DEN RÖDA GLADAN ÄR EN RIKTIG framgångssaga i Sverige. Att den kommit igen så starkt visar att naturvård lönar sig, säger fotografen och biologen Johan Hammar.

Han har haft ett gott öga till den vackert tecknade rovfågeln sedan han följde med ringmärkare till bon högt upp i trädkronor. Förra vintern satte han upp två gömslen i kärnområdet Fyledalen i Skåne, ett av dem vid en brant.

– Där kunde jag fånga gladorna precis i ögonhöjd när de svävar och scannar efter byten. De är oerhört skickliga glidflygare. På engelska heter glada faktiskt kite – drake.

Arten är gammal i Sverige och var vanlig ända upp till Gästrikland. Men i slutet av 1800-talet började förföljelsen, som pågick fram till fridlysningen 1919. Giftanvändning i jordbruket orsakade en ny nedgång och på 60-talet häckade bara ett tjugotal par här. Vändningen kom med vinterutfodring inom Sveriges Ornitologiska Förenings Projekt Glada som började 1976.

– 2003 räknade man 1 200 häckande par. Och tittar man på flyttfåglar är ökningen enorm: från 19 räknade fåglar över Falsterbo 1972 till nästan 3 000 år 2008.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.