Annons

Leopardens fläckar

EKO * Varför är stora katter randiga eller prickiga? Och var leker ålen som japanerna så gärna äter? Det är några ekofrågor i detta nummer.

Skribent Mats Hellmark

Slut på bärmumsande?

Jag har hört att Sverige får ett allt hårdare tryck från en art som heter mårdhund, framför allt från Finland. Av samma källa har jag hört att denna bland annat bär på en parasit som kan påverka människor som äter bär som varit i kontakt med dem. Stämmer det, kan det bli en raritet att äta bär från svenska skogar och i så fall vad görs för att förhindra utbredningen?

Stefan Sehlin

Du har hört talas om rävens dvärgbandmask. Räv är huvudvärd för denna parasit men den kan också smitta hund, katt, varg, fjällräv och mårdhund. Parasiten är ännu inte påträffad i Sverige. Det riktigt farliga med dvärgbandmasken är att människor också kan smittas genom att vi får i oss maskägg via bär, svamp eller grönsaker som blivit smittade av till exempel rävbajs. Mårdhunden är en främmande art i den svenska naturen som härstammar från Asien. Den infördes i Ryssland för sin päls skull och har nu spridit sig till Sverige från Finland. Forskare och jägare inom Svenska Mårdhundsprojektet arbetar på heltid för att spåra och utrota den främmande arten.

II

Satoyama och svenska utmarker

Jag har läst den intressanta artikeln i Sveriges Natur 5/10 om Japans avfolkade landskap och Satoyamakulturen. Jag har besökt Japan ett par gånger och studerat just Satoyamalandskapet och jämfört detta med liknande landskap i Nord­europa. Det finns likheter och olikheter med framför allt våra utmarker som jag beskrivit i en artikel.

Professor emeritus Björn E. Berglund

Ränder och prickar

Stora katters mönster i pälsen är ett bra kamouflage, det bryter av konturerna av kroppsformen för den som tittar på katten. Det naturliga urvalet har väl hjälpt till att skapa kamouflaget. Men hur kan det komma sig att tigern är randig medan leoparder, geparder och jaguarer är fläckiga? Kom inte och säg att en katt lever i en ­randig natur medan andra katter lever i en prickig. Dessutom, den katt som lever där det är mycket gröna växter, varför är den inte grön?

Anders Wahlund

Det finns en forskningsstudie som granskat pälsens mönster hos 35 arter kattdjur och jämfört mönstret med den miljö som varje art föredrar. Resultatet visar att arter som lever i tät vegetation oftast är fläckiga, till exempel leopard och jaguar. Arter som lever i öppna eller snötäckta landskap äri regel enfärgade, till exempel lejon eller lodjur. Tigern är ett mysterium, det enda strimmiga kattdjuret. Strimmorna är ett utmärkt kamouflage när den smyger omkring i högt gräs men varför har inget annat kattdjur samma mönster? De flesta stora däggdjur är aktiva på natten och har bättre mörkerseende än färgseende. Lejon ser världen i svartvitt. Därför är tonen och mönstret viktigare än färgen. Fjällräven och skogsharen blir vita på vintern som kamouflage mot snön. Den riktiga mästaren på förklädnad är den åttaarmade bläckfisken. Den kan skifta både färg, mönster, form och rörelse. Från en slingrande sjöorm till en krälande krabba eller en pumpande manet!

Olika arter av ål?

Var kommer all ål som finns i Asien ifrån ? Den verkar vara favorit i Japan. Panama­kanalen kan inte enligt mitt förmenande vara lösningen. Det verkar osannolikt med Saragassohavet som lekplats för asiatisk ål. Är de två olika arter?

Nils Paulsson

Ja det finns massor av olika arter av ål, både havslevande och sådana som tillbringar delar av sitt liv i sötvatten. I Asien äts oftast den japanska ålen (Anguilla japonica). Den är precis som den europeiska ålen (Anguilla anguilla) akut hotad och man bör undvika att äta den. Du har helt rätt i att den inte leker i Sargasso­havet, som både den europeiska och amerikanska ålen gör, utan dess lekplats har nyligen identifierats till väster om ­Mar­ianaöarna i Stilla Havet.

Ellen Bruno, marin handläggare på Naturskyddsföreningens kansli

Rätt med eldrivna bilar?

Jag undrar hur Naturskyddsföreningen ser på eldrivna bilar? Jag tänker på att det finns människor på vår jord som knappt har vatten och ännu mindre tillgång till elektricitet. Är det då rätt av oss i industriländerna att satsa på elbilar, som gör att vi reducerar koldioxiden, när det finns människor på vår jord som aldrig har fått tillgång till det i sina hem?

