DET FINNS JU JÄTTEMYCKET grejs i de här våtservetterna, hu!

Niclas Järvklo står och läser på innehålls­förteckningen. Just våtservetterna har de inte tänkt på, annars har han och sambon Devrim Mavi börjat fundera allt mer på vilka kemikalier de har i sitt hem. Anledningen heter Rosa, 19 månader gammal.

Det är med en viss klump i magen som Devrim Mavi, redaktör och Niclas Järvklo, forskare öppnar dörren till sin lägenhet i Hägersten. Nu ska vi tillsammans med Naturskyddsföreningens kemikalieexpert, Helena Norin, rota runt bland rengöringsmedel, hudkrämer och leksaker för att se hur mycket kemikalier som finns hemma hos en barnfamilj.

Vad kommer vi att hitta? Hur farligt är det och hur mycket har kemikalierna hunnit påverka deras dotter Rosa? Det är den typen av tankar som susar genom Niclas och Devrims huvuden.

– Vi städar alltid med såpa och köper skonsamt diskmedel, men på senare tid har vi börjat tänka på de dolda kemikalierna eftersom Rosa äter på precis allting, säger Devrim.

– Ni reagerar precis som alla andra föräldrar. Innan man får barn kanske man förstår problemet intellektuellt, men det är när man får barn som det kommer nära på riktigt, säger Helena Norin.

– Helena har jobbat med kemikalier under många år och har varit med och påverkat både svensk och europeisk kemikalielagstiftning. Just nu leder hon Naturskyddsföreningengens projekt om den sammanlagda effekten av alla de kemikalier som vi utsätts för.

– Dolda kemikalier är mitt favorit­område, sådana som kan finnas i det här bordet, säger Helena och visar på den vitlackade bordsskivan i vardagsrummet.

DET ÄR DE DOLDA kemikalier­na som vi vet minst om och därför också har svårast att aktivt välja bort. Kemikalierna kan finnas som flam­skyddsmedel i möbler och elektronik, som mjukgörare (ftalater) i plast, som tung­metaller i färg och som impregneringsmedel (perfluorerade ämnen) i kläder och skor.

Rosa är dock lyckligt ovetande om vad som försiggår. Hon är lite hängig av en förkylning och fundersam över varför det vänds upp och ner på saker i lägenheten. Det faller sig naturligt att vi börjar titta på hennes leksaker. Den chocklila stora legobiten i plast är en favorit som Rosa har smakat på många gånger. Är det något som man behöver bekymra sig om?

– Den här är okej, för den är med stor sannolikhet inte gjord i PVC-plast som man brukar använda ftalater i. Trä är för det mesta ett bättre material, men det kan vara lurigt om det är målat i färger som innehåller tungmetaller, säger Helena.

Devrim och Niclas köper mycket begagnat, både när det gäller leksaker och kläder och det tycker Helena är ett bra råd. Då har eventuella kemikalier hunnit försvinna från produkten och dessutom är det också resurssparande.

Men precis som de flesta andra ungar leker Rosa också mycket med annat än leksaker. Bland Rosas favoriter finns exempelvis en trasig mobiltelefon och en fjärrkontroll.

– Det är inte så bra eftersom elektronik ofta innehåller flamskyddsmedel, tungmetaller och olika plaster. Då är det bättre att köpa leksaksmobiler, för även om jag tycker att kemikaliekontrollen av leksaker är dålig, så är det ändå någon form av kontroll, säger Helena.

Barnkläder köper de ofta begagnade och nya kläder tvättas alltid innan de används, en lärdom efter att Devrim en gång fick en allergisk reaktion.

– Jag fick stora rödlila fläckar av en ny tröja och var övertygad om att jag fått akut leukemi och skulle dö, säger hon.

Det var kemikalierna i tröjan som hon reagerade på.

Men Rosas overall köptes ny. Det kändes viktigt att Rosa skulle vara torr och varm. Overallen innehåller något ämne som avvisar smuts, men vilket framgår inte av innehållsförteckningen.

– Det kan vara perfluorerande ämnen som läcker ut i naturen, bryts ner långsamt och som man har hittat i isbjörnar, trots att de aldrig har haft en vinteroverall på sig. Men för att veta detta, måste man nästan vara kemist, säger Helena.

– Ja, och de som säljer måste ju också vara kemister, säger Niclas.

OCH SÅ ÄR SÄLLAN FALLET. Däremot kan man som konsument fråga butiken eller leverantören om en vara innehåller ett särskilt farligt ämne (något av de ämnen som finns på REACH så kallade kandidatlista) och då måste man få ett svar inom 45 dagar.

Men när det gäller overallen tycker Helena att Niclas och Devrim har gjort helt rätt.

– Vi vill inte ha ut gifterna i miljön, men å andra sidan vill vi heller inte ha blöta barn. Snart kommer hon börja åka kana på rumpan och då fungerar det inte med en begagnad overall som redan är blanksliten. Nästa gång är det bra om ni frågar i butiken efter overaller utan perfluorerade ämnen, för de finns och fungerar bra, säger Helena.

Vi kliver in i badrummet. De flesta hudvårdsprodukterna får godkänt av Helena, utom en som visar sig innehålla triclosan, en kräm som Devrim fått i present och känt sig lite misstänksam mot. Men det stora frågetecknet finns i inredningen. Helena konstaterar nöjt att det är kakel och klinker på väggar och golv, ingen plastmatta som kan läcka kemikalier, men däremot är hon fundersam över duschdraperiet som kanske innehåller mjukgörare.

– Om det nu är mjukgörare i duschdraperiet, vad händer då? undrar Niclas.

– Man använder ftalater för att göra plasten mjuk och de kan på sikt störa fortplantningsförmågan, säger Helena.

– Du kan ofta hitta miljömärkta rengöringsmedel, men när du närmar dig hudvårdsprodukter, blir det mycket svårare, för att inte tala om kosmetika. Det pågår en naturlig trend inom kosmetika med mycket växtextrakt, men det är ofta ämnen som är ännu mindre undersökta än kemikalier och som kan ge allergi i stället. Ofta kräver dessa ”naturliga” produkter också mera konserveringsmedel för att de inte ska mögla, vilket inte är bra för vare sig miljö eller människa, säger Helena.

Även mineralsmink, som framhävts som mer miljövänligt, kan ibland tyvärr innehålla tungmetaller.

Ekologisk kosmetika har kommit starkt i Tyskland och vi har även börjat se en del exempel i Sverige, men fortfarande rör det sig om få produkter som verkligen är certifierade, men Helena tycker ändå att det är en intressant utveckling.

Vare sig Niclas eller Devrim har dock reflekterat över våtservetterna som de använder när de tvättar Rosas rumpa efter blöjbyte och det är inte så konstigt, våtservetter för barn har snabbt blivit en storsäljare.

– Nu har ni visserligen valt miljömärkta våtservetter, men de innehåller ändå ett 20-tal olika kemikalier som ni låter vara kvar på hennes kropp. Det riktiga miljömuppetipset är att blöta hushållspapper eller papperstvättlappar och lägga i en papperspåse.

Och det är då som Niclas läser innehållsförteckningen och ryser.

Det får nog ändå bli vatten och tvättlappar av papper i fortsättningen, även om Devrim och Niclas har tyckt att de verkat i tristaste laget. Men alternativet är betydligt sämre för miljön.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.