Annons

Miljönytta eller risk?

Naturskyddsföreningens satsning på miljösamarbeten med företag ger nya möjligheter att nå ut, påverka, få nya medlemmar och inkomster. Men finns där inte också risker?

DET FINNS FÖRENINGAR som lever sina dagar med en budget som nästan bara består av medlems­avgifter. I Naturskyddsföreningen räcker medlemsavgifterna inte till all verksamhetslust. Insamlingar, miljö­märkning, bidrag från myndigheter måste till.

I och med jubileumsåret 2009 siktade föreningen in sig allt mer på miljösamarbeten med företag.

– Vi har länge samarbetat med företag, men det blev en uppväxling förra året, säger Svante Axelsson, generalsekreterare för Naturskyddsföreningen.

Han berättar att det första stora steget i arbetet med företag togs för 20 år sedan då föreningens miljömärkning Bra Miljö­val etablerades.

– Nu går vi vidare och utvecklar miljöstrategiska sam­arbetsprojekt för att kunna påverka företagen direkt och för att hitta fler engagerade människor som vill vara med oss. Det sista är inte det minst viktiga, fortsätter han.

Världen upplever en miljökris, Köpenhamnsmötet blev ett misslyckande men det är inget skäl att dra ned på ambitionerna. I det läget är det naturligt att också näringslivet måste med mer i miljöarbetet, menar Svante Axelsson.

– Vi måste helt enkelt hjälpa företagen att öka tempot i sitt miljöarbete. Vi måste låta dem tjäna pengar, men samtidigt rädda världen.

Enligt Svante Axelsson är det samma idé som när vi hjälper ekologiska bönder att sälja ekologiska produkter. Företagen är varken onda eller goda. Det gäller bara att få dem att arbeta för miljön och visa att det ofta går att förena med god lönsamhet.

Där står föreningen nu. Sponsoravtal av mindre omfattning finns sedan tidigare med 200 företag. Mer långtgående samarbeten utökas nu med Ikea och varuhuskedjan Willys, och fler kan det bli. Utgångspunkten är inte att just de företagen är miljöbäst, snarare då att de uppvisar stor förändringsvilja.

Men finns det inte risker?

– Det finns risker i all vår verksamhet. I detta fall är de små jämfört med de vinster vi kan göra med ökad miljönytta. Vi är extremt medvetna om att förtroendekapitalet är helt avgörande för vår verksamhet. Men läget är så allvarligt att det vore oansvarigt att inte utveckla arbetet med att rädda vårt enda klot, säger Svante Axelsson.

Såväl Svante Axelsson som styrelsen med Mikael Karlsson i spetsen har varit ute i många olika föreningssammanhang för att diskutera denna hållning. Ikea-samarbetet mejslades fram inför jubileumsåret sedan företaget visat intresse för föreningens arbete med miljöanpassad textilproduktion. Under höstens länsordförandekonferens togs samarbetet med Ikea upp av ordförande Mikael Karlsson. Efter en diskussion fanns det en god uppslutning om att samarbetet skulle genomföras.

Samarbetet med Ikea går ut på att föreningen utbildar Ikeas personal i miljöfrågor. Dessutom ingår att föreningen får möjlighet att visa upp sig och berätta om lågenergilampor och energieffektivisering. Den delen genomfördes under fyra dagar i oktober då aktiva och personal från rikskansliet fanns på alla Ikeas varuhus. Ikea betalar bara för utbildningen.

Någon vecka innan Ikeaprojektet skulle genomföras i varuhusen kom dock boken Sanningen om Ikea ut. Den var skriven av Johan Stenebo, en avhoppad miljöchef inom Ikea, som bland annat redogjorde för Ikeas så kallade teflonstrategi. Den innebar att företaget skulle söka samarbete med olika miljöorganisationer. Detta för att lära mer om miljöfrågor, men samarbetet skulle också kunna fungera som en slags sköld ”för att dölja skadlig verksamhet som man anser nödvändig för affärerna”. Stenebo beskriver bland annat hur han själv skötte ett samarbetsprojekt med Greenpeace.

Boken blev mycket uppmärksammad i medierna framför allt för att den gav illsinta bilder av Ikeachefen Ingvar Kamprad. Stenebo blev med tiden skarpt bemött av Ikea men sanno­likt medverkade hans bok till att nya frågor kring Naturskyddsförenings samarbete med företaget ställdes. Var teflonstrategin i själva verket greenwashing?

Några av Naturskyddsföreningens lokalföreningar valde att inte ställa upp på projektet. En förening som opponerade sig var Helsingborgsbygdens Natur.

– När vi fick förfrågan om att delta i Ikea-projektet hade vi i styrelsen redan diskuterat frågan och vi var helt emot, berättar Richard Nilsson, ordförande för kretsen.

