Gift rakt över disk

BAKOM SCENEN * Naturskyddsföreningens chef för miljögifter Ulrika Dahl och jag drar besvärat i kläderna när vi tränger oss fram längs den smala, skitiga gatan.

Skyltarna ovanför de små stånden lockar med diverse kemikaliska formler. Indiens marknadsliv är minst sagt rikt. På marknaden hittar indiern kryddor, torkad frukt, motordelar eller kläder. Men också allsköns kemikalier. På the Chemicals Market, på gatan Khari Baoli i huvudstaden New Delhi kan vem som helst handla kvicksilver eller blyacetat rakt över disk.

Artikel 2014-1 Louise Wileen Bjarke

BAKOM SCENEN * Naturskyddsföreningens chef för miljögifter Ulrika Dahl och jag drar besvärat i kläderna när vi tränger oss fram längs den smala, skitiga gatan.

Skyltarna ovanför de små stånden lockar med diverse kemikaliska formler. Indiens marknadsliv är minst sagt rikt. På marknaden hittar indiern kryddor, torkad frukt, motordelar eller kläder. Men också allsköns kemikalier. På the Chemicals Market, på gatan Khari Baoli i huvudstaden New Delhi kan vem som helst handla kvicksilver eller blyacetat rakt över disk.

Än så länge går indiern – oavsett utbildning eller klass – hit till de traditionella, svettiga och myllrande marknaderna för att handla saris till kusinens bröllop eller lite av osten panir till middag.

Indierns köpvanor skiljer med andra ord från våra. Kanske kommer de stökiga marknaderna snart att ha spelat ut sin huvudroll. Den mest infekterade debatten i Indien just nu handlar om den lagändring som tillåter de stora multinationella kedjornas intåg i landet. Beslutet måste godkännas av varje delstat och har orsakat strejker och protester över hela Indien: oron är stor för att småhandlare och bönder kommer att förlora jobben när multinationella livsmedelsjättar släpps in på marknaden. 

Försäljarna är mer eller mindre ljusskygga män, liksom köparna. Det är en smått absurd upplevelse att gå här. 

I ett marknadsstånd får vi erbjudande om att köpa en liten plastflaska som innehåller flytande kvicksilver. I ett annat står det stora blå plasttunnor med tapp som påstås innehålla flytande BPA (Bisfenol-A). Och hemma på kansliet i Stockholm har vi just bytt ut vattenkokaren i plast mot en glaskokare för att inte riskera att den uppvärmda plasten läcker miljögifter. Kontrasten är total.

Bra miljöval 25 år

BAKOM SCENEN * Det var under en fikapaus under riksstämman i Nyköping 1988 som Mikael Edelstam, då bland annat miljökonsult åt Ica, tillsammans med undertecknad kläckte idén om att Naturskyddsföreningen skulle starta en egen miljömärkning.

I augusti samma år publicerades den första upplagan av Handla miljövänligt av Bo Thunberg och Fredrik Holm. Boken blev en bestseller som kom att ges ut i över 450 000 exemplar. Ganska snart stod det klart att konsumenterna behövde mer vägledning – vad ska jag välja, vilken produkt är bäst för miljön? För att svara på det krävs ganska djupa undersökningar av tillverkningsprocesser och produktinnehåll. 

Föreningen skrev till regeringen med förslag om att inrätta en statlig miljömärkning. En utredning tillsattes och dess betänkande ledde fram till Svanmärkningen, som startades hösten 1989. Det stod ganska snart klart att industrin fick för stort inflytande över kriterierna för märkningen och att miljökraven var för låga. Föreningen lämnade Svanen och startade istället Bra Miljöval, i början bara som hyllkantsmärkning ute i butikerna. Ett avtal med KF, Ica och Dagab gjorde det möjligt att snabbt, via kedjornas centrala datasystem, få ut miljömärkningen på hyllorna i tusentals butiker. 1991 övergick Bra Miljöval till att bli en ren produktmärkning, helt i Naturskyddsföreningens regi.

 

DE FÖRSTA produktgrupperna som märktes var batterier, papper och tvättmedel. Listor med klorfria och klorsnåla pappersprodukter hade föreningen publicerat ända sedan 1985. Arbetet med det gav viktiga erfarenheter som vävdes in i miljömärkningsarbetet. Om man premierar de miljöbästa produkterna inom ett område påverkas konkurrenterna att förbättra sina produkter och så växer marknadsandelarna för det miljömärkta. 

Anders Friström

 

 

 

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.