DE UTVALDA landskapssymbolerna kommer alla från den senaste rödlistan, Art­databankens förteckning över växter, djur och svampar som riskerar att dö ut i Sverige. På rödlistan finns nästan 2000 arter klassade som »hotade«. Från dessa har vi valt ut 25 som var och en representerar ett landskap.

Landskapsblommor, fjärilar, fåglar, fiskar och allt möjligt annat finns redan som symboler för landskapen och visar den stora mångfald av arter som finns i Sverige. Vår lista uppmärksammar de olika hot som finns mot dem.

Bakom urvalet står framför allt Naturskyddsföreningens biolog Kristoffer Stighäll. För honom är det viktigt att välja symbolarter som också myndigheterna i de olika landskapen har ett särskilt ansvar för.

Ibland var valen ganska självklara.

– Stor ekbock är ett klockrent val för Öland, säger Kristoffer. I Sverige finns den ju bara där.

Andra gånger var det svårare att välja art.

– Särskilt Gotland och Skåne är knepiga med många arter som finns bara där.

Utgångspunkten för urvalet var inte bara hoten, utan också att det skulle spegla en variation av arter, inte bara blommor och fjärilar. Svampar, lavar, mossor, insekter, däggdjur, kräldjur, fiskar och fåglar skulle alla finnas med.

– Varken varg eller järv fick plats, kanske är det fel, men de får ju ändå så mycket uppmärksamhet, säger Kristoffer Stighäll.

Hotbilden mot arterna varierar, men ofta är det människan som ställer till problemen.

Jordbrukets grävda diken dränerar gölgrodans lekvatten och skär av lokala populationer från varandra. Gölar som grodan försvinner från, kan inte längre återkoloniseras av grodor från andra ställen i närheten. Därmed försvinner den buffert som annars skyddar hela populationen från att dö ut.

Många arter hotas av skogsavverkningar. Storporig brandticka växer så vitt känt bara i mer än hundraårig granskog och alla ingrepp där är ett hot. Trumgräshoppan hotas däremot av trädplantering. Den gillar mycket sol och står inte ut med skuggande träd.

Även avsaknaden av mänsklig påverkan, eller i varje fall avsaknaden av rätt sorts mänsklig påverkan, kan ibland vara problemet. Fjädergräs är ett exempel. Det är en art som inte klarar att dess miljö växer igen. Därför minskade arten kraftigt i Sverige under mitten av 1900-talet när bete förbjöds på platser där den växer, i ett missriktat försök att skydda den.

Sveriges Naturs lista speglar inte de mest hotade arterna. Vissa är sårbara för utrotning på längre sikt, andra är däremot verkligen nära utplåning.

Storspoven, till exempel, är inte jättesällsynt ännu, men klassas som sårbar eftersom den på 30 år minskat med runt 40 procent och förväntas fortsätta att minska. Men den finns fortfarande spridd i nästan hela landet.

Veronikanätfjärilen, å andra sidan, finns bara på två små ytor i hela Nordeuropa. Ett svårt år, eller bara en mindre förändring av miljön, kan bli katastrofal, eftersom varje individ är så viktig för hela artens överlevnad.

Ångermanland, långskägg, sårbar

Kan bli upp till tio meter lång och är världens längsta lav. Hänger på granar som gröngråa girlanger. Växer bara på mycket gamla granar och klarar inte skogs­avverkningar.

Norrbotten, grön flodtrollslända, sårbar

Lever vid vattendrag i skogsmark. Finns i Sverige bara vid Råne och Torne älvs lopp. Populationerna är så små att alla förändringar i dessa två älvar vore ett stort hot.

Lappland, fjällgås, akut hotad

Var tidigare en vanlig fågel i fjällen. Under första hälften av 1900-talet jagades den mycket hårt. De få fjällgäss som finns i Sverige i dag härstammar troligen alla från utplanterade exemplar.

Västerbotten, storspov, sårbar

Europas största vadarfågel. Häckar främst på ängsmarker. Har minskat kraftigt i och med att naturliga gräsmarker har minskat med 90 procent sedan 1900-talets början.

Medelpad, mnemosynefjäril, starkt hotad

Lever fåtaligt i skogsbryn och små betesmarker. Är ­beroende av värdväxten nunneörts välmående. Nunne­örten är dock känslig för både bete och igenväxning.

Jämtland, fjällräv, akut hotad

Jagades nästan till utrotning på grund av den eftertraktade pälsen. Har fortfarande inte återhämtat sig trots fridlysningen 1928. Främsta hotet idag är rödrävens expansion i fjällen.

