Annons

Giftfritt i risfältet

Kina är bland de världsledande i tillverkning av bekämpningsmedel. Men få kineser är ännu ­medvetna om de kemiska medlens miljö- och hälsorisker. Sveriges Natur har besökt en miljöorganisation som försöker minska användningen av dessa kemikalier.

Skribent Anders Friström

BYN IVZE LIGGER VACKERT inbäddad bland Yunnans berg. De prydliga husen vittnar om inflöde av pengar från de unga som flyttat till avlönat arbete i städerna. Störbönorna slingrar sig runt parabolen på grannens gårdsmur. Hemma hos familjen Li i nedre Ivze håller huskatten musvakt över majs­kolvarna som torkar på gården. Familjens ko idisslar i sitt bås på gården. Gödselhögen är en riktig flugmagnet, men en enkel nätdörr framför köksingången håller insekter borta från maten.

Myggspiralerna som tändes om kvällarna har familjen Li slutat med. Familjen Li har börjat undvika att sprida gifter i hemmet. Det som fått dem att ändra inställning till bekämpningsmedel i hemmet är information från miljöorganisationen PEAC (Pesticides Eco Alternatives Center). De sprider sitt budskap via affischer vid byaffären och på bykontoret, via foldrar och genom hembesök hos intresserade familjer. Fler och fler börjar använda alternativa bekämpningsmetoder som nätdörrar, flugfällor, citrusolja mot myggor och insekts­avvisande blommor som Pyrethrum. Men så långt som till att sluta använda bekämpningsmedel på åkrarna har herr Li av olika skäl ännu inte kommit.

– Enligt vår undersökning använder 73 procent av hushållen i städerna bekämpningsmedel i hemmet, på landet är det ändå mer, säger Sun Jing, vice chef för PEAC. Användningen kan länkas till olika hälso­effekter, inklusive olika cancerformer, även om få studier ännu finns gjorda i Kina kring de långsiktiga effekterna av bekämpningsmedel.

I projektet om bekämpningsmedel i hemmet har PEAC arbetat i tre pilotområden i stads­miljö och fyra på landsbygden där man genomför sin kampanj. I stadsmiljö handlar det mest om hur man blir av med råttor, flugor, myggor och kackerlackor utan att använda kemiska medel.

Förutom informationsmöten och utbildning på plats i lokala kulturcentra har PEAC också startat internetbaserad utbildning kring riskerna med bekämpningsmedel. Det finns i dag 450 miljoner internetanvändare i Kina, så den potentiella målgruppen är stor. Många användare är ungdomar.

– På vår hemsida har vi samlat den omvittnat mest omfattande informationen om bekämpningsmedel som finns tillgänglig i Kina, säger Sun Jing. Vårt nya e-learningsystem gör det möjligt att också kommunicera med dem som läser våra nätkurser via chatt och e-post. I Kina har oberoende information från nätet högre trovärdighet än från traditionella, statskontrollerade, informationskanaler.

På landet tillkommer den omfattande användningen i jordbruket och det faktum att man förvarar jordbrukskemikalierna i hemmet. Ibland använder bönderna de starka bekämpningsmedel som är avsedda för fältbruk även i och runt om hemmet. Förgiftningstillbud är vanliga, liksom de hudskador som bönderna drabbas av när de sprider starka bekämpningsmedel som Paraquat och Endosulfan utan tillräcklig skyddsutrustning.

Organisationen samarbetar med de lokala myndigheterna kring att sprida sin information på läkarstationer och i affärer. Dessutom anordnas informationsmöten för byborna på bykontor och lokala kulturhus.

– Vi försöker nå ut genom att öka medvetenheten och uppmuntra till aktivitet hos nyckelpersoner, som läkare och byordföranden och utvalda bönder, för att genom dem sprida information till byborna och få fler människor engagerade i att minska användningen av bekämpningsmedel, säger Sun Jing.

KINA ÄR SEDAN 2007 världens största producent av kemiska bekämpningsmedel. Mycket går på export, men stora mängder används också inom landet. Både kinesiska företag och multinationella företag som Cargill och Monsanto är aktiva i Kina.

– Jordbruksforskningen och jordbruksmyndigheterna i Kina har propagerat för ett kemikalieintensivt jordbruk sedan länge, säger professor Rongping Kuang, en av PEACs grundare. Utmaningen ligger nu i att ändra attityderna till ekologisk odling hos bönder och konsumenter. Bönderna har dåligt självförtroende kring sina traditionella kunskaper och vill ha bättre betalt för sina grödor, samtidigt som konsumenterna vill ha låga priser. Det är nödvändigt att ge båda grupperna mer kunskap om riskerna med kemiska bekämpningsmedel.

Kinas risodling har varit uthållig och baserad på organisk gödning i tusentals år. Våtrisodlingen drar också stor nytta av gödningseffekten från de cyanobakterier (blågröna alger) som växer i vattnet på fälten. Flera forskningsrapporter pekar på en stor överanvändning av både konstgödning och bekämpningsmedel, långt över givorna i andra risodlande länder i Sydostasien.

Kina har tio procent av den odlingsbara markytan på planeten, men också 20 procent av befolkningen. Jordbruket är högintensivt med flera skördar om året. Det är därför också känsligt för insektsangrepp och växtsjukdomar.