Susanne Lagerbäck, Värmdö

Vatten och el bör alla i världen få tillgång till. Västvärlden bör på olika sätt bidra till detta. Den fundamentala frågan tycker jag skiljer sig från den om tillgången till elbilar. Som det inte vore tillräckligt med den orättvisa fördelningen av rikedom och ”nyttigheter” i världen så är det dessutom den fattiga delen av världen som nu drabbas hårdast av klimatförändringarna som vi i västvärlden med vår stora konsumtion bär huvudan­svaret för. Transporterna står för den största delen av klimatutsläppen i den rika världen och det är då också vårt ansvar att se till att dessa minskar. Elbilen är då kanske den ultimata lösningen, fast den globalt sett är en extremt dyr åtgärd. Tekniskt sett är det dock fortfarande många års utveckling som ­fattas. Därför är rättvist att vi i den rika världen får ta på oss kostnaden för att utveckla elbilen så att den blir både biligare och bättre. Då kommer den att bli en lösning även i utvecklingsländerna.

Svante Lundquist, trafikhandläggare

Vatten i termos

Ett litet tips om man använder vatten­kokare: Jag fyller upp min till maxläget och kokar upp vattnet. Det som blir över när jag tagit det jag behöver fyller jag på en bra ­termosflaska och har sedan hett vatten till te och kaffe resten av dagen. Den sista skvätten kan man hälla i diskvattnet på kvällen och har på så sätt utnyttjat energin maximalt.

Agneta Fredriksson Örsundsbro

Insektshus på franska

När jag var på cykeltur i Loiredalen i höstas träffade jag på detta insektshus (se bild till vänster)i trädgården till Chauteau du Rivau. Ett kul bidrag till biologisk mångfald.

Anders Diedrichs, Lidingö

Lägg skalen i soporna

Är det okej att kasta (vanliga) räkskal eller kräftskal efter kräftskivan i sjön eller havet? Skönt att slippa lukten från soptunnan i sommarvärmen.

Nils Granström

”Kasta aldrig rester av råa räkor eller rå fisk i vattnet. Släng i stället i soporna.” Så sade Erland Lettevall från Fiskeriverket i en artikel i Sveriges Natur 3/10 om risken för spridning av vitafläcksjukevirus från tropiska ­jätteräkor till kräftdjur i svenska vatten. Det samma gäller även råa kräftor som kan sprida kräftpest. Kokta räkor och kräftor som vi konsumerar utgör däremot ingen risk för smittspridning. Men det är ju inte tillåtet att skräpa ner i naturen genom att kasta matrester i sjön. Så lägg skalen i soporna, väl inslagna i täta plastpåsar, så slipper du dålig lukt.

Anders Friström, redaktör Perspektiv

Kol i jord

Vi vill gärna förbättra vår trädgårdsjord och samtidigt — om än pyttelite — bidra till att minska växthuseffekten. Därför har vi börjat blanda in pulveriserat träkol enligt Terra Preta-metoden. Man kan ju tillverka kolen själv, men än så länge har vi nöjt oss med kol vi fått från alla de använda engångs­grillar som vi hittar i parker nära oss. Vi kan även tänka oss att köpa en säck oanvända grillkol. Undrar nu om det som säljs som ”grillkol” är träkol rätt och slätt, eller är det preparerat på något sätt?

Jörgen Wide, Södertälje

Grillkol ska inte bestå av något annat än rent träkol av lövträd. Bra grillkol ska ge lite aska. Välj grillkol som är både SIS- och FSC-märkta, då ställs krav på produktkvalitet. Kol från engångsgrillar kan vara producerat under oklara förhållanden. En undersökning som Sveriges Natur gjorde 2003 visade att askan från grillkol kan innehålla höga halter av krom. Föreningens rekommendation då var att i alla fall inte sprida kolaska i grönsakslandet. Terra preta-metoden fungerar utmärkt som jordförbättring och ger god skjuts åt grönsakerna. Den bioaktiva ytan för jordens mikroorganismer ökar tusenfalt när man tillför kolpartiklar till matjorden. Men som klimatåtgärd är den kanske inte den mest effektiva. Ett kilo kol motsvarar 3,3 kilo koldioxid. En resa till Thailand skulle därför behöva kompenseras med minst 1,2 ton kol i rabatterna (cirka 400 påsar grillkol).

Anders Friström, redaktör Perspektiv


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Mats Hellmark
Artikeln publicerades i