PÅ DEN VIDA BENGALISKA slätten har årets första risskörd tagits in, korna betar bland stubb och gröna strån. Vägar, byar och gårdar, omgivna av lummiga träddungar, ligger upphöjda som öar ­i risfältens rutnät av lervallar. Vatten blänker på fälten, regntiden kom en månad för tidigt i år.

Trafiken på landsvägen är livlig, massor med cykelrickshaws och kärror fulla med rissäckar, bussar tutar och kör om med livsfarlig fart, i zick-zack mellan de långsammare fordonen. Detta är Bangladesh, ett av världens mest tätbefolkade länder, med mer än tusen invånare per kvadratkilometer, men också ett av världens fattigaste länder. Varje bonde har bara någon hektar att odla på, många mindre än så.

På lokalkontoret för Grameen Shakti (byenergi på svenska) i Phulpur har man mycket att göra. Efter skörden har småbrukarna lite extra pengar att spendera. Beställningarna på nya små solcellssystem för hemmabruk strömmar in. Det är månadsskifte och de sex anställda har fullt upp med att sammanställa månadens försäljning och rapportera den till huvudkontoret. Hittills har man sedan starten i distriktet installerat 22 000 solcellssystem, 500 biogasanläggningar och 2 000 förbättrade vedspisar i byarna på landsbygden.

Bara 40 procent av de drygt 160 miljoner invånarna i Bangladesh har tillgång till elnätet. För alla andra är fotogenlampor och ved de främsta energikällorna, utom för dem som installerat Grameen Shaktis hållbara energilösningar. Eftersom närmare 50 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen, på mindre än en dollar om dagen, är det svårt att introducera nya energilösningar. Läskunnigheten är också låg, bara 40 procent av befolkningen kan läsa och skriva.

Grameen Shaktis lösning är förmånliga köp på avbetalning. De ger lån till både kvinnor och män, men kvinnorna dominerar i kundkretsen. Företaget erbjuder en avbetalningsplan på 36 månader, med 15 procents kontantinsats och sex procents ”serviceavgift” (ränta är inte tillåtet i ett muslimskt land som Bangladesh). Priset för en genomsnittlig anläggning är cirka 2 900 kronor. För det får kunden fem lysrörsarmaturer, ett tolvvoltsuttag för en svart-vit teve, en mobilladdare och ett 100 amperetimmars batteri. Avbetalningen blir cirka 80 kronor i månaden. Företagets kvinnliga tekniker samlar in betalningarna varje månad, samtidigt som de tittar till systemen och fixar eventuella problem. Här skiner solen 340 dagar om året och ­batterikapaciteten räcker för tre dagar i rad utan solsken.

HEMMA HOS SHEFALY är nyfikenheten stor. Grannar och familj har samlats för att titta på när de tre teknikerna från Grameen Shakti installerar deras nya solelsystem. Hon är glad och stolt i dag. Familjen har sparat i ett år för att ha råd med den nya belysningen. Hon hoppas att de två barnen ska få lättare att göra sina läxor om kvällarna. Nu kan de titta mer på teve också, utan att behöva snåla med de dyra batterierna.

På en annan gård i närheten är Hasna Hena väldigt nöjd med sitt solcellssystem.

– Livet har blivit enklare, sönerna kan göra läxorna om kvällarna, vi kan titta på teve och kan ladda mobilen hemma, i stället för på marknaden i stan, säger hon. Dessutom spar vi faktiskt pengar. Tidigare gjorde vi av med mer än 100 kronor i månaden på fotogen och batterier.

Familjen har två år kvar att betala av på systemet. Med tre söner i skolåldern är kvällsljuset viktigt. Det är mycket läxor och utbildning är viktigt för dem om de vill komma någonstans i livet. Äldste sonen Mehedi Hassan tycker, liksom sin pappa, att ljuset är viktigast när jag frågar dem vilket de gillar mest, teven eller lamporna, men jag ser på honom att han nog egentligen tycker tvärtom.

Familjen har också investerat i en liten biogasanläggning. De har en liten hönsfarm med femhundra värphöns. Det blir mycket spillning varje dag som hälls ner i en betongcylinder, blandas med vatten och försvinner ner i den underjordiska jäskammaren av lertegel. Mitt på gården sticker ett rör upp som via en slang leder in gasen till köket, där den enlågiga gasspisen är tänd många timmar om dagen. Hasna Hena lagar mat åt tio personer varje dag.

I andra ändan av biogasanläggningen matas rötslammet fram av gastrycket. Slammet är nästan doftlöst och inga flugsvärmar syns till när slammet skopas över i en kompost alldeles intill. Där får det vila i ett år innan man kör ut det som näringsrik gödsel på åkarna.

– Nu har vi det nästan som i stan, ingen rök från spisen, ljus om kvällarna och teve, säger Hasna Hena och ler medan hon gestikulerar med mobilen i handen.

Mobiltelefoner och mobilsamtal är billiga i Bangladesh och grunden för alla slags affärer, via dem får bönderna reda på aktuella priser, kan göra upp avtal och utlova leveranser. Därför har även mycket fattiga familjer ofta en mobil. Grameen Phone är en av de största mobiloperatörerna, liksom Grameen Shakti en del av Grameen-koncernen, vars första del var fredspristagarens Muhammed Yunus berömda Grameen Bank. De flesta av företagen i gruppen drivs som sociala företag utan vinstintresse. Det främsta undantaget är Grameen Telecom som nu samägs med norska Telenor. Totalt finns 22 olika Grameen-företag, alla med huvudkontor i Grameen Building, en skyskrapa i huvudstaden Dhaka.

