Annons

Tidningsevolution

I begynnelsen var björnen. Det som skulle bli Sveriges största natur- och miljötidning började som ett enkelt sextonsidigt A5-häfte med en enda bild: en tecknad björn i vinjetten.

Skribent Mats Hellmark

SVERIGES NATUR FYLLER hundra i år, precis som sin moderorganisation. Redan från starten satsade Naturskyddsföreningen på en ambitiös årsskrift med naturvårdsfokus. Fast tidning blev Sveriges Natur egentligen först 1943, då man startade en utgivning av fyra sextonsidiga häften per år utöver den tjocka årsboken med samma namn. Redaktörer var Kai Curry-Lindahl och Nils Dahlbeck.

Första numret består till mer än hälften av en enda lång text: föreningens synpunkter på 1942 års björnutredning, undertecknad av Carl Fries och Sten Selander. Kanske var det därför vinjettbilden blev en pennteckning av en sittande björn. Björnen blickade ut från omslaget de första åren då man också gav ut speciella skolnummer.

Ett stort steg togs 1949 då tidningen fick färgomslag, tätare utgivning (sex nummer per år) och blev dubbelt så tjock. Tio år senare inleddes en ny epok: Erik Larsson tillträdde som redaktör och kom att styra tidningen enligt sin egen lag (”Lex Larsson”) i ett kvarts sekel (läs mer om hans tid i porträttintervjun på sidan 14).

På 80-talet ville föreningen förnya tidningen och tog in miljöjournalisten Lars Vaste som konsult.

– Uppdraget var att bygga ett svenskt magasin à la National Geographic. Jag tog fram ett förslag och fick sedan genomföra det som enmansredaktör, berättar han.

Perioden var expansiv för föreningen och den nya tidningen fick bra respons. Undersökningar visade att Sveriges Natur bidrog till den starka medlemstillströmningen och både sidantal och redaktion växte. Sex nummer per år på runt hundra sidor med starkt bildmaterial producerades av en redaktion på fem personer. Som mest gick tidningen ut i över 200?000 exemplar.

1987 väckte tidningens uppmaning till bojkott av finskt klorblekt tidningspapper stor uppmärksamhet, ända upp på ministernivå.

– Finnarna blev arga men satsade också på ett investeringsprogram som tog dem förbi de svenska bruken i miljöhänsyn, säger Lars Vaste.

I SLUTET AV 90-TALET var det dags för en ny satsning: tidningen bytte form och breddade ämnesvalet.

– Det var en konsekvens av förändringen i föreningens medlemskår. I och med konsumtionsarbetet hade det tillkommit nya typer av läsare. Tidningen riktade sig inte mest till äldre naturkunniga män längre, utan lika mycket till yngre miljöintresserade kvinnor i storstäder, säger Roger Olsson som tog över som chefredaktör 1997.

För första gången tog tidningen till exempel in recept och modereportage med speciella modefotografer och modeller.

– Det var förstås en balansgång att inte göra gamla läsare besvikna. Jag väntade mig mycket skäll av traditionalisterna, men fick faktiskt väldigt lite.

År 2001 tog tidningen ytterligare ett miljökliv: tillsammans med BBC Wildlife var man först i världen med att trycka på FSC-märkt papper. Flera svenska tidskrifter följde efter.

Omslagen är en historia för sig. Även om mycket hänt sedan björnens tid var det hela tiden djur, växter eller landskap som gällde. Först 2007 var det dags för människan: ett porträttfoto av Sveriges naturkändis nummer ett: Carl von Linné själv i Linnékännaren Hans Odöös gestaltning.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Mats Hellmark
Artikeln publicerades i