Andrum

EN DEL UPPTÄCKTE DEN. DE FLESTA INTE. Men denna gräsandshona hade tagit plats på första parkett under Almedalsveckan i Visby.

Artikel 2014-4 Carl-Axel Fall

Alldeles intill scenen på Donners plats där det var ständiga tal och demonstrationer. Nazis-ter skrek, feminister sjöng, företrädare av alla de slag framträdde. Ofta var folksamlingen kompakt.  Emellanåt skyndade ministrar förbi och fram mot kvällen kunde berusade flanörer bli närgångna. 

Men gräsandhonan som ruvade på sina ägg i betongklumpen låg stadigt kvar. Tur kanske att den var ganska väl kamouflerad av betongklumpens planteringar. Här dock en besökare som upptäckt henne. Borde inte anden åtminstone ha fått ett hedersomnämnande på pr-byrån Westanders lista över de hetaste i Almedalen? Anden var i varje fall den coolaste – ständigt med i vimlet och lyssnade man noga så hade hon ju faktiskt ett angeläget budskap om bättre naturskydd .

1980 – Kärnkraftsk(r)amp

BAKOM SCENEN: När USA 1953 lanserade sitt civila atomkraftsprogram tändes en idélampa hos makthavare i västvärldens länder – det går att tämja atomklyvningen för att utvinna energi. De första atomreaktorerna var militära och användes för att anrika uran till atombomber. Många länder, däribland Sverige, ville nu också skaffa sig egna atomvapen och atomkraftverk.

Inom Naturskyddsföreningen hälsades det nya energislaget med glädje. Man trodde att atomkraften skulle kunna rädda de sista älvarna från utbyggnad. Föreningen ifrågasatte inte heller energiprognoserna, som i slutet av femtiotalet förutspådde en fördubbling av elförbrukningen vart tionde år. (I själva verket har elbehovet i stort sett legat still sedan 70-talet).

På sextiotalet insåg föreningen också att utsläppen från nya försurande kol- och oljeeldade kraftverk var ett allvarligt hot mot naturen.

Energiproblemen var temat för Naturskyddsföreningens höstkonferens 1974. Det året genomförde föreningen en omfattande stu-diekampanj kring energifrågan. Under hela sjuttiotalet var sedan energidebatten het. Debattörerna kastades mellan olika farhågor med kolkraft, utbyggda älvar och nya atomkraftverk.

Inför folkomröstningen 1980 hade Naturskyddsföreningen till slut tagit ställning mot kärnkraft, men valde ändå att ställa sig vid sidan av nej-kampanjen. Föreningen drev en egen linje som betonade bättre energihushållning och minskad oljeanvändning, samt att spara de orörda älvarna och satsa på sol och vind. Många lokalkretsar ställde dock upp för linje 3, nej till kärnkraft. Inom föreningen fanns både kärnkraftskramare och uttalade anti-kärnkraftsaktivister sida vid sida under hela 80-talet. Med tiden lämnade dock de flesta kärnkraftspositiva föreningen och kärnkraftsavveckling blev en självklar del av föreningens energipolitik.

Anders Friström

 

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.