JAG FÖRSÖKTE GÖRA en lista med skogens alla världen, somliga synliga, andra osynliga. Men begreppet »Värdefull skog« skiftade innehåll som sol genom ett grenverk som rör sig i vinden.

Jag inbillar mig att i den djupare känslan för skogen är vi egentligen inte så olika: poeter, jägare, svampfanatiker, forskare, mossväktare, markägare och virkesproducenter.

Vi borde kunna mötas. Och människorna som är, eller borde vara, både njutare och nyttjare, pratar olika språk.

I en uppsats om internationell redovisningsstandard för skogsvärdering läser jag att skogens verkliga värde bara kan beräknas vid skördetidpunkten.

Strax därefter har skogen blivit lager av timmer, massa, papper och bokförs i andra kolumner. Kvar i naturen finns minnet av skogen. Det kan inte beräknas i kronor.

Det finns ett par skogsaktiviteter som det är hyfsat lätt att sätta penningpris på: Jakt- och fisketillfällen och ekoturism. Undersökningar visar också att ägare till mindre skogar värderar de »mjuka« värdena, upplevelserna, ungefär lika högt som virket. Dessutom sätter de ett ekonomiskt värde på ägandet i sig, ett värde som ska balanseras mot allemansrätten. Den är unik och historiskt framsynt: Skogens värde som en rättighet för alla!

Kanske lever våra historiska band till skogen kvar i ett slags »existensvärde«. Skogen betyder något också för dem som aldrig kan, eller vill, komma i närkontakt med rotvältor, barr och bär. Värdet ligger enbart i vetskapen att det någonstans finns en djup, vildvuxen och otillgänglig skog.

Den betyder att det finns en skog som växer i vårt inre. Det är lika mycket den som hotas som den verkliga skogen.

Den inre skogen är inte omnämnd i skogsvårdslagen. Där står att skogens produktions- och miljömål ska väga lika tungt. Värdet av skogens råvara och allt dess liv borde alltså vara jämförbara. Men naturens ekosystemtjänster har ingen prislapp och är inte noterade på börsen. De är gratis med dagens ekonomiska mått, och omöjliga att värdera eftersom vi inte fullt ut vet vilken nytta de har eller hur de samspelar med varandra.

Kanske är det, trots allt, omöjligt att sätta ett begripligt pris på värden som går förlorade.

Skogens värde

Den finns

den är tyst

ger stillhet

äger skönhet

skyddar mot trafikbrus och andra civilisationsljud

ger fågelsång, sus i grenar, kottdunsar, steg på stig och i kärr

fyller sinnet med känslan av äventyr

föder metaforer och poetiska bilder

Den är nära

är lätt att nå

är lätt att gå i

är buskig och risig och bra att gömma sig i

innehåller hål i träd och mark

innehåller döda träd

och grenar som man kan bygga kojor av

innehåller levande träd

som luktar kåda och barr

Den ger mat, skydd och bo åt vilda djur

Man kan äga skog

Den är en bra investering

Den växer

ger virke

biomassa, ved och värme

pappersmassa

trä att slöjda och karva i

avkastning

pengar

arbetstillfällen

Man kan

Jaga,

få kött, päls och troféer

gömma sig

vara turist

spåra och möta djur

måla, fotografera och rita

sova under bar himmel

höra hoanden och ylanden

och känna det vilda som en rysning

Eller sitta stilla och bara glo

Skogen binder koldioxid

reglerar det lokala klimatet, ger svalka, håller värme

håller kvar vatten i marken, fördelar fukten

Den är jordens skyddande päls mot översvämningar, oväder och andra katastrofer

Den gömmer mediciner och andra nyttigheter som vi vet

och ibland inte vet

Den är en tröst

Man kan springa och gå i skogen

Den ser aldrig likadan ut,

den är oändlig i sitt språk av in- och uttryck

Den innehåller bra kontrollpunkter som stora stenar, branter, punkthöjder, sänkor, stigkorsningar och bäckkrökar

Den är omöjlig att avbilda i sin helhet

Skogen innehåller

sagornas hemliga väsen

stigar som bjuder in människor, stora och små

historier om vart andra gått och går

ristningar och spår av bränder, rester av boplatser och läger, stubbar och rester av nyttjande och kärlek

Den gör oss friskare

Gladare och friare

Den inger frid och en känsla av samhörighet med någonting ursprungligt

Den är inte tam, utan vild

Den innehåller spår

Och lär oss på så sätt att tyda tecken

Det outtalade

Skogen innehåller en obeskrivlig mångfald arter av växter och djur

Man kan plocka bär

plocka svamp

Kryssa en sällsynt art på en lista

Plocka de vackraste blommor

Men aldrig hitta allt

Det finns alltid någonting kvar som man inte hittar

Den får oss att inse vår litenhet

Och naturens storhet

I skogen

kan man gå vilse

och hitta sig själv

Skogen är obegriplig

---

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.