BAFUL ÄGER EN LITEN restaurang längs bygatan i byn Sinher Shor. Här finns elnät, men eftersom elbehovet är mycket större än produktionen så är det ofta ström­avbrott. Därför har han installerat ett solcellssystem som backup. Därtill har han byggt nya effektiva vedspisar av lera enligt Grameen Shaktis modell i sitt enkla restaurangkök, ett öppet skjul på baksidan. Den stora nyheten är en enkel cementskorsten, som tar bort röken och gör att veden utnyttjas dubbelt så effektivt. Det är fortfarande bastuvarmt i köket, men ändå en mycket bättre arbetsmiljö än tidigare, tycker chefskocken. Spis­arna har bara kostat 600 kronor styck att få uppmurade, men de sparar 80 kilo ved om dagen, vilket ger en besparing på 20 kronor om dagen. Investeringen var återbetald på tre månader!

Nasul Islam har ett litet apotek i samma by. Hans solcellsel har varit bra för affärerna. Han tjänar fyra till fem gånger mer nu när han kan ha kvällsöppet till tio varje vardag. Kunderna är ju bönder som arbetar hårt på fälten om dagarna. De har bara tid att handla på kvällen och nu kan han ha öppet två timmar längre, fram till tio.

Det första systemet i byn installerades 1998 och sedan dess har solcellselen marknadsfört sig själv bland grannarna och budskapet sprids mellan byarna. Nu finns tio affärer i byn med solcellsel och 300 system i hela byn. Vi besöker ett skjul med tak av bambumattor med massor av bänkar framför en stängd låda av korrugerad plåt. Det är byns publika teve- och videoställe. Besökarna betalar för sig genom att köpa tre koppar cha, det bengaliska teet med mycket mjölk och socker i, för varje film de vill se.

I en grannby träffar jag Dr P K Roy, pensionerad doktor från en missionsstation i Chittagongbergen, nära gränsen mot Burma. Han berättar om hälsofarorna med röken från de traditionella enkla vedspisarna utan skorsten. Kvinnornas liv förkortas av all rök de andas in och de får ofta lungbesvär. Han har låtit installera tre av Grameen Shaktis spisar samt en liten biogasanläggning på sin gård, där han bor med sina tre söner och deras familjer. Sonhustrun Chandra är också mycket nöjd. Matlagningen går så mycket lättare nu. En annan innovation är en upphöjd köks­bänk så att hon inte behöver sitta på huk och laga mat. Men farmor hukar fortfarande envist ute på gården framför sin gamla lerspis, mitt i röken.

NANJIN ARA SULTANA ÄR chef för Grameen Technology Centre i Phulpur. Hon är universitetsutbildad elektronikingenjör. På centret finns ytterligare en ingenjör och tre tekniker, alla kvinnor, som arbetar med att tillverka de olika delarna till solel-systemen. Det är kontrollenheten, dit alla sladdar ansluts och som kontrollerar batteriladdningen, lysrörsarmarturerna och mobilladdare. De får elektronikkomponenter och kretskort från huvudkontoret. Produktionen i den lilla fabriken ligger på 200 kontroll­enheter och 3000 armaturer i månaden.

Teknikerna är utvalda ur en grupp på 20 kvinnor som fått genomgå en femtondagars introduktionskurs. De tre bästa valdes ut. Ytterligare några jobbar hemma med monteringen och får material och verktyg härifrån.

Sipra Roy är en av teknikerna, hon tycker att det är ett bra arbete, hon har ackordslön och tjänar motsvarande mellan 1000 och 1200 kronor i månaden. Ambia, en annan av teknikerna, berättar sin historia. Tidigare blev hon slagen av sin man. Hon flyttade hem till sina föräldrar igen och anmälde sig till kursen. Hon gick ut den som etta och fick jobb på teknik­centret. Hon har närmare en mil att gå varje dag till och från jobbet, men de egna inkomsterna gör att hon kan försörja sig själv och hjälpa föräldrarna ekonomiskt. Maken uppvaktade henne flera gånger och bad om att hon skulle komma tillbaka. Till slut föll hon till föga. Men paret bor fortfarande hos hennes föräldrar och de har en helt annan balans i äktenskapet nu. Hon har fått ett helt nytt liv tack vare jobbet här, och hemma har hon Grameens största modell av solelanläggning, på 130 Watt.

Saima har startat eget. Hon arbetar nu som underleverantör åt teknikcentret och har satt upp en egen liten ”fabrik” i en utbyggnad av huset, hemma hos sin bror. Där monterar hon komponenter på kretskort och levererar till teknikcentret. Hon berättar också om att hon förutom inkomster fått mer respekt av omgivningen genom det nya jobbet. Hon fick tips av grannen om introduktionskursen och fick jobb efter det. Saima gifte sig vid 16 års ålder och flyttade till makens föräldrar. Han misshandlade henne och krävde att få ut mer i hemgift. Då lämnade hon honom och flyttade till sin bror. Nu funderar hon på att börja anställa en till i företaget och åta sig mer legoproduktion. Drömmen är en egen elektronikfabrik i större skala.

Grameen Shaktis verksamhet når nu hela landet, med över 700 lokalkontor och 5000 anställda, de flesta kvinnor. 2,5 miljoner människor i 40000 byar har nåtts av den nya miljövänliga energin. I juni 2009 hade 250000 sol­el-system installerats sedan starten 1996, och antalet växer med 10000 i månaden. Därtill kommer närmare 40000 installationer av förbättrade vedspisar och 7000 biogas­anläggningar. Målet är att nå en miljon solcellsanläggningar till år 2011.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.