Falken flyger igen

När Naturskyddsföreningen började jobba med pilgrimsfalk var arten nära utrotning i Sverige. I dag är arten inte bara symbol för föreningen utan också för att miljöarbete lönar sig.

Skribent Mats Hellmark

MILJÖGIFTER, BOPLUNDRING OCH JAKT höll på att knäcka den svenska stammen av pilgrimsfalk. Antalet häckande par hade sjunkit från 1?000 vid förra sekelskiftet till 15 i mitten av 70-talet. Äggskalen var 25 procent tunnare än de varit innan DDT började användas (på 40-talet).

I fjol häckade uppåt 200 par i Sverige, gamla jaktmarker återtas och äggskalen har åter blivit tjockare (åtta procent tunnare än ”normalägget”).

– Det går att rädda även akut hotade arter. Falken är en bra symbolart eftersom sambanden med mänsklig påverkan syns tydligt, säger Peter Lindberg som leder Naturskyddsföreningens Projekt pilgrimsfalk.

Projektet har satsat på forskning, kunskapsuppbyggnad och politikerpåverkan. Under 60- och 70-talen var bobevakning en av föreningens största aktiviteter. Bara i Västsverige har under årens lopp tusentals personer på ett eller annat sätt varit engagerade.

Nästan 500 falkungar har satts ut i naturen i sedan början av 1980-talet. Under 2008 satte projektet ut 19 flygfärdiga ungar i Dalarna, Hälsingland och Närke. Utsättningarna har ökat stammarna även utanför Sveriges gränser.

Falken finns i toppen av näringskedjan och reagerar snabbt på nya ämnen som sprids. Naturskyddsföreningen var först i världen att rapportera om högbromerade flamskyddsmedel i falkägg 2004.

– Vi påverkar opinionen även ute i Europa och i USA. Det känns bra, säger Peter Lindberg.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Mats Hellmark
Artikeln publicerades i