”Berättelse” har blivit ett efterfrågat ord i politikers och debattörers vokabulär. Var finns de berättelser som väcker engagemang och ger de djupare insikter som vi behöver för att möta klimathotet och agera? Frågan ställs också i Behovet av en ny förståelse (Blenda förlag) av författarna Göran Bäckstrand, Kåre Olsson och Emin Tengström som vill väcka nya tankar om handlings­vägar i en skör tillvaro. Bokens intentioner är djupt sympatiska. Ändå når den med all sin omständliga klokhet inte fram till engagemangets glödande kärna. Det kräver, tror jag, en text som inte övertalar utan gestaltar.

Lite av samma känsla får jag faktiskt av den sympatiska boken Börja skåda fågel (Sveriges ornitologiska förening) av Gigi Sahlstrand och Eva Stenvång Lindqvist. Författarna missionerar iv­rigt för fågelskådandets konstart. Kapitlet ”Det är kul med fåglar!” inleder och det mesta för varje skådare i vardande finns i boken: Fakta, vägledning, klargörande bilder, sammanhang och praktiska råd både om skådandets sociala värld och fåglarnas liv.

Jag saknar ändå de riktigt dallrande magiska ögonblicken i naturen och varma möten mellan människor. Som författare måste man lita på läsaren. Engagemangets och förståelsens gåta finns i ord och bilder som inte bara går vägen via intellektet utan lyser fram ­ i oväntade sidospår eller sprickor. Som Leonard Cohen sjunger: ”There is a crack in everything, that’s how the light gets in”

Möten med färger, garn och nål och en berättelse som träffar rakt i hjärtat hittar jag i Vatten och öken – ett konstprojekt om broderi, överlevnad och kvinnors arbete (Heidruns förlag) av Elsa Agélii. Kapitelrubriken ”Bildandet av Mahila Aur Pani Embroidery Club”, är i sig en hel berättelse! Hela boken är en kärlekshistoria med underbara färger i konstverk och foton. Det intensiva blå som gestaltar vattnets kraft är – precis som Björn Berglund skriver i det inspirerade förordet – ”lyckans färg”. Den collageartade skildringen förmedlar engagemang och tillit till människors inneboende kraft och förmåga att också i de fattigaste situationer skapa framtidstro.

Alla barn borde ha rätt att följa fåglars liv i en holk om våren. Det är, tror jag, också ett viktigt sätt att bygga framtidstro. I Lennart Bolunds Fågelholkar och vanliga fågelarter (Ica Bokförlag) finns ritningar till det mesta man kan tänka sig i holkväg och hela listan på fåglarnas favoritmat på vintern tillsammans med mycket artkunskap och rolig kuriosa. Avsnitten om miljögifter borde möjligen uppdateras med hot som den ökande konkurrensen om skogsmarken, klimatförändringen och dagens nya miljögifter.

Henrik Ekmans Varg, den jagande jägaren (Norstedts) växlar mellan djurfakta och berättelser om människor, såväl jägare som naturvårdare. Ekman skriver med ett lugn och en balanserad saklighet, som bottnar i stor kunskap och rika erfarenheter. Varg­debatten har varit, och kommer att förbli, full av övertoner och prestige. De flesta konflikter om rovdjur handlar till väldigt liten del om djur. Det är människor som skapar problemen, inte varg­arna. Kanske kan Henrik Ekmans levande vargmöten med kamera och i gömslen bidra till att öka förståelsen för vargen – och mellan människor. Själv försöker jag intala mig att det verkligen var en varg som sprang över vägen i billysets kägla en mulen sommarnatt i ett litauiskt skogsområde. Jag brukar berätta det, som en liten historia med hoppfull och passionerad längtan efter hemlighetsfulla, vilda möten.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.