Vackrare vardagsskog

KULTUR * Stormen Gudrun blev vändpunkten för skogsägaren och konstnären Eva Magnusson. Hon började jobba med projekt för att göra produktionsskog vackrare och tillgängligare. Biologisk mångfald är en bieffekt.

Artikel 2014-1 Mats Hellmark

– Efter stormarna Gudrun och Per fick jag upp ögonen för möjligheterna. Uppväxande hyggen med väggar av ris och granridåer känns fientliga, ger inga öppningar. Det finns många sätt att jobba annorlunda utan att det behöver kosta så mycket, säger Eva Magnusson.

Enkla åtgärder kan vara att anlägga stigar redan vid plantering på ett hygge, planera kontrastpunkter som skiljer ut sig, ta bort sly kring en vacker sten eller unggranar kring en sälg så att den kan växa sig stor.

I sin egen skog har hon också små konstnärliga utsmyckningar som överraskar, en körsbärsdal och en vildapelskog på ett halvt hektar tillsammans med grannen. 

– Det man gör för lust och öga påverkar också biologisk mångfald positivt.

Hon växte upp i Stockholm med en mamma som var konstnär och en pappa som var journalist. Han var också skogsägare, och familjen var ofta i Granshult på småländska höglandet.

– Jag visste tidigt att det här jag ville bo. Direkt efter Konstfack flyttade jag hit.

När hon tog över gården lärde hon sig skogsskötsel och kombinerade en tid konstnärskapet med jobb som arbetsle-dare hos en skogsentreprenör. Hon målar oftast natur, men motiven är hämtade från inägor och odlade landskap.

– Jag har haft svårt att närma mig skogen bildmässigt. I stället tog jag mig an den med sekatör och grensax som pensel.

Det rationella skogsbruket har tappat bort en del mjuka värden, menar hon.

– Det finns en kärlek och ett behov hos många skogsägare att göra mer. Det kan också bygga broar med andra som vill vara i skogen. Gemenskapen på landet stärks. Om människor till slut inte tycker det är vackert där de bor finns knappt några positiva värden kvar.

Nyligen pratade hon inför ett par hundra privata skogsägare på Växjö universitet.

– Responsen var jättepositiv och många kom fram efteråt och sa att det var först nu de förstod att man faktiskt får göra sånt här. Jag hoppas på en folkrörelse… 

Bok: Kärlek till skogen

Naturskyddsföreningens nya temabok Mossa massa människa handlar om naturvärden och om skogen som näring. Men kanske framför allt om skogen som nödvändig miljö för människor. En plats att älska.

Det börjar just så: med ett antal människor som berättar i bild och kort text om speciella skogsmiljöer som betyder mycket i deras liv. Det är vackert och förmedlar stark känsla.

En av de längre texterna i boken, ”Den mänskliga skogen” av Jessika Berglund, handlar också om människor som fastnat för speciella skogar och varför. Andra lyfter fascinerande arter som nornan och raggbocken (Mats Ottossons ”Lyssna på nornan”) eller visar hur exploatering och ägande av skogen styrt social och ekonomisk utveckling i ett område (Po Tidholms ”Harrsjö vid vägs ände”).

De långa målande artiklarna blandas med kortare som tyckartexter och porträttintervjuer. Författaren Kerstin Ekman är en av de intervjuade. Hon har själv valt att bo att bo i skogen för att vara nära naturen, men möter allt färre människor på sina promenader. Liksom forskaren Ebba Lisberg Jensen varnar hon för en försämrad ekologisk läskunnighet: viljan att skydda skog minskar om vi inte ser naturen runt oss.

Mellan artiklarna finns faktatexter och grafik. Om hur det svenska skogsbruket förändrades mot trakthyggesbruk, och effekterna. Om signalarter i skogen och hur man känner igen dem. Om hur man räddar en skog. En av läromästarna heter Mats Karström. Jobba strategiskt och var envis är ett av hans råd. För det kan ta tid … 

Mer kultur: Böcker

I detta nummer är boktipsen på temat skog.

Än lever skogen, Pelle Svensson, Norstedts

Skogen vi ärvde, Maciej Zaremba, Weyler

Tusen tankar om trädVi-skogen, Votum

Det finns inget så levande som ett dött träd, skriver Pelle Svensson i praktverket Än lever skogen. Trots det stora formatet är det en bok med korta pregnanta texter, med tydligt perspektiv mot biologisk mångfald och gammelskog. Istället är boken desto bildrikare. Särskilt spännande är det att se det riktigt lilla livet breda ut sig i John Hallméns närgångna insektsbilder. Till exempel den 2 mm långa mulmklokryparen. På bilden klamrar den sig fast runt benet på en harkrankhona som bjuder den på skjuts. En dold bit av skogens mångfald blir synlig.

För den som till äventyrs missade Maciej Zarembas starka artikelserie i DN om striden om den svenska skogen så finns den också som bok, med förord av Torgny Lindgren. Artikelserien fick många priser och öppnade en bredare debatt i skogsfrågan. Zaremba letar sig bortom de etablerade stridslinjerna mellan nyckelartsfantaster och massafabrikanter och lyfter skogen som kultur och behov för vanliga människor. Som vanligt sticker han effektivt hål på myndighetshyckleri, svek och elitkameraderi längs vägen. Smärtsam, men nödvändig läsning. 

Vi-skogen firar trettioårsjubileum med en antologi. Nästan hundra korta berättelser, med kärleken till träden som genomgående tema. Här finns texter av etablerade författare och artister som Babben Larsson, Katarina Frostenson, Theodor Kallifatides och Lill Lindfors men också av debutanter som elvaåriga Linnéa Eriksson, som skrivit en novell om aspträdet Allan och hans halsduk. För illustrationer står bland andra Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström. En bok att stillsamt klättra runt in i medan nya utsikter öppnar sig. 

 

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.