Tänker nytt om klimat

KULTUR * Det finns goda skäl för optimism, åtminstone i ett kortsiktigt europeiskt perspektiv. Det menar Svante Axelsson som skrivit en bok med tio annorlunda sätt att se på klimatkrisen.

Artikel 2014-4 Mats Hellmark

Det är lätt att hitta hem till Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson i det täta radhusområdet i västra Uppsala. Det är bara att sikta på taket: 27 kvadratmeter solpaneler fixar stora delar av elbehovet, på lite sikt hela.

Installationen är ett av de vardagsnära och personliga exempel på möjligheter och nya sätt att tänka som är utgångspunkter i boken Tio hoppfulla perspektiv på klimatkrisen (Ordfront förlag).

– Jag har velat göra en lättläst bok som bottnar i min verklighet, ett försök att göra olika sakargument lite mer lät-tillgängliga. En inspirationskälla var mitt sommarprat i radio för sex år sedan, berättar han vid köksbordet.

– Det andra motivet är min frustration över att det händer så lite i klimatfrågan trots att vi vet så mycket. Jag har funderat över varför det är så och vill bjuda på mina förhållningssätt. 

Det är första egna boken Svante ger ut, förutom rena rapporter, och lite nervös är han för hur den ska tas emot. För bokens tio kapitel vänder upp och ned på många etablerade politiska och ekonomiska sanningar.

Huvudbudskapet är att även om klimatkrisen är allvarlig på lång sikt är de första stegen inte svåra att ta. Ekono-miskt är de rent av lönsamma, även om klimatnyttan inte räknas in. Och de kan dessutom leda till ökad lycka i sam-hället. 

– Min hypotes är att bara vi rör oss så förändras vi. Vi är mer föränderliga än vi tror. Ta till exempel Stockholms trängselskatt som kramas av sina tidigare kritiker i dag. Eller Sveriges påbörjade energiomställning som går mycket lättare än någon trodde.

Målet är att sticka hål på hjärnspöken och defensiva prognoser. Och visa på allianser, gemensamma nämnare för olika intressen. Politiken har saknat samhällsprojekt och visioner länge, klimatkrisen är en möjlighet.

– Jag är ganska pragmatisk som person och tror att det går att ta stora steg redan inom dagens världsordning. Det finns ljus i mörkret!

Hundra år av skärgårdskonst

Konst * Från tre självsäkra nakna män på ett skär till ett stort öra som guppar på vågorna och lyssnar mot djupet. Artipelag tar nya grepp på ett tema som lätt blir banalt.

Stockholms skärgård: Taube i högtalarna, Liljefors sjöfåglar, Strindbergs fräsande vågor och prins Eugens lysande moln.

Visst känns det lite publikfrieri när konsthallen Artipelag på Värmdö satsar på en stor skärgårdsutställning med ett trettiotal nya och gamla konstnärer representerade. Men temat samspelar fint med de stora fönstrens ljusinsläpp mot knotiga tallar, klippor och vattenblänk och trots viss spretighet finns en spännande linje att följa genom ett drygt sekel av olika stilar och temperament.

Östrasalt av JAG Acke, affischbilden för utställningen, känns emblematisk för det naturliga och ursunda som skär-gården stod för i konsten runt förra sekelskiftet. Tre nakna män poserar på ett skär långt ut i havsbandet. Här fanns kraft och sommarvila för samhällseliten, lokalbefolkningen syntes knappt eller blev en kuliss (utom i Albert Engströms kluriga teckningar, som också finns representerade).

De färskaste verken, som placerats utomhus, står för något helt annat. Anna Lidbjörks kiosk i betong nere vid ång-båtsbryggan bryter den burgna idyllen med folkhemskt miljonprogram och prosaisk glassförsäljning, Ebba Bohlins stora guppande öra ute på vattnet vill få oss att lyssna nedåt, ta in miljöhoten mot Östersjön och bottnarna som dör av övergödning.

Däremellan finns ett saltstänkt smörgåsbord av konstnärskap där jag särskilt fastnar för Jan Håfströms kartlekar, LG Lundbergs stora oljor och små nästan abstrakta vykortsvyer, Torsten Renqvists skulpturer av baklängeshoppande badande kvinnor och Ebba Reutercronas levande vattenskildringar.

