EBBE MUNK, LEDARE för Köpenhamns världsberömda gosskör, har under lång tid noterat datum för körpojkarnas målbrott. Det sker nu i snitt ett halvår tidigare jämfört med för tjugo år sedan. När kören på våren ska ut på sina efterlängtade världsturnéer kan många av de unga sångarna inte längre följa med.

Redan på 90-talet konstaterade danska forskare att spermakoncentrationen hos unga män halverats jämfört med femtio år tidigare. Den sjunkande spermakvaliteten tycks vara en global trend i den rika världen. Allt fler barn tillkommer också genom konstgjord befruktning, men det är inte bara männens fertilitet som minskar. Bland annat det faktum att kvinnor väljer att skaffa barn allt senare i livet spelar också stor roll.

Men vad männens sjunkande fertilitet beror på är svårare att svara på. En faktor som ofta pekas ut är den ökande kemikaliebelastningen från olika hormonlika substanser. Pojkar är under fostertiden känsligare för dessa ämnen än flickor. De utsätts både för antiandrogena ämnen som hämmar den manliga könsutvecklingen (exempelvis ftalater och olika bekämpningsmedel) och östrogena ämnen som leder till en ökad grad av feminisering (bland annat flamskyddsmedel och nonylfenol).

Livsstilen senare i livet spelar också in för männens sjunkande fertilitet, öl har till exempel östrogen effekt. Det finns också ett tydligt samband mellan övervikt och ökad östrogenhalt hos män. Det finns också kemikalier som stimulerar kroppsegna enzym att omvandla manligt testosteron till kvinnligt östrogen.

Flickor påverkas naturligtvis också av hormonstörande ämnen, bland annat i form av en allt tidigare pubertet. Danska flickor börjar nu i genomsnitt få bröst ett år tidigare än för tjugo år sedan, vilket kopplas både till ökad övervikt och till ökad kemikaliebelastning.

Flera studier visar på samband mellan olika hormonpåverkande ämnen och bland annat fetma, diabetes, ADHD och missbildningar på könsorganen. En slutsats av forskningen är att fosterstadiet, och då särskilt vecka 8-14, utgör en särskilt känslig period. Det handlar om effekter som sträcker sig över flera generationer. Foster som i dag påverkas i sin mammas mage kan om 30 år visa sig ha svårt att i sin tur få barn.

– Det största bekymret med de hormonstörande ämnena är just fosterexponeringen, säger professor Helen Håkansson vid institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet. Cellprogrammeringen påverkas, de signaler störs som olika celltyper behöver för att förstå vad de ska bli. Alla organ kan påverkas av detta.

HUR FÅR VI I OSS DESSA ämnen? Dammtussarna i hörnen är enligt en rad studier fulla av kemikalier som läcker ut från möbler, sängar, mattor, golv, färg och tapeter, hushållselektronik, husgeråd och leksaker med mera. Vi lever i dag i tätare och mer välisolerade bostäder och arbetsplatser samt tillbringar mer tid inomhus. Det ger oss en ökande exponering för ett antal hormonstörande ämnen som läcker ut från produkterna i vår hemmiljö och svävar i inomhus­luften, fastnar i dammet eller hamnar i maten vi äter. Till det kommer kemikalierna i det vi smetar in i huden från alla burkarna i badrumsskåpet. Många hormonstörande kemikalier är i högre doser dessutom cancerogena och reproduktions­störande.

Det är ingen slump att den här artikeln inleds med att referera till danska studier. Forskarna på rikshospitalet i Köpenhamn är världsledande inom området hormonpåverkande kemikalier. Landets invånare verkar vara särskilt utsatta för dessa ämnen, jämfört med exempelvis finnarna. I en jämförande studie fann forskarna betydligt högre halter av de flesta hormonstörande ämnen i danska kvinnors bröstmjölk.

I Danmark är också testikelcancer betydligt vanligare än i Finland, liksom genitala missbildningar hos nyfödda pojkar.

– Hormonstörande ämnen är ett av de prioriterade områdena i vår nya nationella handlingsplan för kemikalier, säger Henrik Sören Larsen från danska Miljöstyrelsen. De är också med bland våra prioriteringar för kemikaliearbetet under det danska ordförandeskapet i EU 2012. Vi håller bland annat på att skapa ett särskilt center för forskning kring dessa ämnen.

VILKA ÄR DÅ DE hormonstörande ämnen som vi utsätts för i vår vardag? Här är en genomgång av några av dem.

Bromerade flamskyddsmedel finns i allt från plast till tyger och elektronik. PBDE (polybromerade dimetyletrar) är en vanlig grupp av dessa ämnen som visat sig ha miljögifters alla klassiska egenskaper. De är fettlösliga, ansamlas i näringskedjor och är svårnedbrytbara. De återfinns också i djur och människor över hela jordklotet – även vid polerna, långt från alla utsläppskällor. Varianter med korta kedjor av bromatomer anses vara farligare och flera av dem har också förbjudits inom EU (penta- och okta-PBDE).

