Ekologisk flygfrukt

UGANDA * Ananas, mango, bananer, kaffe och kryddor. Få ställen är bättre att odla dem än i Uganda. Det har man insett på många håll i världen. Man köper dem gärna. Om de är ekomärkta.

Artikel 2013-4 Carl-Axel Fall

Sonco Vicent är en av Ugandas miljontals bönder. När han tog över efter sin far hade han ett och ett halvt hektar att bruka. Ett typiskt litet ugandiskt familjejordbruk. I dag har han 40 hektar. Gradvis har han kunnat köpa upp mer mark. Förklaringen är att han tidigt fick sina odlingar certifierade som ekologiska. Hans miljömärkta grödor och frukter kunde exporteras. Det gav honom pengar. För dem kunde han köpa mer mark, försörja två fruar, många barn och dessutom köpa en motorcykel.

– Min far och min farfar såg jordbruket som en bestraffning. Jag har sett det som ett yrke att utveckla.

Vi befinner oss sju mil nordöst om Ugandas huvudstad Kampala. Vägen hit har gått på allt smalare röda grusvägar. Kor, getter och människor rör sig överallt. Sista biten slingrar sig vägen som liten stig. Med täta mellanrum ligger grupper av runda hyddor med grästak.

Sonco Vicent berättar att han alltid varit intresserad av djuren, växterna och insekterna.

– En del bönder härintill började med kemikalier. Jag såg att flera for illa, och jag har aldrig trott att det ärsåjorden ska brukas.

Sonco Vicent satte en ära i att sköta sin jord utan tillsatsämnen. Han visste att det gällde att växla grödor och blanda dem klokt med varandra. Banan­plantorna ska till exempel växa så att de ger ananasen skugga. För femton år sedan, då de ekologiska tankarna började få fäste i landet blev han tillfrågad om han ville bli certifierad. Han nappade och har sedan dess fått rollen som mönsterbonde och ledare i trakten.

FÅGLAR SJUNGER, LUFTEN känns som en svensk sommardag. Ugandas bästa jordbruksdistrikt för frukter ligger på 1 500 meters höjd, vilket ger ett relativt svalt och jämnt klimat.

Jordbruket sker med de enklaste hackor och spadar drivna av enbart muskelkraft. Närmsta elledning är flera mil bort. Sonco Vicent har fem anställda och tidvis flera dagarbetare hos sig. De bor runtom i hyddor eller enkla hus som saknar annan nattbelysning än någon enstaka oljelampa. Det mest påtagligt moderna är mobiltelefonerna. För att ladda deras batterier måste ägarna ta sig mil bort.

Här,liksom på så många andra håll i Afrika, sker jordbruket med metoder som kan kallas ekologiska. Men det konventionella kemikaliebaserade jordbruket finns också. Det har en historisk bakgrund. Indier och asiater förde hit kemikalier och konstgödning tidigt.  

1998 bildades Nugamo, en organisation för ekologisk odling i Uganda. Organisationen får stöd av Naturskyddsföreningen. Det är förklaringen till att vi är här. Nugamo organiserar i dag 1,3 miljoner bondehushåll, eller cirka sju miljoner människor. De odlar ekologiskt men endast en mindre del, drygt 200 000, är certifierade som ekologiska. Det är bara de som har tillträde till exportmarknaden och de extra förtjänsterna.

Hundratusentals bönder vill bli certifierade, det är vägen till ett bättre liv. Men certifiering är en tung och tidskrävande process. Den kräver pengar, kunskap, organisation och administration.

– Vi har haft bra fart i fem år men nu gårdet inte lika lätt, berättar MusaKMuwanga, högsta chef för Nugamo påsitt kontor i Kampala.

Certifieringen sker mestadels av bönder som går ihop i föreningar eller kooperativ. Det finns grupper som har tusentals medlemmar. Just nu är Nugamo i färd med certifiering av en grupp på 10 000 bönder. Själva certifieringen kommer att kosta 110 000 dollar, alltså cirka tio dollar utslaget på var och en. Det låter inte mycket, men på Ugandas landsbygd är det det.

Nugamo arbetar med att bygga upp fonder. En del pengar kommer från bönder som avsätter en liten del av sin skörd. Men då inkomsterna är små tar det tid. Pengar från annat håll, exempelvis bistånd, är en förutsättning för att det överhuvudtaget ska gå.

Många bönder har svårt att spara något alls. Men de som väl lyckats bli certifierade kan få ett jättelyft.

Bönder i Uganda styrs av gamla familjetraditioner. Mentaliteten är att klara sig själv.

– Man vill egentligen inte köpa vare sig gödning eller kemikalier. Och det är ju både billigare och effektivare att odla utan tillsatser. Att utveckla de ekologiska metoderna handlar mycket om att förstå familjekulturen. Akademiskt tänkande fungerar dåligt, säger Musa K Muwanga.

Lönsamheten på de certifierade frukterna är fyra gånger så stor som för icke-certifierade. Efterfrågan från länder som Tyskland, Danmark, Holland, USA med fler är mycket större än tillgången. Man skulle kunna sälja upp till sex gånger mer av vissa produkter. Om fler bönder var certifierade.