Männen i byarna flyttar gärna till städerna för att få lönearbete. Kvinnor, barn och äldre lämnas kvar på landet för att sköta jordbruket. Det skapar en brist på arbetskraft som bland annat går ut över den arbetskrävande ogräsrensningen. Då tar man gärna till kemiska preparat i stället.

I BYN CHEN-GUAN HAR bönderna minskat användningen av bekämpningsmedel kraftigt, men de odlar ännu inte helt ekologiskt. Vid sådden används en del låggiftiga ogräsmedel och insektsmedel används mot ”planthoppers”, ett slags skinnbaggar som äter av risplantorna och kan sprida växtsjukdomar.

– När vi börjat få tillbaka en fungerande ekologi i området har problemen med skadegörare minskat, då behövs inte heller så mycket bekämpningsmedel, säger byadministratören Li. Exempelvis har grodor och rovinsekter som håller efter skadedjur ökat i antal.

Varierad växtföljd och samodling av olika grödor, exempelvis fruktträd och grönsaker, majs och bönor, ger ett bättre växtskydd och minskar behovet av bekämpningsmedel. Den ekologiska odlingen kräver lite mer jobb, men det är inget större problem enligt byledarna.

– Om gräshopporna kommer mitt under skördetiden gör det inte så mycket, vi fångar dem för att äta, säger Li och ler.

Andra alternativa metoder som används i byn är färg-, feromon- och ljusfällor för skadeinsekter.

PROJEKTET FÖR ATT minska användningen av bekämpningsmedel i hemmen är ganska nytt, men har redan gett resultat. I synnerhet de yngre i byarna är mottagliga för informationen som sprids via foldrar och affischer på husväggarna. Ett grundproblem är att ladugårdarna ligger vägg i vägg med bostadshusen, vilket ger upphov till rikligt med flugor.

Många familjer använder ljusfällor, lampor som lockar till sig insekter och sedan dödar dem, och flugpapper för att minska insektsplågan. PEAC informerar också om att man kan använda citrusolja i stället för myggspiraler, flugfällor och nätdörrar.

Naturskyddsföreningen har stöttat PEAC sedan 2005, just i den här byn med ett projekt för att uppmuntra till ekologisk odling. Sedan den delen av samarbetet avslutats har byborna själva gått vidare och sökt pengar från de lokala myndig­heterna för ett antal projekt. Bland annat har byn anlagt en stor areal med vass och lotusblommor som våtmarksrening, ordnat utbildningar och byggt ett litet reningsverk för avloppsvattnet. Byn ligger som en upphöjd ö i de vattenfyllda risfälten. Friskt och klart vatten kommer från bergen och leds ut på fälten. 800 familjer och 1 500 kor i byn sätter sina spår på vattenkvaliteten nedströms, därför behövs våtmarksreningen. Kon är central för cirkulationen av näringsämnen på åkrarna. Dyngan komposteras tillsammans med strömaterialet från båset i kanten av fälten och den gödningen räcker oftast till för att ge bra skördar. Bykontoret hjälper till med regelbundna jordanalyser. Ibland stödgödslar bönderna med lite konstgödning. Byledarna uppger att skördarna ökat kraftigt sedan man började odla mer ekologiskt. Det är svårt att förklara men kan tänkas bero på att konstgödning enligt flera studier kan hämma cyanobakteriernas tillväxt i de översvämmade risfälten och därför innebär mindre näringsämnen för risplantorna i stället för mer.

CHUNXIA GOU HETER EN ung kvinna som bor i byn tillsammans med sina föräldrar. De har en liten gård på en halv hektar. Chunxia har universitetsutbildning och har varit i Japan i nio månader för att lära sig mer om ekologisk odling. Hon fungerar som PEACs kontaktperson i byarna och försöker utbilda sina grannar i ekologisk odling och kring riskerna med bekämpningsmedel i jordbruket och i hemmet.

– Intresset är stort, men det tar tid att skapa förtroende. Jag har ju inte så stor egen praktisk erfarenhet av jordbruk ännu och då är det inte så lätt att få bönderna att lyssna, säger Chunxia Gou. Här har man inte använt bekämpningsmedel i mer än tio år, men det är redan en djupt rotad vana.

En av hennes grannar, Guocai Yu, kommer fram och berättar att han inte längre tål lukten av bekämpningsmedlen, så frun får sköta sprutan numera, fast nu använder de mindre mängder. Han berättar också om att när han väl hade börjat använda konstgödning var han tvungen att öka givorna från år till år för att kunna behålla samma skörd. Marken ”levde inte längre” och förlorade sin naturliga bördighet.

En annan granne berättar att det är mer jobb med ogräsrensning nu, men å andra sidan använder de ogräsrenset som foder till korna.

Ett experiment som byborna gett sig in på är att odla ris och lotusblommor tillsammans i lite djupare vatten, vilket minskar risken för skadegörare. Här behövs inga bekämpningsmedel alls, samtidigt som växterna tar upp näringsämnen och renar vattnet. Skörden måste dock ske med båt, vilket är en nackdel.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anders Friström
Artikeln publicerades i