Det stinker ur containern med kasserade kylskåp och frysar som just anlänt till Skrotfrag i Järna söder om Stockholm, en av Sveriges fyra stora anläggningar för återvinning av freon. Ett gammalt ammoniakskåp har sprungit läck och det osar över staplar med vita skåp och lastbryggan som är porten in i anläggningen.

Lukten till trots är det inte ammoniakskåpet som är miljöboven här. Nästan samtliga kylmöbler som kommer hit är freonskåp, laddade med ett köldmedium som varken syns eller luktar. Hälsofarligt är det inte heller: saneringsarbetarna som tar emot skåpen, borrar hål i kompressorn och suger ut freonet behöver ingen särskild skyddsutrustning.

Riskerna ligger på ett högre, mer förrädiskt plan: freonutsläpp bryter ned ett tunt skikt av ozonmolekyler några mil ovanför våra huvuden. Ozonskiktet skyddar människor, djur och växter mot skadlig strålning från solen.

Varje kylmöbel innehåller ungefär ett halvt kilo freon (125 gram CFC 12 i kylkretsen och 360 gram CFC 11 i isoleringen). Det låter inte mycket, men förutom ämnets skadliga verkan på ozonskiktet så är freon en oerhört kraftfull växthusgas. Effekten av utsläpp är genomsnittligt 7000 gånger högre än ”vanlig” koldioxid (CFC 12 har en omräkningsfaktor på 10720, CFC 11 har faktorn 4680). Freonet i en enda kyl ger samma växthuseffekt som tre ton koldioxid. Två kasserade skåp motsvarar det genomsnittliga koldioxidutsläppet per svensk och år.

Med det i bakhuvudet känns statistiken vid intaget på Skrotfrag oroande: den här morgonen har 96 freonskåp tagits in. 16 av dem var så skadade att allt köldmedium läckt ut.

– Så här brukar det se ut, cirka 20 procent är redan skadade. Dessutom saknas ofta dörrar med isolering av freon, suckar platschefen Lars Nyberg.

Berget av trasiga skåp bortom den nyinkomna containern bär syn för sägen. Förvridna rör sticker ut, sidorna är buckliga, vissa skåp är helt krossade.

– Transportörerna får betalt per styck och packar så hårt det går. Ju mer de fyller containrarna desto mer får de betalt. Men packar man för hårt eller hanterar ovarsamt går kylkretsarna sönder. Det här är farligt avfall och ska hanteras som sådant, inte som gamla spisar! säger Lars Nyberg.

Skrotfrags konkurrent Svensk Freonåtervinning (SFÅ) i Lövsta, nordväst om Stockholm, får också in en hög andel skadade skåp. Platschefen Oskar Åsberg kan redovisa statistik över inkomna skåp sedan 2001. Åren 2001 till 2004 låg andelen skadade skåp mellan 4 och 8 procent. Från 2005 och framåt har siffran ökat till mellan 12 och 19 procent.

Ökningen sammanfaller med att ansvaret för återvinningen överfördes från kommunerna till producenternas samarbetsorgan Elkretsen 2005. Enligt Oskar Åsberg har förändringen betytt en kostnadsjakt som riskerar kvaliteten på både transporter och återvinning. När kommunerna hade ansvaret fick återvinnarna 250 kronor för ett skåp. I dag förhandlar Elkretsen för att få lägsta pris. Hur mycket SFÅ och Skrotfrag får betalt är affärshemligheter.

– Nivån är betydligt lägre än 250 kronor, men skulle jag säga en summa har jag snart inga kylskåp att återvinna. Elkretsen har mer eller mindre monopol och jag riskerar en hel del bara genom att prata med dig, säger Lars Nyberg.

MEN SKADADE KYLMÖBLER STÅR BARA för en knapp fjärdedel av utsläppen. Resten beror på att återvinningsgraden inte är så hög som den skulle kunna vara – trots att svensk lagstiftning föreskriver att freonåtervinning ska ske med bästa möjliga teknik.

Över en halv miljon freonfyllda kylskåp och frysar lämnas in i Sverige varje år. Göran Ehrnst på det oberoende certifieringsorganet RAL beräknar de onödiga utsläppen i samband med återvinningen till 68 ton freon per år. Det motsvarar drygt 430?000 ton koldioxid.

Ökningen av antalet skadade skåp står för 9,3 ton freon (CFC 12), motsvarande strax under 100?000 ton koldixiod. Drygt 59 ton freon, motsvarande cirka 330?000 ton koldioxid, beror på brister vid svenska behandlingsanläggningar.

SFÅ har trimmat sin anläggning i Lövsta i samarbete med RAL och återvinner i dag 95 procent när det gäller köldmedium (steg 1)och drygt 90 procent när det gäller isolering (steg 2).

Ehrnst har jämfört de svenska anläggningarnas återvinningsgrad under 2007 och 2008. Det största enskilda utsläppet står Skrotfrag i Järna för: 32,5 ton freon per år motsvarande över 197?000 ton koldioxid.

