Naturens ABC - Ängens blommor

Den blomsterrika ängen blir alltmer sällsynt. Här finns den största mångfalden av kärlväxter i vår natur. Passa på och njut om du kommer till en äng, och lär dig något om dess innevånare.

Insekter klättrar in i humleblomstrets försynta klocka för att suga nektar.
Artikel 2013-3

Blomsterprakten finns där för att vana händer under lång tid räfsat undan löven på våren, gått med lien över mark­erna på eftersommaren och sen räfsat ihop höet. Ängar är rika på blommor men fattiga på växtnäring och allt mer sällsynta. I dessa kulturmarker finner du många av florans skiraste skön­heter, en gång vanliga men i dag kanske okända för de flesta.

Funnits länge

Det tusenåriga ängsbruket blev onödig­gjort redan i slutet av 1800-­talet, när vallodling på åkermark infördes. De kvävefixerande klövervallarna gav mångdubbelt med vinterhö och var lättare att sköta med maskiner. För tvåhundra år sedan fanns det runt två miljoner hektar ängar i vårt land. I dag är det strax under 7 000 hektar. Den största ytan med ängsflora återfinns annars numera längs vägkanterna, som slås med maskin varje sommar. för att inte buska igen.

Tål inte gödsel

Om ängen blir till betesmark förändras floran, liksom om den fått växa igen och bli skog. För att ängen ska ha kvar sin blomsterrikedom krävs också att den förblir näringsfattig, annars tar hundkäx och gräs över. Har marken en gång konstgödslats är det svårt att få tillbaka ängsfloran. I södra Sverige bidrar också nedfallet av kväve från bilavgaser och fabriker till gödningen av ängarna.

Träden göder ängen

Ängar har brukats uthålligt och gett en skörd av vinterhö i hundratals år utan någon näringstillförsel utifrån. Förklaringen är nedfallet av löv från träden i ängen. Trädens rötter tar upp näringsämnen djupt ner i marken och sprider dem på ytan. När man förr fagade (räfsade – snyggade till) ängarna på våren var man noga med att sprida askan från lövbrännorna jämnt över ängen.

Se så många blommor …

Tänk dig ett stycke äng i högsommarprakt. Vilka växter hittar du där? Här är några vanliga och lätt identifierbara ängsarter.
1) Stor blåklocka Den största av våra blåklockor, med styv stjälk och ett fåtal stora klockor.
2) Väddklint Korgblommig växt med stora rödlila blommor och finflikiga blad.
3) Brudbröd Parflikig bladrosett vid marken med många småblad, nästan bladlös stängel och yvig förgrenad gräddvit blomsamling.
4) Gulmåra Den enda måran med gula blommor, barrlika blad i krans, väldoftande.
5) Humleblomster Känns igen på de hängande blommorna med brunlila foderblad.
6) Äkta johannes­ört Gula blommor, motsatta ovala blad med små ”hål” i. Blandas lätt ihop med fyrkantig johannesört, som dock har tydligt fyrkantig stjälk.
7) Prästkrage Välkänd med vita strålblommor och en kulle av gula diskblommor. Förväxla den inte med baldersbrå, som har dill-lika blad.
8) Gullviva En av ängens mest välkända vårblommor. Fröna behöver naken jord för att gro, trampgynnad.
9) Höskallra Gula blommor i kraftiga ljusgröna foderblad. När höskallrans frön rasslade sades det förr vara dags att slå ängen.
10) Vårbrodd Vårblommande, hela växten väldoftande av kumarin, vilket gör att ängshöet doftar gott efter
slåttern.

Kolla efter bastardsvärmare
Bastardsvärmare är färgstarka och vackra fjärilar nära knutna till blomrika ängsmarker. Det finns sju arter i Sverige. Nu kan du hjälpa till att hålla koll på hur det går för dem genom att bli faunaväktare. Du följer fjärilarnas utveckling från år till år på samma plats och kan då rapportera om de ökar eller minskar i antal.
Läs mer om faunaväktare här >>

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.