Att ta apostlahästarna är det mest ursprungliga och minst resurskrävande sättet att röra sig i naturen. Men de ska palla trycket både från vår kroppstyngd och packning och behöver lite omtanke för att fungera väl.

Här är tipsen som får benen att bära dig långt.

1. KÄNGOR ELLER STÖVLAR? Diskussionen naturnjutare emellan – särskilt fjällvandrare – har länge gått het. Svenska marker är ofta blöta, men samtidigt som man vill skydda fötterna från väta utifrån måste de också kunna andas. Fördel gummistövlar: de är garanterat vattentäta, relativt billiga och kräver nästan inget underhåll. Lera och sand kan enkelt sköljas av. Men de släpper inte ut någon fotsvett heller, kan bli plågsamt varma på sommaren och isolerar inte mot kyla. En stövel att gå långt i ska ha förstärkt hålfot, vridstyva sulor med bra grepp och gärna skaft som går att vika ner, för ventilationens skull.

Läderkängor formar sig efter foten och kan andas. De ger stöd för vristerna och isolerar mot både värme och kyla. Men de måste smörjas för att bli hyggligt vattentäta och slits hårt av lera och sand.

För svenska förhållanden är ett mellanting mellan stövlar och kängor bra: så kallade cellgummikängor med höga läderskaft och nederdel av cellgummi, som är vattentätt och isolerande. Sådana ”skalkängor” fungerar året runt. Inget fast foder, det tar längre tid att torka. På vintern tar man tjockare sockor i och en extra tjock filtsula.

Lädret ska smörjas regelbundet med vax och fett, som masseras in med fingrarna. Det håller också lädret mjukt och motverkar stela veck, som kan ge skavsår.

Skor med goretex-membran fungerar bra i början, men membranet slits snabbt och då läcker de. Goretex-skor är en konsumtionsvara, till skillnad från välgjorda cellgummikängor som med lite underhåll kan räcka hela livet.   

När du ska köpa vandringsskor: gör det på eftermiddagen och gå gärna en långpromenad innan. Då är fötterna som störst. Nytt läder krymper och det är viktigt med plats för både sockor, sula och isolerande luft. En, kanske två, storlekar större än dina vanliga skor kan behövas.

2. ULL I STRUMPORNA är ett bra material, även sommartid. Gärna i blandning med syntet, då sitter sockorna bättre och håller längre. Bomull isolerar dåligt, blir fort fuktigt och ger lättare skavsår. Två par strumpor är ett gammalt knep mot skavsår: då sker en del av friktionen mellan strumporna i stället för mot huden.

3. FÖR ATT AVLASTA KNÄNA: träna upp dina lårmuskler! Använd en eller två vandringsstavar. I fjällen lönar det sig att läsa höjdkurvor och om möjligt behålla höjden, även om det innebär en omväg. Ta korta steg både uppför och nerför och sätt i hela foten. Undvik att ”dunsa” neråt, sätt i foten mjukt och gå med så lätt packning som möjligt.

4. NUMER GÅR VI nästan bara på släta, belagda ytor, som golv och asfalt. Vi har tappat stora delar av vårt ”fotsinne” och musklerna är ovana att parera vriströrelser på ojämn mark. Så fort du får chansen: gå barfota i naturen! Det ger både bra träning och är en sinnlig upplevelse.

Så undviker du skavsår

I förväg: se till att gå in dina kängor ordentligt. De behöver anpassas till dina fötter, och dina fötter till dem.

Kolla att sockorna sitter på plats och inte korvar sig. Ägna dig åt fotvård: klipp naglarna, fila bort förhårdnader och smörj med fotsalva.

Tejpa eventuellt i förebyggande syfte på särskilt utsatta ställen: häl, lilltå, tåöversidor, trampdyna och insidan av foten. Se till att det inte är några veck på strumpor, kängor eller tejp. Byxben i kängan ska helst inte ha någon fåll. Snöra kängorna så att fötterna inte glider runt i dem.

Under vandringen: håll fötterna rena. Lufta både dem och sulorna under rasterna och byt till torra strumpor. Ge fötterna massage och skölj dem gärna i kallt vatten. Känner du en varm eller öm punkt när du går, stanna genast och tejpa.

Avlasta blåsor med till exempel en bit skumplast från liggunderlaget. Punktera bara en blåsa om du måste för att kunna gå, i så fall med steriliserad nål. Pressa ut all vätska, gör rent runt blåsan och täck med skavsårsplåster.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.