MINNS NI PCB? Kemikalien som gjorde gråsälar och havsörnar i Östersjön sterila. Numera är PCB förbjudet. Det minskar i naturen och i våra kroppar. Europeiska mormödrar har fem gånger högre halter av PCB än sina barnbarn, enligt en undersökning som WWF har gjort. Det känns ju skönt. Problemet är bara att barnbarnen har mer av andra kemikalier i blodet. Till exempel dubbelt så höga halter av perfluorerade ämnen, en grupp miljögifter som är ännu svårare att bryta ner än PCB. De är praktiskt taget eviga.

– Än så länge har ingen visat att de bryts ner över huvud taget i naturen. De kommer att finnas kvar i miljön för all framtid, säger Daniel Borg som är forskare vid Institutet för Miljömedicin, Karolinska institutet. Han har nyligen skrivit en tjock rapport om perfluorerade ämnen åt Naturvårdsverket.

PERFLUORERADE ÄMNEN lagras i levande organismer. De fastnar på lever- och blodserumproteiner eftersom de liknar naturliga fettsyror, förklarar Daniel Borg.

– Därför kan de konkurrera med fettsyror om plats på bindningsproteiner i blodet och i celler.

Det är bara en av många saker som de perfluorerade ämnena kan göra i kroppen. Ännu är det mesta okänt om hur de fungerar, men i studier på djur syns till exempel att de påverkar immunsystemet, levern, fettnedbrytningen, kroppens hormonsystem, och att de kan orsaka låg födelsevikt.

Låg födelsevikt kan vara skillnaden på liv och död för en fågelunge. Halterna av perfluorerade ämnen i naturen behöver inte mer än tredubblas innan fågelungar kan tappa så mycket vikt att de dör, enligt forskare vid Örebro universitet.

Och de här halterna ökar hela tiden. De som är barn i dag kommer att få i sig mer och mer under hela livet av ämnen som inte fanns på jorden innan vi började tillverka dem. Men de finns i Ishavets hoppkräftor, i blodet på varje svensk och de tar sig in genom navelsträngen på ofödda barn.

MEN VARIFRÅN KOMMER alla dessa perfluorerade ämnen? Vem är det som behöver så hållbara ämnen, som aldrig bryts ner?

Till exempel kommer de ifrån alla oss som har en Gore-Texjacka. Gore-Tex innehåller perfluorerade ämnen som gör att vatten och fett glider av, ungefär som smör halkar omkring i en teflonpanna. Teflon och Gore-Tex bygger på samma kemiska ämne. Det heter PTFE (polytetrafluoretylen), och är världens halaste substans enligt Guinness rekordbok. Gore-Tex och Teflon är de mest kända varumärkena, men fluormaterialen har många olika namn.

Hur gör man då för att undvika dem, om man ändå vill ha en bra regnjacka?

Det har varit nästan omöjligt, för sedan de perfluorerade ämnena slog igenom så har de lagt sig som ett halt, vattentätt skikt över alla friluftskläder. Men nu börjar konsumenttrycket på företagen hårdna, och det har kommit bra alternativ, berättar Weronika Rehnby som jobbar med Bra Miljöval Textil på Naturskyddsföreningen.

Hon är textilingenjör och började sin yrkesbana på Borås Wäfveri 1980. Senare blev hon produktionschef i en textilfabrik och började få frågor om riskerna med perfluorerade ämnen. Hon började undersöka saken, och fortsatte gräva i det som lärare och forskare på Textilhögskolan. Weronika Rehnby rekommenderar material av polyuretan eller polyester/polyeter.

– Det finns olika plastmaterial och i stort sett all plast görs av fossil olja, så det går inte att kalla dem miljövänliga, men de är långt ifrån de perfluorerade ämnenas farlighet och evighetsbeständighet.

En friluftsjacka som ska klara kraftig väta har dels en impregnering på utsidan och på insidan finns ett membran, en andande film, som kan vara uppbyggd på lite olika sätt. Det är särskilt i impregneringen som de perfluorerade ämnena är vanliga. Alternativ utan fluor är vax, paraffiner, polyuretan, silikon eller dendrimerer. Dendrimerer är pyttesmå bollar av superförgrenad plast.

