Uppdämd fattigdom

Jakten på mer vattenkraft är intensiv runt om i världen. I Brasilien är hundratals nya dammar på gång. Miljöorganisationen MAB arbetar för den hotade naturen och den tvångsförflyttade lokalbefolkningens rättigheter.

Artikel 2010-5 Anders Friström

VATTENKRAFTEN STÅR FÖR 90 PROCENT av eltillförseln i Brasilien, men ännu är bara en tredjedel av flodernas fallhöjd är exploaterade. Hundratals nya dammprojekt är på gång. Cana Brava-dammen är en av sju dammar i Rio Tocantins, på gränsen mellan delstaterna Goias och Tocantins. Tre ytterligare dammar planeras i floden. Brasilien bygger ut sin vattenkraft i stor skala.

- Vi har mer än tillräckligt med elenergi i Brasilien, säger Solomon, lokal samordnare för miljöorganisationen MAB. Dammarna byggs bara för att ge billig el till aluminiumsmält­­verk och gruvindustri. Endast en fjärdedel av elen för­bruk­as av befolkningen, resten av industrin.

Miljöorganisationen MAB, Movimento dos Atingidos por Barragens, ungefär rörelsen för dem som drabbats av damm­byggen, är Naturskyddsföreningens samarbetspartner i Brasilien sedan 1997. MAB arbetar med att hjälpa de drabbade, dels genom regelrätt matbistånd och dels genom att organisera människor i protester, utbilda och lägga grund för ett nytt liv. Organisationens lokalkontor är samlingspunkt för såväl matleveranser som studiegrupper och möten.

MAB har byggt ett protestläger på ockuperad mark nedanför dammen. Där träffar vi några forskare från Tocantins delstatsuniversitet som undersöker fiskfaunan i floden.

- Efter dammbygget har fisket minskat med 90 procent, säger en av forskarna. Vi har påträffat 240 fiskarter här, innan dammbygget var de över 1?000.

JOSÉ PINERO DO SON VAKTAR LÄGRET och bor i en enkel palm­bladshydda. Han var guldletare vid floden men lever nu av matpaket från MAB. José har inte fått någon ersättning från elbolaget Tractebel eller från staten.

- Det är svårt att bli erkänd som "avhyst" från marken, det är en stor byråkrati.

Alldeles nedanför dammen bor Eddie Gonzales Soares med sin mamma. Han är småbonde utan odlingsbar mark. Familjen bor i några gamla baracker från dammbygget, omgivna av några hektar stenig och ofruktbar mark.

- Efter mycket bråk fick vi 5 acre (2 hektar) av bolaget, men det är dålig jord, säger Eddie. Tidigare hade vi 25 acre och bedrev ett jordbruk med boskapsuppfödning och odling. Före dammen hade vi ett bättre liv, nu är vi ensamma kvar här. Grannarna har flyttat och skolan har stängt. Mamma var skollärare, men har nu förlorat jobbet.

I ett skrangligt plåtskjul i en olaglig bosättning utanför Minaçu hittar vi Gonzales, en utblottad äldre man med slocknad blick.

- Förut fiskade jag och odlade, hade gott om pengar, nu har jag ingenting. Dammen förstörde allt. Jag fick ingen kompensation. Då anlitade jag en advokat, som ingenting gjorde, han var köpt av bolaget. Sedan gick jag med i MAB och ockuperade en markbit. Jag får mat av MAB och av grannarna.

Daniela, en ung mamma i grannskjulet berättar:

- Vi har inte heller fått någon kompensation, men vi kämpar fortfarande för det. Vi vill stanna här och få äganderätt till den här markbiten, få hit vatten och el. Just nu slåss vi både mot borgmästaren och mot bolaget.

MAB ARBETAR I FJORTON DELSTATER i Brasilien och bistår cirka 1,8 miljoner människor som drabbats av dammutbyggnader.

- De flesta av folket som levt vid floden har inte papper på sin mark. Därför har de svårt att bevisa sin hemvist och att de är drabbade, berättar Solomon från MAB. Med vår hjälp förhandlar människorna både om kompensation för den mark de förlorat och om förbättringar i de områden dit de tvingats flytta.

MAB arbetar för att få till stånd en ny lag om rätt till ersättning vid dammbyggen. Organisationen har också utarbetat en alternativ energiplan baserad på solenergi, vindkraft och biobränslen. Tillsammans med andra sociala rörelser i Brasilien driver de också en kampanj mot de paradoxalt nog höga elpriserna för hushållskunderna. Den elintensiva industrin får däremot billig, subventionerad och skattebefriad el till sina anläggningar.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.