– Jag ser det som en miljöskandal att Skrotfrag fått hålla på med provdrift under ett och ett halvt år. Detta med stora utsläpp som följd, säger Göran Ehrnst.

Näst mest freon släpptes ut vid Kuusakoskis anläggning utanför Örnsköldsvik, 14,4 ton.

– Den femton år gamla anläggningen fungerar högst bristfälligt. Länsstyrelsen har utfärdat ett nytt tillstånd med hårdare villkor, men missat att kräva datum när detta ska tas i bruk. Det utnyttjar företaget nu.

SKROTFRAG I JÄRNA HAR BROTTATS med läckageproblem ända sedan starten för ett och ett halvt år sedan. En test utförd av den oberoende konsulten RDE i höstas visade att återvinningsgraden inte var högre än 67 procent för steg 1 och 48 procent för steg 2.

– När vi köpte anläggningen lovade tillverkaren (tyska MeWa) att tekniken skulle klara en återvinningsgrad på minst 90 procent. Men vi har fått bygga om nästan varenda grej och hitta egna lösningar. Det har uppstått mängder av diffusa läckage från gummibälgar och annat, säger Lars Nyberg.

Även om bästa möjliga teknik är huvudprincipen så regleras verksamheten vid anläggningarna av olika tillstånd. Naturvårdsverket har huvudansvaret men delegerar tillståndsgivningen till länsstyrelserna. De kommunala miljökontoren fungerar som tillsynsmyndigheter.

Skrotfrag ska uppnå 90 procents återvinning enligt sitt tillstånd. Ett nytt test av steg 1 i januari visade på en återvinningsgrad av 86,8 procent. Tester av steg 2 pågår.

En stötesten har varit valet av testmetod. Innan RDE testade anläggningen hade schweiziska Roos+Partner genomfört en test utifrån en gemensam europeisk standard, WEEE-Forum. Den visade godkända värden för steg 2.

Lars Nyberg blev dock själv misstänksam och begärde förnyade tester. Roos+Partners test bygger på antaganden om freoninnehåll och kan manipuleras enligt Nyberg. RDE har istället utgått från tillverkarnas uppgifter om freoninnehåll. Ett tredje alternativ är RALs testmetod som bygger på kontinuerliga mätningar och används som standard i Österrike och Danmark med goda resultat. RAL certifierar också anläggningar i nio andra europeiska länder.

Eva Ryblad på miljökontoret i Södertälje har skrivit till Naturvårdsverket och begärt en granskning av kontrollmetoderna för freonåtervinning och tydligare svenska direktiv.

– Jag skulle också gärna se att Naturvårdsverket tog upp frågan internationellt. Det har sålts många anläggningar av samma typ som den i Järna, hur ser det ut i andra länder? undrar Eva Ryblad.

En indikation på att det inte är så bra levererade den tyska miljö- och hälsovårdsmyndigheten DUH 2007. Då slog man larm om att bara en dryg tredjedel (37 procent) av Tysklands kasserade kylmöbler återvanns på rätt sätt. Det onödiga freonutsläppet beräknades motsvara 4,3 miljoner ton koldioxid per år.

Naturvårdsverket har inte tagit ställning till miljökontorets brev än, men enhetschefen Gunnar Fredriksson ser det inte som verkets uppgift att bedöma metoderna.

– Verksamhetsutövaren som lovat en viss nivå måste kunna visa att mätmetoden är tillförlitlig.

SKROTFRAG HAR KONTAKTAT ELKRETSEN och presenterat resultat från testerna med följden att Elkretsen nu ska testa samtliga svenska anläggningar utifrån samma metod.

– Finns det brister ska entreprenörerna åtgärda dem, säger Elkretsens VD Jan-Olof Eriksson.

Han menar att processerna förbättrats och kostnaderna sänkts sedan Elkretsen tog över ansvaret.

– Vi styrs av svensk lagstiftning och vill minska miljöbelastningen. Samtidigt ska omhändertagandet ske till ett bra pris för dig och mig.

Det är konsumenterna som betalar för återvinningen, i form av en avgift som läggs på priset för nya produkter.

När det gäller problemet med transportskador slår han ifrån sig.

– Det där stämmer inte. Vi har kontrollerat och får inga signaler om allvarliga skador i dag.

Enligt Jan-Olof Eriksson skedde en tillfällig ökning när Elkretsen tog över, eftersom skåp hade lagrats för länge och rostat. Men en fältundersökning som man lät teknologer på KTH utföra 2008 visade på mindre än tre procent skadade skåp. Däremot menar han att det skett omfattande stölder av kompressorer i samband med ökade metallpriser.

Lars Nyberg på Skrotfrag tvivlar på stölder som skade­orsak.

– Det finns så lite koppar i kompressorn att det knappast kan vara lönsamt att stjäla. Och vi som tar emot skåpen vet att mycket mer än tre procent är skadade.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.