Alla barn föds med miljögifter i blodet. Det är den tragiska men givna följden av den kemikaliecocktail vi vandrar runt i. Det finns farliga kemikalier i mat, luft, byggnader, elektronik, kläder, leksaker, hygienprodukter och andra prylar som används i vardagen.

Det kanske mest sårbara som finns, människofoster, utsätts för ämnen som kan skada deras utveckling före och efter födseln. Den första generation som utsattes för en bred blandning industrikemikalier redan som foster är nu bara i barnafödande ålder. Vilka hälsoeffekter som uppstår på sikt vet ingen, men forskare talar om samband mellan kemikalier och cancer, hjärt- kärlsjukdomar, minskad fertilitet, allergier, fetma och autism.

Glädjande nog sjunker halterna av vissa ämnen hos unga svenska män, ofta till följd av larm som medfört reglering, men överlag är utvecklingen den motsatta. Forskare och miljö­organisationer tvingas fortsätta larma om erkända och nya problemkemikalier. De senaste åren har vi hört om hormon­störande ftalater i t-tröjor, hälsofarligt bly

i smycken, miljöfarligt silver i tandborstar, njurskadande kadmium i slam som sprids på svenska åkrar, dioxiner i tysk mat och förbjudet hexaklorbensen i danska fyrverkerier, för att ta några exempel.

I ett globalt perspektiv är det än värre och även andra arter än människa skadas av gifterna.

I sammanfattning är kunskapen mindre än okunskapen. Kemikaliekontrollen är rudimentär. Inte konstigt att riks­dagens mål ”Giftfri miljö” inte uppnås.

Vad krävs då för att avgifta samhället? Ja, det grundläggande är att stoppa nya gifter. Tyvärr finns inga sådana regler, trots att EU har en ny kemikalieförordning, REACH.

REACH kräver data för nya kemikalier i höga volymer, men även om farliga egenskaper konstateras får ämnena användas. Det krävs omständliga undersökningar och tids­ödande förhandlingar innan eventuella restriktioner införs. Kemikalier i låga volymer fångas inte ens upp av reglerna, och en vara med farliga kemikalier regleras heller inte alltid. Cocktaileffekter och unika egenskaper hos nanopartiklar kontrolleras dåligt; forskarna vet knappt hur de ska studeras.

Det principiella problemet i politiken är att samhället måste bevisa problem innan restriktioner tillåts. En så reaktiv politik hindrar inte nya problem. Det krävs en synvända, där försiktighetsprincipen blir praktik och hindrar nya kemikalier som är giftiga, långlivade eller som lagras i djur. Granskningen ska ske med finmaskiga nät, dåligt kända kemikalier ska hellre fällas än frias. Regeringen – som med budgetförstärkningar ska ta fram en handlingsplan mot miljö­gifter – bör utveckla lagförslag enligt denna princip inför reformen av REACH år 2012.

Bland de kemikalier som redan används krävs storstädning. Okända ämnen bör klassas som de värsta kända i samma grupp. Korta tidsgränser krävs för utfasning av farliga egenskaper. Enligt REACH kan även mycket farliga kemikalier tillåtas, också när bra alternativ finns, och den oerhört långsamma prövningen omfattar inte ens en bråkdel av alla ämnen.

Ändå kan det gå snabbt ibland. Det sker främst när politiker visar handlingskraft, ofta när enskilda länder går före. EU har nyligen delvis förbjudit det hormonstörande bisfenol A. Det skedde efter att bland annat Danmark reglerat ämnet nationellt. Sverige förberedde liknande förbud.

Mot den bakgrunden är det viktigt att den svenska handlingsplanen inte bara fokuserar på reformer inom EU och globalt. När det går för sakta på annat håll bör Sverige ta även nationella initiativ och visa att restriktioner behövs och är möjliga. Progressiva svenska företag kan backa upp en sådan linje och bidra till innovation och miljöanpassning.

Som god förebild kan Sverige skicka politiska signaler till andra länder, vilket kan snabba på EU-processer och avgiftningen av samhället. Det behövs. Det vore orimligt att inte göra allt detta för att hindra att kommande generationer döms till ett liv i en giftcocktail.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.