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.