Skogsräddare i nöden

I tjugo år har naturintresserade skogsräddare varje sommar rest runt för att lära sig mer om skogens liv. Att kartlägga, dokumentera och larma kan vara sista chansen för avverkningshotade gammelskogar.

Artikel 2011-5 Malin Sahlin

DET ÄR STOR EFTERFRÅGAN PÅ TRÄ och allt för mycket av virket hämtas från de spillror av naturskog som finns kvar i Sverige. Efter sig lämnar skogsbolagen ett sargat landskap. Detta fick redan för 20 år sedan den legendariske naturvårdaren Anders Delin att fundera på hur han kunde stoppa avverkningen av skyddsvärda skogar. I stället för att maktlöst betrakta förödelsen så bestämde han sig för att samla kunskap från experter i syfte att dokumentera, agera och samtidigt få möjligheten att själv lära sig mer om skogens ekologi. Forskningsresan var född.

I år firar Forskningsresan 20-årsjubilieum. Att den är oerhört populär råder det inget tvivel om när jag under ett veckoslut i augusti befinner mig i Hälsinglands skogar tillsammans med ett femtiotal engagerade deltagare.

Per-Anders och Kerstin Persson är två av veteranerna bland deltagarna. Förutom att ha breddat deras skogskunskaper, ledde Forskningsresan årgång 1998 även till ett livslångt förhållande. De tycker att resan har en stor betydelse för skogens liv.

- Det här är sista chansen för skogen; att kartlägga och dokumentera och larma. Det behövs en tvärnit om vi ska få ha riktig skog kvar. Klockan är en minut i tolv nu, säger Per-Anders.

Läget är akut i Sveriges skogar, något som flitigt diskuteras under resan. Vad kan man göra och hur ska man göra det? Alla delar med sig av tips och råd och en mycket varm stämning sprider sig inom gruppen.

- Wow! Här står dom, folk från överallt med olika bakgrund och kunskaper, med det gemensamma målet att rädda skog! Jag får en sådan styrka av detta och känner att det kanske faktiskt går, säger deltagaren Kasplina Berggren.

ANDREAS ÖSTER ÄR MED för första gången. Han har tagit ledigt från sitt jobb på Skogsstyrelsen för att vara med och lära av experterna på resan. Andreas intryck är mycket positivt, med ett seriöst och vetenskapligt förankrat upplägg och en enorm kunskapsbank. Han tycker att det finns mycket som måste förbättras inom naturvården i skogen. Det finns mycket att lära, inte minst om hur man kan hjälpa till.

- Om skogsbruket bara står på ett ekonomiskt ben blir det väldigt vingligt, det behövs fler ben för en stadig ställning. Naturvården måste utvecklas för att skogsbruket ska ha en chans att bli hållbart. Vi måste visa att det finns en fungerande naturvård, skogsbruket har inte ensamrätt till skogen,

Per-Gunnar Jacobsson från Delsbo har, med sin mycket goda lokalkännedom, planerat skogsbesöken som genomfördes i trolska gammelgranskogar och tallskogar där gammeltallarnas karaktäristiska trädkronor bildar skogens tak. Per-Gunnar talar lyriskt om gammeltallskogarna.

- När en skog är så här gammal så lär man känna varje träd - de är verkligen original. De som har jobbat i skogen i dessa trakter har ofta uppfattningen att det finns hur mycket skog som helst. De ser bara business, inte skogens andra värden. Skogsarbetarna och många tjänstemän har inte förstått allvaret i att träd som dessa aldrig kommer att återskapas.

När vi befinner oss i en fantastisk gammal tallskog slås jag av hur mycket glädje och inspiration skogen ger åt deltagarna. Lilla Gro, 2 år, bär en hatt av näver och leker prinsessa samtidigt som Sven Jonsson, 82 år, ler brett när han har hittat en ovanlig art. Sven har varit med på Forskningsresan sedan 2004 och jag kan inte annat än fascineras av denna mans kämparglöd och vilja att lära mer.

- Det här är det bästa medel man har för ett praktiskt naturvårdsarbete. Vi får alla erfarenheter och kontakter för livet. Nätverket är större än man kan tro och gemensamt är vi starka nog att kunna förändra, säger Sven.

- Med hjälp av Forskningsresans insatser har flera skogar blivit skyddade i dag, skogar som med allra största sannolikhet hade avverkats om det inte hade varit för alla dessa engagerade människor, säger resans grundare Anders Delin. Han ser även ett annat syfte med resorna: nämligen att skapa debatt samt att stärka allmänhetens kunskaper om den akuta situationen. Vikten av detta framhåller även David och Karin Häggblad, som har varit med sedan 1995.

- Vi önskar att fler människor skulle ha möjlighet att uppleva en riktig skog, tyvärr minskar chanserna till detta i takt med skogsmaskinernas framfart, säger de båda som dock har märkt en ökad med­vetenhet på hemmaplan i och med att kalhyggena börjar krypa nära inpå bostads­områdena.

ANDERS LÄMNADE 2008 över stafettpinnen som ansvarig till den ideella naturvårdaren Hans Sundström, som på stående fot tackade ja till äran. Jag frågar Hans om han tror att resan kommer fira 40 års jubileum?

- Det är jag övertygad om, men då hoppas jag att resan kommer att ske utan stressen över att försöka rädda skyddsvärda skogar. Då hoppas jag att skogens liv är räddat och att vi kan njuta av skogens magi utan hotet hängande över våra axlar.

Läs mer om vad som händer i skogen i Malin Sahlins blogg:

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.