Tunga stenar omsorgsfullt staplade i murar genomkorsar landskapet uppe på Linderödsåsen. De restes med handkraft någon gång före förra sekelskiftet.De kom att bli en del av ett jordbrukslandskap med smååkrar, bucklig hagmark och insprängda skogar. De är inte bara vackra kulturarv utan också viktiga miljöer för många hotade djur- och växtarter.

För att bevara landskapet och de arter som lever här finns lagar som skyddar murarna. Det är till exempel belagt med böter att ta upp en väg genom en stenmur utan tillstånd.

– Skyddet är för starkt. Området riskerar att kramas ihjäl, säger Jonas Andersson som äger en 30 hektar stor gård i byn Bönhult på Linderödsåsen i Skåne.

Gården, som funnits i Jonas Anderssons släkt i över 100 år, består av lika delar skog, åker och naturbetesmark. För Jonas var det annat än jordbruket som lockade och han bor och jobbar därför på annat håll. Men han vill att gården ska leva vidare i släkten och har inga planer på att sälja. Jonas oroas av hur bygden förändras.

Förändringen ligger i att byns invånare blir allt äldre och inte längre brukar sin mark. Men byn är inte unik,

i hela Sverige blir bönderna äldre. En femtedel av landets verksamma bönder har nått pensionsåldern.

– Åkrarna är små och produktiviteten är låg. Det blir allt tuffare att få lönsamhet och ingen vill ta över, säger Jonas Andersson.

Han visar en öppen glänta med tre åkrar, alla på ungefär ett halvt hektar, avskiljda med stadiga stenmurar. För att göra det möjligt att bruka marken även i framtiden vill Jonas slå ihop åkrarna till en stor. Det skulle ge en för området lättbrukad åker. Han tror att det skulle garantera att marken brukas i minst tio år till.

Men det får han inte. Stenmurar är sedan 1994 skyddade av ett generellt biotopskydd. Det innebär att alla stenmurar i landet automatiskt är skyddade, tillsammans med alléer, åkerholmar, odlingsrösen och småvatten. Det bestämdes efter att rationaliseringen av jordbruket kom igång ordentligt och stenmurarna blev allt mer sällsynta. Murarna är en viktig pusselbit för den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Många arter av mossor, lavar, insekter och ödlor har sina livsmiljöer i murarna. Insekterna i sin tur lockar till sig fåglar och humlor tar hjälp av murarnas raka linjer för att hitta mat. Muren måste ligga öppet och solbelyst för att göra någon nytta. Stenarna suger åt sig av solvärmen under dagen och utstrålar den under natten.

I miljömålen står att den totala mängden småbiotoper inte får minska. Därför är det möjligt att få dispens för att riva en bit stenmur med villkoret att man ersätter den med en ny bit mur någon annanstans. Jonas är mer än villig att bygga upp murar eller stenrösen på en annan plats. Men att ersätta en biotop med en annan räcker inte som skäl för att få dispens utan det krävs ett särskilt skäl. Ett sådant kan vara säkerhet, till exempel om en mur är trafikfarlig eller är ett hot mot djurskyddet, men rationalisering är inte ett giltigt skäl.

– De här reglerna är ju till för att bevara just den här typen av landskap, därför räknas inte rationalisering som ett giltigt skäl, säger Mia Kristersson på Länsstyrelsen i Skåne.

Bara några minuters bilfärd ner på åsen öppnar sig landskapet i stora flacka marker. Åkrarna sträcker ut sig hektar efter hektar. Landskapet bryts här och var upp av gårdar med jätte­silos. Här och där finns en allé, men inte en stenmur så långt ögat når. Här är markerna mer lättbrukade.

– Det går inte att konkurrera med gårdarna här, säger Jonas, vi har högre produktionskostnader men får inte mer betalt för det vi gör.

Han tycker att människorna som ska sköta den biologiska mångfalden glöms bort i diskussionerna.

– Visst är det en sörgårdsidyll, men någon ska bruka marken också. Det blir som parkarbete att hålla markerna öppna.

I en närliggande by bor Kent Andersson. Det är han som tar hand om Jonas marker. Kent har bott i bygden hela sitt liv. Han har märkt en klar förändring sedan 1989, då han flyttade till sitt nuvarande hem.

– När vi flyttade hit fanns det mjölkbönder längs med vägen, men det är tio år sedan den sista mjölkbonden slutade. Bara åkrarna närmast husen hålls öppna, de andra planteras med skog. Om 20 år kommer det vara öde och skog här.

Själv äger han tolv hektar. Utöver det arrenderar han åtta gårdar och sköter ytterligare tre. Sammanlagt är det ungefär 150 hektar, varav 100 är bete. Stenmurarna gör det krångligt att växla bruket så vallen får ligga alldeles för länge. Då kommer kvickroten och med den vildsvinen.

– Jag måste ju fortsätta, säger han. Blir det bättre mark ledig så tar jag ju den i stället för smååkrarna.

Naturskyddsföreningen anser att det är viktigt att jordbruks­landskap som det på Linderödsåsen får finnas kvar och vill varken att murarna ska tas bort eller att det ska bli skogsplantering.

– Det finns inte så mycket av den här naturtypen kvar, därför är det viktigt att bevara de platser som finns, säger Gun Rudquist, chef för natur- och miljöavdelningen på Naturskyddsföreningens kansli. Då får samhället ställa upp så att det blir lönsamt att bevara.

Den som har stenmurar och andra småbiotoper på sin mark får redan i dag ekonomiskt stöd för att sköta dem. Men Kent Andersson anser att de regler som finns i dag är för krångliga och trubbiga för att man som lantbrukare ska kunna förlita sig på dem.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.