Annons

Gör jordbruket friskt

Ju längre tid dagens sjuka jordbrukspolitik fortgår desto större risk är det att vi går miste om möjligheten att reformera fram ett jordbruk som producerar såväl livsmedel, miljönytta som rikare natur. Ett »plusjordbruk«.

EUs jordbrukspolitik (cap) skall reformeras. Beslut skall tas senast 2013 och nu står ett fönster till förändring på glänt. Men debatten i Sverige är nästan obefintlig trots att politiken består av väldiga subventioner som går till annat än miljö- och landsbygdsutveckling.

Många tycks ha invaggats i tron att det svenska jordbruket fortsatt är på väg att bli väldens renaste, men utvecklingen tycks ha avstannat och går i några fall i motsatt riktning. Användningen av bekämpningsmedel ökar. Varje fält sprutas fler gånger än för tio år sedan. I dag används mer bekämpningsmedel per hektar i Skåne än i Danmark. Jordbrukslandet på andra sidan sundet har dessutom en större andel ekologisk odling och håller på att införa mycket hårdare restriktioner för användning av bekämpningsmedel.

Jordbrukets växthusgaser svarar för hela 20 procent av de svenska utsläppen. Orsaken är framför allt tillverkningen av handelsgödsel. På Sveriges åkrar läggs det ut cirka 200 000 ton konstgödselkväve per år. Det ger både direkta och indirekta utsläpp eftersom naturgödseln då används ineffektivare. Enligt aktionsplanen för att rädda Östersjön, som Sverige skrivit på, måste jordbrukets utsläpp av kväve minska dramatiskt och i vissa landsdelar måste sannolikt jordbruket omstruktureras så att balans mellan djurhållning och odling skapas, särskilt i kustområdena. En forskargrupp har i tidskriften Nature visat att kväveanvändningen bör minska med 75 procent för att inte överskrida planetens gränser. Kväveanvändningen är en nyckelfråga när det gäller både övergödning och klimatpåverkan. I detta perspektiv är regeringens slopade handelsgödselskatt ett praktfullt självmål.

Jordbruket är trots miljöproblemen en framtidsbransch. Näringen producerar förutom livsmedel också kollektiva nyttigheter som biologisk mångfald, öppet och varierat landskap, kulturvärden och i bästa fall kolsänkor. Det är dessa ekosystemtjänster som bönderna borde få mer betalt för.

Vid den förra jordbruksreformen för några år sedan frikopplades produktion från bidragen. En lantbrukare kan numera få ersättning utan att producera något. Bidragets storlek har bestämts utifrån vad bonden producerade i början av 2000-talet. Efter år av felriktade subventioner är det nu hög tid att lägga in en riktigt grön växel.

Men vad gör regeringen? Den abdikerar i frågan och lägger allt krut på att bara minska jordbruksbudgeten i eu. LRF säger att man i princip vill gå ifrån inkomststöd till miljö­ersättningar men lägger inte två strån i kors för att gå från ord till handling. Spänningarna är tydligen för stora internt för att Lrf-ledningen ska våga. Men ju längre tid som den sjuka jordbrukspolitiken lever kvar desto större är risken att en unik möjlighet att skapa ett ”plusjordbruk” försvinner. Vi behöver ett jordbruk som producerar både livsmedel samtidigt som naturen blir rikare.

Kanske är Naturskyddsföreningen böndernas bästa vän eftersom vi inte stirrar oss blinda på budgetens storlek utan vad den används till. Vi vill ha ett levande jordbruk i hela landet och vi vill se stöd till böndernas produktion av ekotjänster inklusive förnybart drivmedel.

Jordbruket bör gå ifrån att vara en utsläppskälla av växthusgaser till att bli en kolsänka som binder koldioxid. Detta kan med fördel förenas med fler permanenta beten på åkrar och i ängs- och hagmarker eftersom dessa marker är effektiva kolsänkor. Klimatarbetet och ökad biologisk mångfald går i många fall hand i hand.

LRF har en nyckelroll när det gäller att visa att ekologiskt lantbruk i många fall är mer lönsamt och att det är smartare att förädla Sveriges råvaror än att producera bulkvaror för export. Naturskyddsföreningen kommer att bjuda in företrädare för regeringen och lrf för att diskutera en reformering av cap som stimulerar jordbruket att bli en del av lösningen på miljöproblemen och inte tvärtom.

Möjligheterna är enorma. Vilken annan näring har cirka 400 miljarder kronor att använda för att utveckla en hållbar produktion?


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Artikeln publicerades i