Öppningar i forskarvärlden

Synen på ekologiskt lantbruk var länge en sårig stridsfråga inom Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Hur är det i dag?

Artikel 2013-4 Carl-Axel Fall

Tidigare hade CUL, Centrum för uthålligt lantbruk, ansvaret för information och forskningssamordning om ekologiskt och uthålligt lantbruk vid slu. Centrumet lades ned år 2010 och i stället inrättades Epok, Centrum för Ekologisk produktion och konsumtion. Centrumet har öronmärkta medel från Landsbygdsdepartementet. Chef är Maria Wivstad, agronom som arbetat på slu, sedan 1982. Hon doktorerade en gång kring kväveförsörjning via gröngödsling, en central fråga inom ekologiskt lantbruk. 

Sett över hela SLU är Epok bara en mycket liten enhet. Man har tre fasta tjänster och tio deltidskonsulter knutna till sig. Tidigare ville man vid slu ogärna använda ordet ekologisk. Man hade problem med definitionen. Forskarna menade att ordet snarare definierats av marknaden än av forskningen. Maria Wivstad ger en bild av ett öppnare klimat kring dessa frågor inom universitetet och därför var det okontroversiellt att för tre år sedan använda begreppet ekologisk i centrumets namn.

– Flera av SLUs många forskare har ett större intresse för ekologiska frågor i dag än för tio år sedan.  Men nu är kanske debatten mindre dogmatisk kring vad som är ekologiskt och vad som är konventionellt. Nyckeln för oss vid Epok är att vi har ett vetenskapligt förhållningssätt till frågorna.

 

EPOK HAR ORDNAT seminarier där företrädare för det ekologiska lantbruket fått möta slus forskare. Där har kritiska frågor ställts, men inte illvilliga. Epok har nu tagit fram en forsknings­agenda med frågor som behöver lösas inom det ekologiska lantbruket. Många forskare vid slu har visat intresse för agendan. I dag har cirka 190 forskare projekt inom olika ekologiska forskningsprogram.

– SLU arbetar med ekologisk forskning, men vi säger inte att vi har ekologiska forskare.

Epoks uppgift är att integrera det ekologiska synsättet över hela verksamheten. Och det sluter många upp bakom, menar Maria Wivstad.

Hur ser hon på framtiden för det ekologiska lantbruket? Hon poängterar att Epok inte har som uppgift att komma med sådana bedömningar, men hon reflekterar gärna själv.

– Det finns stor potential fortfarande. För vissa produktionssystem, mjölk till exempel, är det mycket bra förutsättningar. Man får bra produktivitet, man kan relativt lätt klara gödslingen med kvävefixerande växter och stallgödsel.

En del av spannmålsodlingen har också ett gynnsamt läge. Men det finns också odlingssystem där det är svårare. Vissa trädgårdsprodukter och potatis till exempel, är känsliga för angrepp av svamp och skadeinsekter. Man riskerar skador på grödorna och den odlare som drabbas blir sårbar. De ekologiska metoderna är inte riktigt framme här. Hon tycker att det är viktigt att vara öppen med att en del ekoodling dras med problem.

– Men jag ser samtidigt det storskaliga jordbruket som är beroende av kemiska bekämpningsmedel som en återvändsgränd. Jag tror att vi kanske kommer att tvingas gå ifrån dagens specialiserade jordbruk med få grödor och sorter och i stället utveckla ett nytt mer diversifierat jordbruk. Det kommer att kosta lite mer och kräva mer kompetens och omställningen kommer att ta tid.

 

I DAG ÄR CIRKA 15 procent av den svenska arealen ekologiskt odlad. Om fem år tror Maria Wivstad att den kan vara 20 procent.

– En procent per år är inte dåligt. Men takten beror på kunskapsutveckling, konsumenttryck och omvärldsfaktorer. Och vi skulle behöva en möjlighet att anpassa vad som är ekologiskt utifrån olika lokala förutsättning­­ar.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.