Hälsingland, flodkräfta, akut hotad

Vårt största inhemska kräftdjur i sötvatten. Hotas av inplantering av signalkräfta i svenska vatten. Signalkräfta bär på kräftpest, men är själv resistent mot sjukdomen.

Härjedalen, baggsöta, akut hotad

Blomma som förekommer i Sverige endast på en plats, i trakten av Fjällnäs i västra Härjedalen. Och där upptäcktes den först på 1970-talet. Användes inom folkmedicinen och plockades därför i stor omfattning.

Dalarna, storporig brandticka, akut hotad

Lever i gammal orörd, högproduktiv granskog med mycket grova lågor. Extremt sällsynt i hela Europa och finns på bara sex platser i hela Sverige. Alla skogsskötselåtgärder i dess närhet är ett hot.

Västmanland, veronikanätfjäril, akut hotad

Lever på vindskyddad gräsmark som är varken betad eller igenväxt, vilket gör livsmiljöerna små och fragmenterade. Finns i norra Europa på bara två kända lokaler med ett dussintal individer vardera.

Uppland, gölgroda, sårbar

Grodart som lever i gölar. Ett allvarligt hot är jordbrukets dikningar som dränerar lekvatten och skär av redan små och fragmenterade lokalpopulationer från varandra.

Gästrikland, flodpärlmussla, starkt hotad

Har på hundra år försvunnit från en tredjedel av vattendragen den levt i. Bland orsakerna är vattenreglering, övergödning och försurning.

Värmland, vitryggig hackspett, akut hotad

Lite större än den vanliga större hackspetten. Specialiserar sig på att äta insekter som lever i död ved. Överlever därför inte vanligt skogsbruk eftersom den behöver många döda, insektsangripna lövträd.

Södermanland, mal, starkt hotad

En av de största sötvattenfiskarna i världen. Kraftverksbyggen, föroreningar och annan mänsklig påverkan på malens miljöer utgör största hotet.

Närke, bågtuss, akut hotad

Mossa som är påträffad på endast två ställen i Sverige, i Sala på 1800-talet och ett kalkbrott i Lindesberg 2000. Kalkbrottet är aktivt, vilket gör mossans överlevnad osäker. Möjligen redan utdöd.

Östergötland, kronärtsblåvinge, starkt hotad

Fjäril som lever i soliga gläntor omgivna av skog eller vid foten av bergssluttningar. Värdväxten, sötvedel, är känslig för både igenväxning och bete.

Västergötland, fjädergräs, akut hotad

Är konkurrenskänslig och behöver därför regelbundna markstörningar. Minskade drastiskt på 1950-talet då gräset skulle skyddas från bete och andra störningar vilket i stället ledde till igenväxning.

Dalsland, trumgräshoppa, starkt hotad

Behöver sol och värme. Bara en mulen sommar kan leda till att hela populationer inte förökar sig alls. Far illa när bete upphör och torrbackar växer igen eller om skuggande träd planteras.

Bohuslän, ögonkorall, akut hotad

Kan bli flera tusen år gammal. Två av tre kända rev i Sverige har förstörts av botten­trålning. Även det kvarvarande revet utanför Strömstad, vilket är 3000 år gammalt, har skadats svårt.

Småland, barbastell, starkt hotad

Fladdermus som gärna bosätter sig i gammaldags byar med gårdar och ladugårdar i skogsbygd. Hotas av brist på äldre skog och modernisering av jordbruket som förstör deras jaktmarker.

Gotland, djävulssopp, starkt hotad

Känd från bara åtta platser i Sverige. Lever

i symbios med ek- och bokträd i halvöppna, kalkrika lövängar. Hotas av att värdträden avverkas och att ängsmarkerna växer igen.

Öland, stor ekbock, akut hotad

En av Sveriges största skalbaggar. Lever i de stora ekar som står i Halltorps hage på Öland. Riskerar att bli utan hem om ekarna dör innan nya ekar hinner växa upp i tid.

Blekinge, tumlare, sårbar

Sveriges enda inhemska val med en Östersjöpopulation på mindre än 600 djur. Största hotet är att unga djur av misstag fastnar i fiskarnas nät. Även miljögifter är ett allvarligt problem.

Skåne, ängssilja, akut hotad

Blomma som i norra Europa bara växer på en vall mellan två åkrar i Östra Vemmenhög i södra Skåne. Endast några få enstaka plantor finns kvar. Hotas av igenväxning och kaninbete.

Halland, pigghaj, akut hotad

Föder levande ungar. Honan är gravid i två år, så fortplantingen sker långsamt. Populationen i Nordostatlanten har minskat med 95 procent på 20 år på grund av överfiske.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.