Annons

Naturen som skafferi

Ta några steg eller fler ut i naturen och upptäck att du har tillgång till en värld av mat. Du kan förse dig vid olika tidpunkter på året, från de tidiga nässlorna på våren ända fram till sen höst med björnbär och trattkantareller. Till och med under snötäcket kan du skörda godsaker.

Skribent Cristina Aase

DET SKAFFERI VI PRATAR OM är naturens eget som de flesta av oss har tillgång till bara vi ger oss ut i den gröna värld som vi oftast har inom räckhåll utanför ytterdörren.

Om du bor i storstan är det kanske inte det mest lämpliga att plocka direkt utanför med tanke på avgaser och annat, men gå några meter till och du har en natur som kan ge dig späda nässlor under tidig vår, användbara i soppor, pesto och bröd och små c-vitaminrika maskrosblad till dagens sallad. Under sommaren finns bär och nötter i mängder. Svamp och nypon finns under hösten och du kan till och med under vinterns kalla månader koka vintersaft av kråkbär funna under snötäcket. Det är inte så dumt att kika där om du gillar att hamstra och leta ätbart även en kall vinterdag.

Mycket i den här sammanställningen uppfattas säkert av en och annan bara som ogräs, och ogräs är det förvisso, men sådant kan likafullt vara hur nyttigt som helst och till och med passa som människoföda

– Ät upp ogräset istället för att hata det. Löktrav och kirskål smakar bra och de är ju dessutom fina som snittblommor. Jag tycker att man kan ha fördrag med dem även i trädgården, säger Isak Isaksson, biolog på Naturskyddsföreningens rikskansli.

Han rekommenderar att man skördar delar av plantorna regelbundet så att nya späda blad kommer. Det är sådana blad som kan bli till mat.

– Var inte heller för upprörd över lite nässlor. Se till att de skjuter nya späda skott och ta vara på dem. Men värna också ett stånd nässlor som får växa i solen. De lockar till sig äggläggande fjärilar som nässel-, påfågel-, amiral- och tistelfjäril. Och fjärilar är väl trevliga?


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Cristina Aase
Artikeln publicerades i