Mätt mot de lågt ställda förväntningarna kan kanske FNs sextonde klimatmöte i den mexikanska turist­orten Cancún ses som en framgång. Klimatförhandlingarna inom FN-systemet kan fortsätta, med fokus på att nå någon slags bindande överenskommelse i Sydafrika om ett år. I relation till behovet av snabba och kraftfulla utsläppsminskningar uppnåddes däremot lite.

– Vi undvek en ny kollaps, vilket var bra för FN-systemet. Men priset blev högt. Det blev ett obalanserat avtal där USA och andra i-länder fått igenom det mesta av Köpenhamnsackordet medan u-länderna har fått göra stora eftergifter, säger Niclas Hällström, Naturskyddsföreningens representant i Cancún.

Köpenhamnsackordet är det kontroversiella och inofficiella slutdokumentet från det misslyckade toppmötet i Köpenhamn förra året. Det innehåller bland annat en lista med frivilliga löften om minskningar för tiden fram till 2020 från mer än 140 länder. De formaliserades nu som en del av FN-processen.

– Men dessa löften är otillräckliga för att vi ska klara tvågradersmålet, säger Niclas Hällström.

I stället pekar de på en global uppvärmning på mellan 2,5 till 5 grader till år 2050. Med de kryphål som fortfarande existerar kan i-länderna i praktiken öka sina utsläpp till 2020. Löftena i ackordet hotar nu också att i praktiken föras in i Kyotoprotokollet bakvägen

i stället för ett bindande gemensamt åtagande med en bördefördelning mellan i-länderna. Vi får ett knyt­kalas i stället för ambitiösa, bindande utsläppsmål.

Ett ramavtal har slutits om ett system för att minska avverkningen av de tropiska regnskogarna, kallat Redd+. Men ännu saknas en tydlig finansiering av systemet och ett mer detaljerat regelverk för hur man ska räkna på både utsläppsminskningar och skogarnas kollager. Den kontroversiella frågan om att finansiera skogsskyddet via koldioxid­handeln är inte heller avgjord.

– Det är läskigt med ett Redd beslut utan tydlighet i handelsfrågan. Den är helt avgörande. Om det blir ett handelssystem för Redd är det bättre att inte ha något Redd alls, säger Niclas Hällström. Handeln leder nästan garanterat till högre totala utsläpp, när minskad avskogning ska bytas mot fortsatta fossila utsläpp i de rika länderna.

En global grön klimatfond ska nu etableras inom FN-systemet. Världsbanken finns med i bakgrunden som fadder och praktisk förvaltare i början, något som varit mycket kontroversiellt under tidigare förhandlingar. Från 2020 ska enligt Köpenhamnsackordet 100 miljarder om året finnas tillgängliga för både klimatanpassning och åtgärder för utsläppsminskningar i utvecklingsländer.

– Det är bra att fonden blir av, men det sägs inget om hur pengarna ska komma in, säger Niclas Hällström. Det talas bara om att länderna ska mobilisera medel, men det finns inga förbindelser om att bidra ordentligt med offentliga medel. Behoven är också mycket större än 100 miljarder dollar. U-länderna har krävt att de rika länderna ska bidra med 1,5 procent av sin BNP. Risken är nu att en alltför låg ambition cementeras.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.