Eftersom flamskyddsmedlen inte är kemiskt bundna till de plaster eller textilier som impregnerats läcker de sakta ut i inomhusluften eller sprids som dammpartiklar. Halterna av PBDE är som regel högre i kontorsmiljöer än i hemmiljö. Luft och damm är de viktigaste spridningsvägarna, men vi får i oss det även via maten vi äter.

PBDE är hormonstörande. De har visats kunna påverka sköldkörtelns hormonsystem, thyroidsystemet, vilket i sin tur antas kunna störa hjärnans normala utveckling under fosterutvecklingen. I råttförsök har exempelvis penta-PBDE också visat sig ge försenad könsmognad, minskad spermieproduktion och minskade nivåer av könshormoner.

– Det finns flera olika hormonsystem som påverkas av PBDE, vi behöver mer kunskap om detta, säger professor Helen Håkansson. Olika enzymsystem kan också påverkas, vilka i sin tur kan påverka hormonreceptorer och bindningsproteiner med mera, allt kan störas.

BEKÄMPNINGSMEDEL FINNS AV många olika slag. Gemensamt är att de är giftiga för insekter, ogräs eller svampar med mera. Många av de starkare medlen är ökända miljögifter, varav flera är förbjudna sedan länge, exempelvis DDT. Men de återfinns ändå i såväl blod som bröstmjölk hos människor världen över. Även ”mildare” preparat som pyretriner har visat sig ha vissa hormonstörande effekter.

Bekämpningsmedelsrester når oss via mat och dryck, men också exempelvis via importerade kläder, skor och mattor som besprutas mot ohyra innan leverans. I en amerikansk studie visade forskarna att barn som fick äta ekologisk mat uppvisade betydligt lägre halter av bekämpningsmedelsrester i urinen än kontrollgruppen, vilket tyder på att maten är en viktig källa för vårt intag av dessa ämnen. En annan ny amerikansk studie pekar på ett möjligt samband mellan höga halter av bekämpningsmedel i urinen och hyperaktivitet hos barn.

Ftalater är ämnen som används som mjukgörare i PVC-plast. De utgör en stor andel av plastprodukternas totala massa och finns därför i stora mängder i samhället. Ftalaterna är inte bundna till plasten kemiskt, utan läcker ut under hela produktens livslängd, läckaget ökar också med ökande ålder hos plasten. Ftalater är relativt lätt och snabbt nedbrytbara i våra kroppar, men finns ändå i urinprov från människor i hela världen och har hittats i Arktis ”rena” miljö, vilket visar på en ständigt pågående exponering. Högst halter finns dock av naturliga skäl inomhus, i våra hem och på våra arbets­platser.

Byggmaterial, exempelvis PVC-golv, är en källa till ftalater. Hygienprodukter är en annan. De används då som bärare för parfymdoft. För barn tillkommer leksaker av PVC-plast och dammtussar i barnkammaren som spridningsväg. Sedan 2007 är tre ftalater förbjudna i leksaker som säljs inom EU och ytterligare tre förbjudna i leksaker som kan stoppas i munnen.

Ett antal olika ftalater har visat sig vara antiandrogena, bland rapporterade effekter finns missbildning av urinröret och penis, försämrad spermakvalitet och minskad fertilitet.

– Vi känner inte fullt ut hälsoriskerna med ftalater, säger Carl-Gustaf Bornehag, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet. Men vi har mer och mer data om infertilitetsproblem, astma och allergi, övervikt och fetma samt diabetes kopplat till exponering för olika ftalater. Bilden är inte klar men allt mer pekar i denna riktning. Eftersom vi alla är exponerade finns det skäl att känna obehag.

Nonylfenoletoxilat är en tensid som används i stora mängder inom textilindustrin vid tvättning av textilier och i olika kem-tekniska produkter. Nedbrytningsprodukten nonylfenol är en av de vanligaste föroreningarna i svenskt avlopps­slam, trots att det är förbjudet att använda inom EU. Källan till föroreningen är främst importerade kläder och ämnet tvättas ut i våra tvättmaskiner för att till sist hamna i svenska sjöar. Nonylfenol är svårnedbrytbart, fettlösligt och ackumuleras i näringskedjor. Ämnet har viss östrogen effekt och kan eventuellt också gripa in i andra led i hormonsystemet.

– Nonylfenoler är huvudsakligen ett problem i vatten­miljön, säger professor Helen Håkansson. Det är inte något jättestort problem hos oss människor. Men det kan ske en exponering via huden vid användningen av kläder som innehåller nonylfenol. Den faktorn har säkert underskattats. I synnerhet hos barn, som har tunnare hud.