Jaha, men fungerar alternativen lika bra?

– Supermaterial som Gore-Tex togs fram inom rymdforskningen, och nu använder vi det i våra vardagskläder. Frågan är om vi alltid måste ha kläder som klarar 30 meters vattenpelare, som stöter bort olja och som andas, säger Weronika Rehnby.

DET ÄR JUST KOMBINATIONEN av andning, vattentålighet och smutsavstötning som är de perfluorerade ämnenas trumf­kort. Till exempel materialet Sympatex (av polyester/polyeter) med en fluorfri im­preg­nering klarar andningen och vattentätheten lika bra som Gore-Tex, men inte smutsavstötningen. Å andra sidan kanske det inte är så viktigt för en vanlig skogsvandrare att olja ska rinna av. Och för ett barn kanske inte andningen är så viktig, eftersom de inte svettas lika mycket som vuxna, förklarar Weronika Rehnby.

– Därför är det oftast onödigt att köpa superfunktionsmaterial till barn. Ett tätvävt polyestertyg med en vattenavvisande behandling räcker för det mesta, och behöver det vara helt vattentätt så rekommenderar jag ett polyuretanbelagt regnställ.

Ett annat sätt att slippa supermaterialen är att ha två jackor, en när det regnar och en när det inte gör det. Men faktum är att Weronika Rehnby själv inte har klarat sig undan perfluorerade ämnen helt.

– Jag ville köpa ett par skidbyxor med en vattentät beläggning av polyuretan och frågade vad yttertyget var impregnerat med. Efter ett tag fick jag svar från företaget att den innehöll perfluorerade ämnen.

Hon våndades ett par veckor men köpte till slut byxorna, eftersom det inte gick att hitta något bra alternativ.

– Det var i alla fall inte Gore-Tex. Genom att fråga visade jag att jag bryr mig, och förhoppningsvis tänker de till och har fluorfria skidkläder till nästa säsong.

MÅNGA FRÅGVISA KUNDER har gett resultat. Från årsskiftet slutade till exempel H&M helt med alla perfluorerade ämnen, och Fjällräven kommer att lämna sina sista fluorplagg bakom sig under året. Några små hål har öppnats i Gore-Texmuren, men fortfarande är den ganska kompakt i friluftsbutikerna. Och även när Gore-Tex är ett sånt där gammalt obehagligt minne som PCB så kommer det att dröja innan de perfluorerade ämnena är borta ur hoppkräftor, isbjörnar, pingvinägg och människofoster. Som aldrig ens har funderat på om de behöver en jacka som är både vattentät, andande och smutsavstötande.

Läs mer om uttrar och perfluorerade ämnen här.

Mindre farligt med  nya perfluorerade ämnen?

Det finns över 25 olika perfluorerade ämnen, och de mest ökända har börjat fasas ut. Men frågan är om de nya är bättre. Den frågan ställde en forskargrupp vid Örebro universitet.

De tog skarvägg, trutägg och hönsägg, och sprutade in PFOS i dem. PFOS har sämst rykte av alla perfluorerade ämnen och har börjat förbjudas. Vid 10 µg PFOS/g dog hälften av ungarna före kläckningen. Forskarnas resultat tyder på att fågelembryona helt enkelt svälte ihjäl, eftersom perfluorerade ämnen ökar nedbrytningen av fett.

Sedan provade de med PFBS, ett av de nya perfluorerade ämnen som ersätter PFOS. Med samma dos syntes ingen effekt, men de behövde inte mer än dubbla dosen så dog drygt hälften av ungarna på samma sätt som med PFOS.

– Det finns ganska många exempel på hur industrin byter till ämnen som man har forskat mindre på. Men inte helt sällan visar det sig, att de nya ämnena kan ha ungefär samma effekter, eller också dyker helt nya problem upp, säger Magnus Engwall som är professor i ekotoxikologi vid Örebro universitet.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.