Annons
Sköra ben av miljögifter

Sköra ben av miljögifter

Parallellt med ökade utsläpp av miljögifter i naturen ökade också antalet frakturer på grund av benskörhet dramatiskt. Ny forskning pekar nu på att det kan finnas ett samband.

Skribent Eva Cederquist

DET ÄR INTE BARA studier på djurarter som säl, älg, gråtrut, råtta och alligator som redovisat sann­olika samband mellan hormonstörande långlivade organiska miljögifter, som dioxiner och PCB, och sämre benhälsa. Den så kallade Oskarstudien, publicerad i tidskriften Environmental Health Perspectives i höstas, har indikerat ett troligt samband mellan försämrad bentäthet hos människor och dessa miljögifter i blodet.

Studien omfattar cirka 300 äldre män och kvinnor i Oskarshamn som bor nära Östersjökusten och ett vattendrag förorenat av bland annat PCB och dioxin från en retur­pappers­fabrik. Dessa personer exponerades sannolikt för de organiska klorföreningarna genom att konsumera fisk som fångats lokalt, säger Monica Lind som är ekotoxikolog och docent i miljömedicin vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.

Resultaten från Oskarstudien antyder också att det räcker med låga nivåer i blodet av dessa miljögifter för att bentät­heten ska påverkas negativt. Men det verkar kunna finnas klara könsskillnader. Det var främst hos männen man såg en påverkan på bentätheten.

– De könsspecifika olikheterna kan eventuellt bero på skillnader i fiskkonsumtion respektive ämnesomsättning mellan män och kvinnor, förklarar Monica Lind.

En mindre epidemiologisk studie från 2003 har också kunnat visa på ett sannolikt samband mellan organiska klorföreningar och benskörhet hos människor. Den gången kartlades fiskarhustrur på öst- respektive västkusten.

Resultaten visade att hustrur till östkustfiskare oftare drabbas av frakturer i ryggkotorna än kvinnor som var gifta med västkustfiskare. Forskarnas hypotes var att östkusthustrurna i högre utsträckning fick i sig organiska miljögifter från fet Östersjöfisk och att detta skulle förklara det dramatiskt ökade antalet fall av benskörhet (osteoporos). Skillnaderna kvarstod även då man räknade bort andra riskfaktorer som rökning och fysisk inaktivitet.

En större svensk studie ska nu fram till år 2010 mäta nivåerna av hormonstörande långlivade organiska miljögifter

i blodet hos drygt tusen äldre män och kvinnor i Uppsala. Utgångspunkten är en hälsokontroll för framförallt hjärt- och kärlsjukdomar, men forskarna kommer även att titta närmare på förekomst av diabetes, övervikt, lungfunktion, demens och benskörhet.

– Studien blir den hittills största i världen som kartlägger nivåerna i blodet av dessa miljögifter och ett eventuellt samband med våra vanliga folksjukdomar, säger Monica Lind.

Hon kommer specifikt att studera eventuella samband med benskörhet. I studien medverkar även Uppsala universitet och Örebro universitet.

TILL DE LÅNGLIVADE MILJÖGIFTER som kan ha en hormonstörande inverkan hör så kallade POPs (persistent organic pollutants) som dioxiner, PCB och DDT. Monica Lind har själv i tidigare studier sett påtagliga skelettskador på insamlade ben från bland annat gråsäl från Östersjön, liksom hos amerikanska alligatorer i en sjö kontaminerad med bland annat DDT och dicofenol i Florida.

Hos gråsäl var bentätheten som allra lägst i de ben som samlades in från mitten av 1960-talet och cirka 20 år framåt. Det vill säga under den period då halterna av PCB och DDT var som högst i Östersjön.

Det var framförallt tätheten i den porösa benmassa som finns i ändarna på de långa rörbenen och inuti ryggkotorna som var påverkad, den så kallade trabekulära bentätheten. Det är en grovmaskig benmassa som byts ut fort och som därför också lättare påverkas, förklarar Monica Lind.

Hennes hypotes har varit att bentätheten försämras på grund av miljögifternas hormonstörande egenskaper. Det är, menar hon, mycket som talar för att det verkligen rör sig om hormonella störningar, eftersom förändringarna i benvävnaden skiljer sig mellan könen i såväl djurstudier som epidemiologiska studier på människor.

Men en helt ny svensk-spansk studie, där hon medverkar och som publicerats i Toxicology Letters i mars, antyder att det kan röra sig om mer komplexa orsakssamband.

– Råttor som exponerades för PCB visade sig få en störd mineralisering av ben. Enligt den här studien kunde det kopplas samman med låga nivåer av vitamin D, som är ett viktigt vitamin vid benbildning, respektive av sköldkörtelhormoner, som också är nödvändiga för skeletthälsa och benuppbyggnad. Vi har dessutom nyligen kunnat visa att även en kort tidsexponering för dioxin kan påverka benvävnaden.

Det här kan vara en bidragande förklaring till den försämrade bentäthet som man sett också i tidigare studier, menar hon.

UNDER DE SENASTE TVÅ ÅREN har flera benstudier från olika slags djurarter publicerats som visat på sannolika samband mellan en exponering för långlivade organiska miljögifter och en försämrad benhälsa. I ett svenskt-kanadensiskt samarbete har man sett att gråtrut från de stora sjöarna i Kanada har lägre benmassa än normalt; en studie som publicerades under förra året i tidskriften Journal of Toxicology and Environmental Health.

En studie där japanska forskare medverkar har studerat beneffekter hos apa som exponerats för olika långlivade organiska miljögifter. Lite överraskande såg man här effekter i samband med en lågdosexponering, men däremot inte i samband med en högre exponering. Man kunde också se minskad bentäthet hos aphonor men inte hos aphannar, vilket tolkades som hormonrelaterat.

– Resultaten indikerar att olika arter reagerar olika på de miljögifter vi har runt omkring oss. Vi är alla mer eller mindre känsliga för olika ämnen beroende på vår genetiska uppsättning av till exempel avgiftningsenzymer, förklarar Monica Lind.

I ett samarbete med skotska forskare i Aberdeen har hon studerat beneffekterna hos får som betat på mark som gödslats med avloppsslam. Vad de skotska forskarna också såg var att hanfår utvecklade ett mer feminint beteende genom att bräka mer och i högre utsträckning leta efter föda. Hanfåren fick också en försämrad spermiekvalitet, vilket pekar på att avloppsslammet kan innehålla miljögifter med en hormon­störande effekt.

– Vi har sett en påverkan på såväl reproduktion som beneffekter. Fåren fick skörare ben samtidigt som den totala vikten inte påverkades.

Forskargruppen har ännu inte kunnat fastställa exakt vilka ämnen i avloppsslammet som orsakar såväl reproduktionsstörningar som beneffekter. I avloppsslammet finns dock förhöjda halter av såväl olika PCBer som bromerade flamskyddsmedel och polyaromatiska kolväten (PAH) som bildas i samband med förbränning. Man har också hittat förhöjda halter av några plastkemikalier.

– Problemet i dag är att vi inte riktigt vet vad vi har i vår miljö och i våra kroppar. Varje nu levande människa bär på i snitt 250 syntetiska substanser; ämnen som inte existerade före 1945. Vi har ingen aning om hur de flesta av dessa ämnen påverkar oss människor, fastän de nu använts under flera decennier. Vi måste kanske börja inse att det som påverkar djuren även kan drabba oss.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Eva Cederquist
Artikeln publicerades i