Förra året anmälde Naturskyddsföreningen den svenska licensjakten på varg till EU-kommissionen för att den stred mot unionens naturvårdslagstiftning. Kommissionen svarade med en lång rad kritiska frågor till regeringen, bland annat om hur den av riksdagen beslutade förstärkningen av vargstammens genetiska bas skulle gå till.

Naturvårdsverket har snabbutrett frågan. I utredningen beskrivs flera möjliga tillvägagångssätt. Vuxna vargar kan tas från Finland eller från Norge, naturligt invandrade vargar kan flyttas till de svenska vargreviren. Valpar kan tas från vilda avelsvargar som sätts i svenska djurparker, från existerande djurparksvargar eller som viltfödda valpar direkt från Finland. Det finns smittskyddsrisker att ta hänsyn till och olika problem med alla metoderna.

– Det går snabbare att få in nya gener om man använder könsmogna vuxna vargar. Det tar ett till två år från första fångst tills de har förökat sig i Sverige. Med valpar tar det fyra-fem år innan de i sin tur har reproducerat sig, säger Maria Ågren, generaldirektör för Naturvårdsverket.

Men Naturskyddsföreningen är tveksam till idéerna. Regeringen verkar vilja göra en snabb inplantering mest för att uppfylla EU-kommissionens krav och därmed kunna fortsätta med licensjakten.

– Inplantering är viktigt men regeringens rädsla att hamna i EU-domstolen får inte leda till en förhastad process, med sjuka vargar och lägre acceptans i vargbygder som värsta utfall. Politiken är bakvänd. Först tillåts en stor vargjakt och först därefter utreds hur inplantering ska gå till, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.