Annons
Träd, tröst och trygghet

Träd, tröst och trygghet

Träd har en förmåga att vända på tidsbegrepp och öppna vägar till både historia, myter och känslor. Bokredaktör Eva-Lena Neiman har denna gång klättrat omkring i böcker om träd.

Skribent Eva-Lena Neiman

TRÄD KAN SÄTTA en människas ålder ur spel. Genom sin förmåga att bli uråldriga kan de vända känslan av att åldras till en förvåning över hur ung i världen en människa är hela sitt liv. Genom sin ro och stabilitet kan ett gammalt träd också få en ungdomligt vilsen människa att känna trygghet. Det är en del av trädens magi.

De äldsta trädindividerna i Sverige har levt i 9 500 år. De är ett par spinkiga granar i norra Dalarna och Härjedalen som rört om i historieskrivningen när de tidsbestämdes. Träden levde redan medan delar av inlandsisen fortfarande fanns och kom antagligen en gång från väster, tvärt emot tidigare föreställningar. De uråldriga trädindividerna berättar Christel Kvant om i boken Trädens tid, Norstedts. Hon skriver populärvetenskapligt och filosoferande med lätt hand om träd i Sverige, världen och mytologin. Till skillnad från de flesta andra trädböcker är illustrationerna inte avbildande foton, utan de har av Viktor Kvant bearbetats till en ton av ålderdomlighet, lätt gulnade med spår av handskriven text. Det är en fin, behagligt balanserad bok, tillägnad alla som älskar träd och med ett stillsamt miljöengagemang som tilltalar mig. Boken har också ett internationellt perspektiv med flera inspirerande exempel på trädens nytta och projekt för att återskapa och skydda träd och det liv som träden ger i omgivningen.

Med större och mer naturvetenskaplig kunskap, men också ett läsvänligt grepp, guidar Johan Lind i ekens fantastiska värld i Quercus, ekens mångfald, Atlantis. Lärdomen är parad med kärlek till de mäktiga träden som genom sin förmåga att leva så länge är levande historieförmedlare. Linds bok är ett mer traditionellt praktverk i formatet med rikligt med färgfoton och mycket artkunskap om alla de varelser som eken hyser i sin värld.

ATT LÄSA OM TRÄD väcker minnen. De flesta av oss har följt årstider, sökt tröst eller på något annat sätt levt nära träd. De växer ofta lika djupt rotade i minnet som i landskapet. Trädälskare, inte minst av ekar, brukar också ha ett gott öga till allt från ekbockar till små, små kryp. I den roliga och lättlästa kapitelboken Den skräckslagne stekelsamlaren av Annalena Hedman, Rabén & Sjögren, finns det gott om känslor och kryp, men också ett träd att krama och tanka mod från. En rolig och bra bok för högläsning eller för bokslukare i låg-mellanstadieåldern!

Tomas Bannerhed romandebuterar med känsliga och ovanligt starka naturskildringar i Korparna, Weyler. Fåglar, livet på en liten bondgård och relationen till naturen som tar gestalt, bland annat i asplöven som darrar lika lätt som den unge huvudpersonen. Historien berättas naket, smärtsamt och ömsint. Naturen är tillflykten och trösten, men speglar också pojkens tunga och famlande ensamhet. Bokens tidsanda från sjuttiotalet känns autentisk. Den skildrar en värld som fanns alldeles nyss, men ändå avlägsen för de flesta av oss. De korta, gestaltande kapitlen är gripande och mättade med sorg.

Naturen som en del av vår identitet och utveckling finns diskuterad i Barndomens skogar av Gunilla Halldén, Carls­son Bokförlag. Hon belyser på olika sätt vår relation till naturen, träden och skogen. Boken är lite av en katalog över andra också, som med olika utgångspunkter skrivit om hur naturen präglar oss på olika plan. Naturens bilder är vad som står till förfogande, när vi som vuxna ska gestalta och bearbeta de stora frågorna om livet, döden, moral och kärlek.

I skogen och bland träden växer vi som individer. I litteraturen växer träden som våra idéers följeslagare.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Eva-Lena Neiman
Artikeln publicerades i