Planeten fakturerar

New York, Bryssel, Peking, Istanbul. Med planeten som uppdragsgivare blir det långa resor för Johan Rockström. Men i Stockholm är det cykel som gäller. Vart han än ska.

Johan Rockström cyklar till de flesta möten på hemmaplan i Stockholm.

Foto:

Tron Ullberg
Artikel 2013-5 Carl-Axel Fall

Han letar inte efter orden precis, de bara flödar. Ett svar innehåller ofta såväl bakgrund som analys uppdelad i punkter och till sist slutsatser. Så är han också akademiker – professor i global hållbar utveckling– och erfaren föreläsare. Men ibland kan det vetenskapliga språket glida iväg områden därdet inte riktigt sitter. ”Utan en signifikant dos av fru och barn mår jag inte bra”.

Ändå,mitt i de vetenskapliga uttrycken,utstrålar han en charmig känslomässighet. Den märks särskilt när han pratar om rockstjärnor som Bob Marley, Scorpions eller Peps Persson. Likaså när han pratar löpning, dykning, segling och andra vattensporter. Sommarens seglingstur med familjen till Stora Nassa skärgård beskrivs som årets höjdpunkt.

Engagemanget tycks finnas i allt han gör. Och det som Johan Rockström dagligdags har för ögonen är minst sagt stort. Han vill ta fram kunskap för att rädda mänskligheten undan allvarliga klimat- och miljöhot. Pådet området är han en internationellt ledande forskare och mottagare av många svenska priser.

När vi träffas håller FN:s klimatpanel möte i Stockholm. Att forskarna ger en liten öppning för att världen kanske har några år till på sig att ställa om vill han inte riktigt skriva under på.

– Ok, jorden har visat sig kunna buffra en del, värmen hamnar just nu mest i havet och hälften av våra koldioxidutsläpp tas upp av naturen. Men totalt sett visar den senaste rapporten att läget är mera riskfyllt nu än vad som sas av IPCC för fem år sedan.

DET KNACKAR PÅ DÖRREN till rummet vi sitter i. Hans sekreterare meddelar att radions Studio ett vill ha professorns kommentar till att Brasilien planerar att utvinna olja från havets botten. Vi fortsätter lugnt vårt samtal men efter en liten stund går Johan ut och svarar på radioreporterns frågor i stället för mina.

Han är efterfrågad. Innan vår intervju har han föreläst i riksdagen och efter måste han skynda till en middag med bland andra IPCC:s ordförande Rajendra Pachuari och kronprinsessan Victoria.

Men vi hinner med en hel del. Johan Rockström pekar på att många ekosystem redan har flippat, alltså gått över en tröskel och låst sig i oönskade tillstånd. Det gäller flera korallrev, delar av Östersjön, och det går inte att utesluta att även Arktis trillat över i ett självuppvärmande tillstånd.

Har Peak oil inträffat?

– I den stund industrin får bära sina miljökostnader inträder peak oil. Enligt tidskriften The Economist har det redan skett.

Att läget är allvarligt har forskarna sagt i mer än 15 år. Vad är din förklaring till att så lite ändå händer?

– Det finns ett sammelsurium av faktorer. Det första: Den mänskliga naturen ärsådan att vi inte vill göra förändringar som uppfattas som uppoffringar, och hoten ligger trots allt i framtiden. För det andra är problemet globalt. Vi i Sverige kan inte se att detta berör oss vid köksbordet. Vi ser tvärtom att ohållbar utveckling tycks generera välstånd.

Välståndet har blivit möjligt tack vare den fossila energirevolutionen. Men atmosfären har succesivt fyllts med växthusgaser, ekosystem har omvandlats till städer och jordbruk, haven har fiskats ut. Nu har vi nått en mättnadspunkt där det fria utrymmet och därmed gratis subventionen från planeten tagit slut.

– Det funkade hyfsat i 20 år, men inte längre. Jorden har buffrat och buffrat men så hoppsan-sa! Planeten kan inte bjuda längre, nu börjar den skicka sina fakturor. Och utvecklingen i Syd spär på problemet. Där vill man göra samma resa som vi gjort.

Johan Rockström menar att många av de kriser världen nu ser bottnar i miljöproblem. Den arabiska våren med upploppen i Kairo har inte bara en social och politisk förklaring. Bakom ligger också en global livsmedelskris orsakad av klimatproblem som bränder i Ryssland och lång torka i Australien.

Folk i allmänhet känner till mycket av detta, men förhåller sig ändå passiva?

– Klimat och miljö har blivit en ideologiserad fråga. I USA tar man ogärna i frågan för det förknippas med att storebror kommer in och reglerar. Religiösa livsåskådningar och stark politisk tro kan bidra till ovilja att tänka nytt. Människor med en konservativ livssyn filtrerar gärna forskningen, man tar bara in det som passar ens egen värdegrund.

En betydande falang kommer alltid att vara emot en omställning, antingen för att de tjänar på det eller för att det inte stämmer med deras värderingar. Det är därför som Johan inriktar sig främst på att nå frontlöpare.

