Lasse bergs långa vandring

KULTUR * Nu avslutar Lasse Berg sin vandring genom sex miljoner år av mänsklig utveckling. I boken Ut ur Kalahari tillämpar han forskningen om vår inre natur på nutiden.

Artikel 2014-3 Mats Hellmark

– Jag zoomar in på den tid där jag själv varit med, säger författaren och journalisten Lasse Berg.

I boken återvänder han till byar och städer i Asien och Afrika som han följt sedan 60-talet. Utvecklingen är förbluf-fande, och en helt annan än den han och andra förutspådde.

– Den djupa fattigdomen har minskat drastiskt. I Indien har medellivslängden fördubblats. Men det mest fantas-tiska är förändringen i sättet att tänka.

När han först kom hade de fattiga inte ens råd med drömmar, de var fattiga och skulle alltid så vara. I dag har mil-jarder människor fått insikt om att de har rättigheter och kan få bättre liv.

– De kan ställa krav och de styrande har anledning att vara rädda. Samtidigt är folk också mer missnöjda än tidigare. Förväntningarna ökar snabbare än den ekonomiska produktionen.

Lasse Berg tänkte egentligen skriva en liten bok om nya rön inom paleontologi men hade turen att hamna mitt i ett vetenskapligt genombrott – och vara en av de första att berätta om det. Det blev tre tjocka böcker.

Den nya forskningen ifrågasatte den etablerade bilden av människans utveckling. I stället för den aggressiva revir-hävdande alfahannen lyfte man fram en ny drivande kraft: samarbetande empatiska jägare och samlare som levde i jämlika grupper.

– Det jag ville undersöka i den här boken var hur det liv vi lever i dag förhåller sig till vår inre natur, hormonsyste-men som gör att vi vill tillhöra en grupp och göra andra glada.

Kanske börjar vi hitta tillbaks till delar av det goda i samlarsamhället, samtidigt som vi aldrig varit så ensamma och så materiellt inriktade. Men Lasse Berg ser hopp i vår förmåga att skapa utvidgade ”samlargrupper” som religioner och nationer.

– I deras namn kan vi till och med offra våra liv. Om miljarder människor kopplar ihop sina hjärnor inför ett reellt problem som klimatförändringen kan vi åstadkomma storverk.

Mats Hellmark

Läs en lång intervju med Lasse Berg i SN 2011-3 på http://bit.ly/lasseberg

Samarbetet kom först

BÖCKER * Det är dags för politiken att ta till sig de nya rönen om människans natur, menar Göran Greider i nya tankeboken Den solidariska genen.

Titeln är medvetet vald i polemik mot Richard Dawkins bok och metafor Den själviska genen, storsäljaren från 70-talet som gjorde evolutionsbiologi till ett slagträ inom det politiska tänkandet på högerkanten.

I dag måste vi vända på perspektiven, menar Greider. Det var inte ohämmad egoism som gjorde människan till överlevare, utan samarbetet, solidariteten. Men empatin förutsätter att vi ser varann. Spegelneuronerna aktiveras först när vi ser levande handlande personer, en förklaring till varför fjärran naturkatastrofer eller klimatförändring har svårt att engagera.

Greider har inspirerats av Lasse Bergs Kalahariböcker, av forskare som Frans de Waal, Joachim Bauer och Elinor Ostrom, men också genom nyläsning av Darwin och socialistiska klassiker som Marx Parismanuskript och Krapotkins Inbördes hjälp.

Peter Krapotkin var tongivande socialist och anarkist kring förra sekelskiftet, men också en framgångsrik naturvetare som forskade om djurlivet i Sibirien. Inbördes hjälp skrevs som en reaktion på ensidig socialdarwinism och beskriver samarbete som överlevnadsfaktor, både inom djur- och människosamhällen.

”Numera är det långt fler evolutionsbiologer än vänsterintellektuella som åberopar Krapotkin”, skriver Greider som vill bota den politiska pessimismen med sin bok. Ingen tokig tanke ett supervalår.

Mats Hellmark

Mer kultur

Böcker

I detta nummer handlar boktipsen om självhushållning och att ställa om till ett mer hållbart liv.