Uganda ligger helt utan havsförbindelse. Den gamla järnvägen från hamnstaden Mombasa i Kenya till Kampala ligger bitvis ödelagd. Exportvaror måste köras till hamnen med lastbil, den transporten kan ta tre veckor. Därifrån till Europa tar det ytterligare tre veckor. Detta är inget bra sätt att transportera färska frukter på. Ändå säljs det en hel del färsk frukt till framförallt Tyskland. Det går med flyg

Nugamoäger stora delar av exportföretaget African Organic. Det är störst av de 34 företag som exporterar ekologiska varor från Uganda.

 

EN MORGON, MEDAN luften ännu är fuktigt grå, är vi på plats i stadsdelen Ntinda i Kampala. En lastbil med ananas, apple-bananas, mango och ingefära ska lossas. När klockan närmar sig åtta kommer inhyrd personal. Med vana slag skär de av ananasens tofsar, borstar dem rena och packar dem i kartonger. Till kvällen ska en bil gå till flygplatsen i Entebbe. Några dagar senare kan färsk frukt av absolut bästa kvalitet konsumeras i Tyskland, Danmark, usa eller i Dubai, som är aktuellt för just dagens frukter.

I andra änden av kedjan finns en nöjd ugandisk bonde. Han får cirka 1  000–1200 ugandiska shilling (3,25 kronor) per kilo för den miljömärkta ananasen, nästan dubbelt upp jämfört med det inhemska priset. Förutom bonden ska African Organic ha sin del och importören och distributören i mottagarlandet sina. Transporten inklusive flyget kostar cirka 16 kronor kilot. Väli butiken i Köpenhamn får kunden betala runt 55 kronor per kilo. Utan märkning skulle det inte gå att sälja till det priset.

Nu kan man invända att flyget inte är det bästa transportsättet ur miljösynpunkt. Det är korrekt. Men den andra sidan av myntet är alltså att bonden och jordbruket får en chans. Musa K Muwanga ser dock flyget som problematiskt i det långa loppet. Han ser hellre en satsning på förädlade produkter.

I ett av husen på African Organic i Ntinda arbetar en grupp kvinnor med att tvätta, skala och skära mango i skivor. Dessa torkas sedan i en ugn under några dagar och packas sedani småpåsar.

Förädlade produkter, som torkad frukt eller ananaskross, kan med fördel sändas med båt.Flyg kan också många gånger accepteras då klimatpåverkan i övrigt är så låg.Just i dag packas enkilos påsar för vidare transport till New York och dessa ska gå med flyg.

 

MUSA K MUWANGA har besökt Sverige flera gånger. Senast mötte han Axfood.

– Vi hoppas få till ett avtal för export till Sverige. Problemetäratt importörerna är så stora. Vi blir så små i sammanhanget.

Det finns flera företag som certifierar ekologiska produkter i Uganda. Ugocert är det enda som är godkänt av EU och det som Nugamo anlitar. Majanja Martin är chef. Certifiering för exportvaror kräver internationella regelverk, en oberoende ställning och regelbundna inspektioner. Stickprovsinspektioner i varje bondegrupp görs minst en gång per år. Majanja Martin beskriver en komplicerad och hårt reglerad process. Det händer att bönder får bakläxa.

– Vanligaste brotten mot reglerna är att bönderna sprutar med kemikalier eller köper frukt från icke-certifierade grannbönder eller hugger ned skog för att öka sin odlingsareal.

Majanja Martin tror på en ökning av certifieringen. Regeringen talar om höjda ambitioner. För kaffe ska den ekologiska delen öka från två procent till 15 procent år 2018.

Det målet kommer inte att nås, men kanske kommer man halvvägs. Regeringen uttalar sig positivt om det ekologiska jordbruket men i praktiken stöder man nog ändå kemikaliejordbruket mer, säger Majanja Martin.

– Men tveklöst utvecklas den ekologiska marknaden positivt. Enligt Majanja Martin går det att göra förbättringar i hela produktionskedjan. Och han hoppas på en ökad inhemsk efterfrågan. Uganda är moget för det nu.

I Uganda skördar man året om. Bonden Sonco Vicent skördar varje ananasplanta två gånger per år. Hans apple-banana-plantor bär fina bananstockar på nio månader. En sådan planta växer så snabbt att man kan se tillskottet dag för dag. Det är inte för inte som Uganda brukar kallas för Afrikas trädgård. Det gröna bältet norr om Victoriasjön är exceptionellt produktivt.

Nugamo hoppas på ett ökat intresse från bankerna. Men jordbruket betraktas ännu som högriskinvesteringar för dem. Därför är behovet av annat stöd stort. Nyligen tog exportföretaget African Organic beslutet att köpa nya större lokaler i Kampala. Där ska man bygga ut ugnskapaciteten så att den blir tre gånger större än i dag.

Siffror och fakta

- 34 miljoner invånare, 23 miljoner lever på jordbruk.

- Ungefär 70 procent av jordbruket sker utan gifter eller extra gödsling.

– Båttransport av ananas till Europa kostar 50 cent per kilo. Flyget kostar fem gånger mer.

– 70 procent av den färska frukt som African Organic exporterar via flyg går till Tyskland. Danmark kommer därefter.

Naturskyddsföreningen förmedlar Sidastöd till Nugamo med 2,25 miljoner kronor för åren 2013–2015.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.