Helsingborgskretsen tycker inte att föreningen ska arbeta så nära stora företag. Det finns en uppenbar risk när man tar emot pengar och ska kritisera i andra ändan. Trovärdigheten sätts på spel.

– Naturskyddsföreningen har ett gott rykte och ett stort inflytande. Förtroende är känsliga saker och vi borde inte utsätta oss för risken att förlora det. Vi ligger farligt nära gränsen här, säger Richard Nilsson.

Han tycker inte illa om Ikea, H&M eller andra företag, men ju större företag, ju större makt de har, desto större risk, menar han.

Ska då föreningen inte i något fall arbeta ihop med företag?

– Det beror på hur man gör. Miljömärkning är ok, men vi ska inte gå in som miljökonsulter. Att vi utbildar är ok, men vi ska inte ta emot pengar, säger Richard Nilsson.

Också i Stockholmskretsen fanns tveksamhet. Några i styrelsen diskuterade frågan med Mikael Karlsson innan helgen på Ikea.

Åsa Österlund från Stockholmsstyrelsen var med på mötet:

– Vi fick bra svar, men jag är fortfarande inte helt över­tygad. Det är förstås jättebra om företagen söker kunskap för att utveckla sitt miljöarbete, men kanske är det mest intressant för dem att utnyttja oss. Vi är inte emot företagssamarbeten generellt, men tror att det behövs en försiktighets­princip.

Stockholmskretsen var splittrad i frågan men har tagit beslutet att man är beredd att ta emot pengar från Ikea. Det har även styrelsen för länet gjort.

Några kretsar har uttalat stöd för idén men valt att prioritera bort företagsprojekten för att i stället arbeta med mer traditionella uppgifter, framför allt naturvård.

Den dominerade bilden är ändå att de allra flesta berörda kretsar var positiva till oktoberhelgen. Det visar den skriftliga utvärdering som gjordes. Värmlands länsordförande Jenny Brodén säger exempelvis så här:

– Jag tycker att samarbetet var jättebra. Dels fick vi många nya aktiva som vill hjälpa till, dels fick vi träffa många potentiella medlemmar där de är. Jag förstår kritiken, men ska man börja granska alla tänkbara samarbetspartners kanske det är svårt att hitta någon överhuvudtaget.

HUR SER DÅ FRAMTIDEN UT när det gäller Naturskyddsföreningens företagssamarbeten?

Ordförande Mikael Karlsson berättar för Sveriges Natur om de övergripande strategierna, de tre benen. Föreningen ska odla känslan för naturen, påverka politiken och stärka den gröna konsumentmakten.

– Dessa grunder står i princip alla bakom. Vi riktar den sedan mot olika aktörer som regeringar, politiska partier, myndigheter och föreningar. Och företag. Vi har arbetat med dem länge. Det handlar inte alls främst om pengar utan långt mer om möjligheten att åstadkomma miljönytta. Det kan vi med Ikea.

Mikael Karlsson påpekar att utbildningen av personalen stärker den gröna konsumentmakten. Dessutom kan mötena med Ikeas ledning påverka, till exempel när det gäller att stärka skogscertifieringen FSC. Det kan också leda till att Ikea, som skrivit på Klimatstafetten, kan få fler företag att engagera sig för föreningens klimatarbete.

– Och vi kommer självfallet inte att avstå från att kritisera när så behövs, men kritik är inget självändamål, den måste ge miljönytta. Jag är helt trygg i vårt oberoende på denna punkt.

Han betonar att dessa samarbeten är långsiktiga projekt. Det gäller att vara uthållig här liksom när det gäller politisk påverkan. Det övergripande uppdraget är förstås att skärpa lagar, regler och skatter så att det blir lättare för de företag som vill höja ambitionsnivån på miljöarbetet utan att riskera konkurrens från dem som inte bryr sig.

– Sedan ska man veta att detta är en liten del av vår verksamhet, intäkterna motsvarar bara någon procent av föreningens budget. Vi måste fortsätta att diskutera och lära oss, det är bra. Men vi kan inte bara sitta på läktaren och kritisera företag utan måste också hjälpa dem att själva ta ansvar. Företagen ser då föreningen som en sparringpartner som ställer höga miljökrav. Och de flesta, i stort sett alla i föreningen, svarar ja på frågan om vi ska samarbeta med företag.

Han ser det som helt naturligt att miljövänner också vill vara med och skapa lösningar för företag som vill göra mer för miljön.

– Bilden av att Naturskyddsföreningen är ärlig och öppen, den kommer självklart att bestå. Just det värdesätter också företagen.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Artikeln publicerades i