Något är möjligt – Ekologi som livsnjutning

Kerstin Hamberger, Humanistiska förlaget

Visst går det. Det är vad Kerstin Hamberger vill visa när hon berättar om sin egen radikala omställning: från storstadsliv och konsumtionssamhälle till ett litet hus på landet med djur och odlingar. Hennes mål var både att leva nära naturen utan resursslöseri och att öka livsnjutningen. I första hand är det här en praktisk och oromantisk liten handbok som kan minska friktionen för den som vill göra samma resa. På vägen bjuder Hamberger på sensuella iakttagelser från en naturnära tillvaro och personliga resonemang om vår tids utmaningar.

MH

Urliv

Kerstin von Seth, Lo Söllgårds förlag

Matmor och Husbond köper en gård på skånska landsbygden. De får barn och lever i ett med naturen och djuren. Dit hör hästar, får, kor, grisar, hundar och katter. Men också de vilda djuren. Kerstin von Seth skriver stilsäkert och ofta utifrån djurens perspektiv. Hon flyttar in i räven, gladan, katterna och igelkotten och ger i glimtar deras syn på tillvaron. Det är för övrigt ganska mycket äta och ätas i texterna men det skildras som naturens ordning. Det är njutbart att läsa om livet på landet när det skrivs med denna värme och charm. Jag vill ha mer.

CAF

Rätt ur jorden – Handbok i självhushållning

Bella Linde och Lena Granefelt, Ordfront förlag

Rätt ur jorden känns som den ultimata handboken för storstadsmänniskan som är grön på det gröna men längtar efter egna odlingar och fräschare mat. Här finns alla de konkreta tipsen för att förvandla villatomter, odlingslotter eller balkonger till giftfria skafferier. Du måste inte flytta ut på landet och byta liv för att bli självförsörjande på grönsaker och naturens gratismat, menar journalisten och författaren Bella Linde. Lena Granefelts vackra bilder och en inbjudande layout bidrar till lusten att greppa spaden eller gå ut i bärskogen.

MH

Tystnadsparadoxen!

KULTUR * I det moderna ljudlandskapet rationaliserar talgoxar bort pip i sången för att höras bättre och valar simmar vilse på grund av oljeborrtornens övertoner. En ny bok inspirerar till intensivare lyssnande efter den undflyende tystnaden.

Vad är tystnad, egentligen? En hägrande oas. Något pinsamt. Små, små ljud.

Alla har vi olika föreställningar om vad tystnad är och det intresserar kompositören och musikern Peter Bryngelsson. I boken Tystnader (Gidlunds förlag) driver han en tes som på sätt och vis är självklar men sällan diskuteras i samband med vår iver att mytologisera tystnaden. 

I stället för att följa tystnadsromantikerns behov och argument, vill Bryngelsson diskutera tystnadsparadoxen. Nämligen att behovet av tystnad tycks öka ju mer det tillfredsställs. Ta exemplet med mobil- och barnfria tågvagnar som glider fram på spår utan fogskarvar. Tystnaden gör oss mer uppmärksamma på omgivande ljud. Klagomålen ökar. Samma sak med lägenheter isolerade efter senaste byggnorm. Idag får Störjouren in fler anmälningar från störda grannar. 

Bryngelssons paradox mynnar ut i ett Ljudmanifest i 20 punkter. Ett manifest som i hela sin bredd, från ljud i rymden till ljud i människans egen kropp, skapar ett delvis nytt diskussionsunderlag för hur vi kan hantera t-y-s-t-n-a-d-e-n.

 

SAMTIDIGT ÄR någonting på gång därute i ljudsoppan. I ett trafikerat område har några talgoxar rationaliserat bort ett pip för att höras bättre. Valar simmar vilse på väg till sina barndomsvatten eftersom oljeborrtorn skapar övertoner som förvirrar. Senast gick två kaskeloter på grund vid Henne strand i Danmark. Råbocken ändrar melodilinjen i sin brunstsång för att höras bättre. Och så vidare.

Ljud är ett besvärligt fenomen. Ungefär som ljus. Det är påtagligt och undflyende på samma gång. Tystnad och mörker är varsitt drömtillstånd, utanför människans räckvidd.