– Vi behöver ett globalt ledarskap som gör det möjligt att undvika stora globala miljörisker på samma sätt som man efter andra världskriget röjde upp. Vi kan inte leva med så stora risker som vi tar nu.

Han drömmer om att få med sig tio Mandela eller de 100 största företagsledarna eller tre av världens största ekonomier, som Tyskland, Sydkorea och Brasilien.

– Tänk om de sa, enough is enough. Nu siktar vi mot 2050, inför kolbeskattning och återinvesterar skatteintäkterna i sociala program. Vi börjar nu, ja då skulle det kunna hända stora saker.

I dag säger många att styrning uppifrån skulle hota demokratin. Rockström menar att det snarare är tvärtom.

– Globala spelregler kan bidra till en demokratisk och rättvis utveckling och dessutom frigöra skuld- och ångetskänslan från individen. Ångesten kan många gånger bero på brist på övergripande ledarskap.

Han hör Barack Obama uttrycka sig rätt, även Angela Merkel, men de är fångade i ett system.

– Och det ska man ha respekt för. Dagens politiker är insnärjda i en samhällslogik där en ohållbar exploatering av naturen är en del av tillväxtmodellen. Ändå, några måste börja visa mod.För vi kan inte längre ha en värld där vi subventionerar kol, olja och gas med 500 miljarder US-dollar varje år.

Du skriver ofta att mänskligheten är hotad. Men mänskligheten kommer väl inte att dö, det kommer väl alltid finnas ställen och samhällen som klarar sig?

– Ja, det kanske kan missförstås. Det är inte planeten som är hotad utan den moderna världen som vi känner den.

Vad kan hända? Blir det social misär, konflikter eller drunknar vi?

– Om vi inte gör något riskerar vi en fulare, smutsigare och fattigare värld som är fyra grader varmare. I en sådan värld blir livsmedelskriser, vattenbrist, extrem torka och översvämningar normala händelser.

Tuffa besked. Ändå säger han att han är försiktigt positiv. Han tror att det faktiskt är bättre om tio år.

– Vi kan ha stoppat nedgången av biologisk mångfald, räddat en del fiskbestånd, växter och mineraler och till viss del blivit klokare förvaltare av våra ekosystem.

Tyskland väcker hopp. Där har Feed-in-tariffer fått fram småskalig vind- och solel som levererar i stor skala. I Cambridge har man just utvecklat solceller som baseras på grafen, tunna kolskivor. Han ser ett möjligt stort teknikgenombrott för solenergi.

HUR KOM DET SIG DÅ att Johan hamnade där han nu är? Att det blev en global hållning är lätt att förstå.Han växte upp i Sao Paolo i Brasilien. Fadern jobbade på ett svenskt företag. Senare, när Johan var i tioårsåldern flyttade familjen till Milano. Först när han var tretton kom familjen till Sverige, Karlskrona.

– Det var första gången jag levde ett svenskt liv. Jag minns än i dag som om det var igår hur jag som trettonåring skulle åka buss till skolan. Själv. Jag var livrädd, så hade vi inte levt tidigare.

I Karlskrona blev det sjövärnskåren, mycket segling och sjösport. Det var också denna tid han valde naturvetenskapligt gymnasium och kom på att han skulle bli agronom.

Efter utbildningen på Lantbruksuniversitet i Uppsala ägnade han åtta år åt vattenförsörjning i afrikanskt jordbruk. Där såg han och kände in på bara kroppen vad förstörda ekosystem kan betyda.

Var hör du hemma? Har privilegiet att bo på en ö. Det är ibland krångligt med färja och obekväma tider, men det har också fördelar. När jag är där lever jag som i en oas. Havet är så viktigt för mig. Jag skulle inte trivas i skogen eller i stan. 

Vad frågar dina barn? Många tuffa frågor, men jag får kanske fler intelligenta råd. Deras tips och råd om hur jag ska få med mig politiker och företagsledare är ofta bra: Det är väl bara att göra.

Tvågradersmålet? Chansen att klara det är inte obefintlig, men mycket liten.

Dold talang: Jag gillar att snickra. Har byggt ett uthus med urin­separerande torrdass på ön där jag bor.

Milstolpar:

1980

Är femton och bestämmer mig för att gå naturvetenskapligt gymnasium, det var inte självklart men det var rätt.

1997

Disputerar, flyttar till Kenya och vårt första barn föds.

2003

Dags att komma hem. Blir chef för Stockholm Environmen­tal Institute, sei. Flyttar till skärgårdsö utanför Waxholm. Det är ibland krångligt med färja och obekväma tider, men det är ändå mest ett privilegium. När jag är där lever jag som i en oas. Havet är så viktigt för mig. Jag skulle inte trivas i skogen eller i stan. Vi planerar att skaffa får.

2007

Bildas Stockholm Resilience Center. Är ett tag chef för både sei och centret, i dag enbart för det senare. Centrets främsta uppgift är att slå en brygga mellan beslutsfattande och forskning.

2009

Blev Årets Svensk i tidningen Fokus.

2013

Utses för andra året i rad till Sveriges Miljömäktigaste, framröstad av en jury i tidningen Miljöaktuellt. ”En oförtröttlig världsförbättrare” sammanfattade juryn.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.