BISFENOL A ÄR DEN huvudsakliga beståndsdelen i glasklar polykarbonatplast. Den används till mängder av saker i vår vardagsmiljö, i allt från cd-fodral till kontaktlinser och nappflaskor. Ämnet ingår också i kassakvitton av termopapper och i epoxihartser, i exempelvis tandfyllningsmaterial. En vanlig källa till bisfenol A är sannolikt insidan av konservburkar, som ofta är belagd med bisfenolhaltig plast för att skydda innehållet från kontakt med burkens metall.

Ämnet bryts snabbt ned i våra kroppar, men genom en kontinuerlig tillförsel finns det vitt spritt i befolkningen, 99 procent av tusen tyska barn och ungdomar mellan 3 och 14 år ålder hade enligt en studie mätbara halter av bisfenol A i sin urin.

– Det svåra med att forska på både bisfenol A och ftalater är att kroppen bryter ned dem relativt snabbt, men den goda nyheten är att de försvinner ur våra kroppar om vi slutar att använda dem, säger Carl-Gustaf Bornehag.

Bisfenol A har en kraftig hormonpåverkan och har kopplats till en lång rad sjukdomar och hälsoproblem som ökar i västvärlden: prostatacancer, bröstcancer, missbildningar hos spädbarn, försämrad spermiekvalitet, tidigarelagd pubertet, insulinresistent diabetes och fetma. Nyligen förbjöd EU bis­fenol A i nappflaskor, övrig användning har ännu inte reglerats.

– Det finns ett antal ämnen, bland annat bisfenol A, där vi har allt mer data som visar att de verkar även i mycket låga doser, säger Carl-Gustav Bornehag. De metoder vi har inom toxi­kologin för riskvärdering fungerar inte för dessa ämnen. Effekter på kommande generationer, ”nedströms” påverkan under fostertiden eller i småbarnsåren, gör det också krångligt att utvärdera hälsoriskerna.

De kroppsegna hormonerna är verksamma även vid mycket låga halter i kroppen. De ämnen som liknar hormonet kan ha effekter vid samma låga nivå. Vid en låg dos kan hormonet koppla på en gen som kodar för ett visst protein, för att vid en högre dos koppla på en helt annan gen, med en helt annan effekt. Det här sätter myndigheternas traditionella angreppsätt med gränsvärden och säkerhetsmarginaler för olika kemikalier helt ur spel. Det finns inte något enkelt samband mellan dos och mätbar effekt att luta sig emot. Det finns med andra ord ingen säker nedre gräns för dessa ämnen.

– Våra naturliga hormoner arbetar vid oerhört låga nivåer, stör vi dessa system handlar det inte om någon långsam förgiftning utan ett skarpt läge direkt med oåterkalleliga effekter på utvecklingen, säger Carl-Gustav Bornehag. Hormonpåverkan från kemikalier spelar kanske inte så stor roll för vuxna friska män, men foster och spädbarn är betydligt känsligare. Vi kanske aldrig kommer att ha kunskap nog för en riktig riskvärdering. Vanlig toxikologi är enklare, dör råttan så gör den.

HÄR HAR VI TITTAT PÅ kemikalierna en i taget, men i verkliga livet utsätts vi för dem alla på en gång. Då ökar risken för kombinationseffekter, eller cocktaileffekter. Ämnen i doser som var för sig inte ger någon effekt kan sammantaget ge en kraftig påverkan. Exempelvis visade forskare från Danmarks Tekniska Institut att en blandning av en ftalat, två bekämpningsmedel och ett läkemedel, i halter som var och en för sig inte gav någon effekt tillsammans kunde ge upphov till fosterskador och missbildningar hos råttor. Sju ämnen med östrogen effekt gav i en annan råttstudie tillsammans kraftigt utslag i doser som var och en för sig inte gav någon mätbar effekt.

– I labbet testar man normalt sett en substans i taget, under korta testperioder och med välkända testorganismer, säger Helena Norin, som leder Naturskyddsföreningens miljögiftsprojekt. Man arbetar också med raka dos-effekt samband, ju högre dos, desto högre effekt. Men i naturen har vi lägre halter av dessa ämnen och ofta i komplexa blandningar med andra kemikalier. Då blir det svårare att dra enkla slutsatser.

Att undersöka kombinationseffekter är dyrt och svårt, därför vet vi ännu alltför lite om vad som händer när många olika hormonstörande ämnen möts i våra kroppar.

– Kemikalielagstiftningen Reach tar inte heller tillräcklig hänsyn till blandningar. Om halterna för enskilda kemikalier anses säkra anses också blandningen säker, fortsätter Helena Norin. Inte ens enkla samband för blandningars egenskaper används för att uppskatta hälsoeffekter. Vi behöver snabbt introducera dessa samband i bedömningarna och utveckla nya och bättre metoder för att mäta cocktaileffekter.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.