Bäst blir Bryngelssons resonemang när han närmar sig naturen från sitt tak i småländska Älmeboda, där han bryter takpannor och lyssnar till den strimmiga trädgnagaren. ”Det uppenbara för mig är att det inte finns någon tystnad i naturen”, skriver han. Nu är han ju ingen ornitolog, utan musiker, och hör i naturen ett sammelsurium av melodier, rytmer, ackord, från minsta tjirptjirp till effektfullt buller. Men låt gå. ”Fågelsång är ett maktspråk”. ”Andra fågelarter kraxar hest eller tycks hånfullt skräna.”

Verklig tystnad upplever han först i pausen. ”I ekosystemets plötsliga inandning i bävan inför ett dramatiskt väderomslag. Schhh … Vindarna avstannar för ett ögonblick. Temperaturen faller. Luftfuktigheten förtätas.”

Men snart ska vi alla hamna i den kända återvändsgränden: Jaget. Livet. Slutet. På väg mot döden är vi beredda att betala för tystnad och mörker i form av eremitkojor och lyxiga retreats. Rädslan gör att vi flyr från ljudlandskapet in mot oss själva med hjälp av ännu mera ljud: musik.

Först i döden tystnar vi. ”Dödstyst är det ord som betecknar största möjliga tystnad, en förlamande intighet.” (Bryngelsson)

En annan förunderlig sak med ljud och tystnader, som jag tycker boken missar, är att varje komponerande och spelande av ett musikstycke är ett sätt att lämna tillbaka tystnaderna som vi har lånat av naturen.

Lite högtidligt kan man säga att ljuden och tystnaderna behöver återbördas. Frågan är: Till vad då? Det stora bak-grundsbruset som susar inom oss? Det som vissa fysiker hävdar är ett eko från det kraftigaste ljudet någonsin: Big Bang! 

Mikael Strömberg (Musiker och ljudletare.)

Cd-guide till tystnader

On Land (1982), Brian Eno 

Långa tider sitter vi på pass. I naturen och i olika slags väntrum. Den här fria, disponibla tiden är som musik i Brian Enos öron, och det var så han knäckte koden till sin epokgörande idé om ambient music. Omvärldsmusik. 

Loud City Song (2013), Julia Holter 

Hon sjunger i mellanrummen av varje ton. Det gör att eftertänksamheten ökar, uppmärksamheten på minsta avvikelse. Holter har spelat in en fantastisk cd där hon med rösten som känsligt lod navigerar mellan stad och land.

Energy Field (2010), Jana Winderen

Norskan Jana Winderen dammsuger havsbottnen med hydrofoner och skapar musik av sjöborrar och räkor. Eventuellt ligger all musik redan färdigskapad i Atlantens djup. Det gäller bara att håva in den, typ Winderens marina musik. 

Für Alina (1999), Arvo Pärt 

“Pappa, det låter som en speldosa som sover!”, sa min yngsta när hon hörde musik av Arvo Pärt. Javisst! Det är svårt att föreställa sig en glesare musik än pianosolot Für Alina. Lugnet i musiken leder fram till en stilla extas. 

Nyckelbiotop

ORDET: Vissa rum är kan verka otillgängliga och låsta. Vi kan inte ta oss in eftersom vi saknar den nyckel eller kod som krävs. En nyckelbiotop öppnar dörren till en skogs innersta och mest lockande rum.  Det kan vara överdådigt prunkande eller estetiskt renskalat. Betrakta en skog som ett herresäte, med många rum. Varje rum är en biotop med egen karaktär. Inredningen har skapats av tidens slow-styling och mejslats av isar, vindar, vatten, bränder och värmeböljor. För identitetsskapande detaljer står växt- och djurlivets ömsesidiga kreativitet. I nyckelbiotopen ska det finnas arter ovanliga och sköra som efterlängtade loppisfynd. En nyckelbiotop ska låsas omsorgsfullt. Inte för att hejda tiden i en retromiljö, utan för att speed-make-over kan hota runt knuten.

Eva-Lena Neiman

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.