Annons
Hotade arter – hela listan

Hotade arter – hela listan

MÅNGFALD * Vanliga arter som ejder och gråtrut minskar snabbt och är nya på den nya rödlistan över hotade arter, medan grodorna och de stora rovdjuren hamnat i ett bättre läge. Havet och skogen är två krisområden för den biologiska mångfalden.

Skribent Anders Friström

I ÅR SKULLE FÖRLUSTEN av biologisk mångfald i världen ha hejdats enligt de mål som FN och EU har satt upp. Så blev det inte, vare sig i Sverige eller globalt. Villkoren för växter och djur fortsätter att försämras i samma takt som tidigare. Den nya svenska rödlistan, som presenterades på ArtDatabankens Flora- och faunavårdskonferens i slutet av april, visar inte på någon minskning av hoten mot mångfalden. Tvärtom är nu något fler av de bedömda arterna rödlistade, 19,8 procent nu mot 19,1 procent 2005 (läs mer om hotade arter och rödlistning i SN nummer 2/10 sidan 34).

– Vi har inte blivit bättre på att hejda förluster av biologisk mångfald, säger professor Ulf Gärdenfors från ArtDatabanken, som ansvarat för arbetet med att ta fram den nya rödlistan. Förlusten fortsätter i samma takt som under de senaste tio åren, utan större inbromsningar eller accelerationer.

Sammanlagt har 20 800 arter utvärderats. Det är drygt 40 procent av alla arter man räknar med finns i Sverige. Av de bedömda arterna har 4 126 förts in på rödlistan, varav 1 941 bedöms som hotade.

– För däggdjur, fåglar och grodor ser vi att olika naturvårdsinsatser har gett positiva resultat, säger Ulf Gärdenfors. De fyra stora rovdjuren har alla hamnat en kategori lägre jämfört med den förra listan från 2005. Fjällräven är dock fortfarande akut hotad. Flera grod­arter har svarat positivt på åtgärder och exempelvis anges nu beståndet av klockgroda i Sverige som livskraftigt.

Havet är den livsmiljö där läget för mångfalden är värst. Fler fiskarter: vitling, lake, havskatt och sjurygg (stenbit), debuterar på rödlistan. Pigghajen anses nu som akut hotad. Situationen för flera kusthäckande fåglar är allvarlig. Fågeldöden, som visat sig orsakas av B1-vitaminbrist, har slagit hårt mot bland annat ejder (sårbar) och gråtrut (nära hotad), som är nya på rödlistan.

– Bottentrålning, övergödning och ett alltför stort uttag av fisk skapar problem, säger Ulf Gärdenfors. Den marina bottenfaunan är särskilt utsatt.

Som underlag för bedömningen av just marina arter har ArtDatabanken inom ramen för det svenska artprojektet inventerat marin bottenfauna på den svenska västkusten. Fynden har jämförts med gamla inventeringar från 20- och 30-talet på samma platser. Cirka 40 procent av de arter som fanns då har forskarna inte kunnat hitta igen i dag. I gengäld är 20 procent av fynden för platsen nya arter.

– Det har skett ett stort systemskifte i havet, säger Ulf Gärdenfors.

Sammanlagt har forskarna i artprojektets marina inventering hittat ett tusental arter, varav 80 nya för landet.

En annan del av artprojektet har varit det svenska Malaisefälleprojektet, där man samlat in främst steklar och tvåvingar. 40 miljoner insekter har fångats. 660 arter har bestämts som är nya för vetenskapen och ett tusental som är nya för landet.

Genom arbetet med rödlistan och artprojektet ökar hela tiden kunskapen om vilka arter som finns i Sverige och hur de mår. Totalt räknar man med att det finns minst cirka 48 000 flercelliga arter i landet. Nya arter upptäcks i rask takt, dels genom DNA-analyser som skiljer ut snarlika arter från varandra, och dels genom inventeringar av dåligt kända grupper.

– Vi borde satsa mer resurser på att utforska mångfalden, säger Per Alström från ArtDatabanken. Vi vet i dag inte vad vi förlorar när mångfald försvinner.

DE FLESTA SÖTVATTENARTER mår bättre i dag, tack vare förbättrad vattenkvalitet och olika naturvårdsinsatser. Flest hotade sötvattenarter finner man i naturligt näringsrika och kalk­rika småvatten i Södra Sverige. Hoten består i igenväxning, upphörd hävd och igenläggning av småvattnen. Vattenreglering, dikning, dikesrensning och skogbruk är andra mer spridda hotfaktorer mot livet i våra sötvattenmiljöer.

För skogens arter går det sämre. Den nya rödlistan innehåller 2 127 skogslevande arter, varav 1 800 har sin huvudsakliga förekomst i skogen. De allra flesta av skogens arter minskar för att deras miljöer försvinner allt mer. Naturskogens arter minskar snabbast, bristen på gamla träd, lövträd och död ved är avgörande för de flesta.

– Vad är det vi vill ha, är vi nöjda om arterna bara överlever i ett slags Skansen-reservat, eller vill vi att de ska finnas överallt, frågar Anders Dahlberg från ArtDatabanken. Hur vi vill att skogen ska se ut är en politisk fråga. Det är politikerna som sitter vid ratten och bestämmer hur naturen ska se ut i framtiden.

DE SENASTE TJUGO årens skogspolitik, med ökade naturhänsyn och ökat områdesskydd har enligt Anders Dahlberg minskat takten i utarmningen av skogens mångfald, men den fortsätter ändå på en alltför hög nivå.

Under Flora- och faunavårdskonferensen fick deltagarna skriva ned sina förslag till vilka åtgärder som måste till för att bevara mångfalden. Den kunniga publiken fick snabbt ihop en detaljerad lista.

För odlingslandskapet är de viktigaste åtgärderna ett mer mosaikartat landskap, bevarande av sandmarker, småvatten och träd- och buskbärande hagmarker, minskad igenväxning och rätt betestryck. Deltagarna tryckte också på möjligheten att använda jordbrukets miljöstödspengar för att effektivare styra mot mångfaldsmålen.

I skogslandskapet är det viktigast att skydda områden, stoppa avverkning av skogliga värdekärnor och kontinuitetsskogar, begränsa intensivskogsbruket och anpassa skötseln av skyddade skogar. Deltagarna ville också lägga om skogscertifieringen mot större naturhänsyn och reformera skogsvårdslagen.

I havet är det viktigast att hejda överfisket, begränsa trålfisket, skapa fler skyddade områden, minska övergödningen och kräva ökad hänsyn från båttrafiken.

Tommy Lennartsson, forskare vid Centrum för biologisk mångfald, efterlyste enkla grepp med stor effekt.

– Vi har inte tagit reda på vilka som är de viktigaste åtgärderna, de med störst effekt, tror inte att vi har råd att genomföra dem eller att de är politiskt gångbara. Naturvården måste våga prioritera, vi behöver identifiera de viktigaste åtgärderna i olika naturtyper och bestämma vad som bör göras först.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anders Friström
Artikeln publicerades i