Utställningen Ingen människa är en ö visas till den 28 september på konsthallen Artipelag utanför Gustavsberg.

Böcker

I detta nummer är boktipsen på temat arter och naturspaning för barn och ungdom.

Minimonster i naturen

John och Hanna Hallmén, Rabén&Sjögren

John Hallméns extremt närgångna insektsbilder har redan öppnat en annorlunda och fantasieggande värld för den vuxna publiken. Nu får yngre betraktare chansen i nya boken Minimonster i naturen, som faktiskt är ett familjeprojekt rakt igenom. Pojken Bruno som vi får följa med ut i naturen är Johns son och författare till boken är mamman och makan Hanna, som till vardags är språkpedagog. Det är både lekfullt, inspirerande och lite lagom läskigt att följa med familjen Hallmén på vardagsäventyr i de små och monstruöst vackra insekternas miljöer.

Min fjärilsbok

Stefan Casta och Emma Tinnert, Opal

Fjärilar är lite av en guilty pleasure i skådarsvängen. Det är ju så förföriskt enkelt att bara njuta av skönheten och färgprakten! Därför känns det som en prestation av Stefan Casta och illustratören Emma Tinnert att ge en bok om våra 16 vanligaste fjärilar en så speciell känsla. Det är vackert, sparsmakat, informativt och framför allt personligt. Till det pedagogiska bidrar kartor och årscykler, samt att fjärilarna presenteras i samma ordning som de kommer under säsongen. Tonen är lättsam men träffbilden bred. Väldigt vuxentillåtet också med andra ord.

Spana på djur

Pernilla Josefsson och Leif Gustavsson, Berghs

Spana på djur är en utmärkt bok att sätta i händerna på barnet som vill börja ta in nära och mer fjärran natur på ett lite mer systematiskt sätt. Boken tipsar om femton bra spaningar indelade efter årstider. Här finns lätta varianter som humla och fjäril och svårare som fladdermus eller uggla. Tålamodsbarometern skvallrar om hur tufft det kan bli och smarta smygartips ger en flygande start. Pernilla Josefsson skriver lätt, pedagogiskt och rakt på, Leif Gustavssons bilder har den rätta kittlande lystern. En barnbok som lockar även oss lite äldre. 

Gå in för att hitta ut

KULTUR - Arkitektur * Det kan tyckas paradoxalt: att bygga hus för att locka folk att gå ut. Boken Sveriges naturum (Arkitektur förlag) berättar om arkitekturen som öppnar och förklarar naturen.

Det började tidigt på 70-talet. Urbaniseringen gick på högvarv, svenskarna fjärmades allt mer från naturen. Samtidigt ökade medvetenheten om miljöproblemen och inom det då ganska nystartade Naturvårdsverket väcktes tanken på att göra nationalparker och reservat tillgängligare. Inte för ”stövelfolket” (de kommer ju ut ändå), utan för den vanliga stadsråttan.

Inspirationen kom från de amerikanska nationalparkernas besökscentrum. Men i boken Sveriges Naturum konstaterar arkitekturskribenten Mark Isitt att den svenska strategin blev en annan än den amerikanska, som till stor del handlar om att kamouflera husen för att inte störa vildmarkskänslan.

Enligt reglerna som formulerades inför bygget vid Hornborgasjön 1986 ska naturum hålla hög miljöprofil och gärna anknyta till platsen i sådant som materialval och utformning. Men framför allt ska de synas: vara god arkitektur helt enkelt. Byggnaderna ska slussa besökare från civilisation till vildmark, men också vara landmärken som tydliggör naturens skönhet.

Tretton av bokens trettioen naturum får en utförlig presentation med texter om tankarna bakom, ritningar och vackra fotografier av Åke E:son Lindman.

 

ETT AV DE SENASTE tillskotten är Naturum Kosterhavet som ritats av arkitekterna Ulla Antonsson och Mattias Lind, White arkitekter. Det är speciellt genom att det presenterar den enda svenska nationalpark som till största delen ligger under ytan. Den djupa Koster-

rännan, ett svalt Atlantfinger som för in friskt, salt vatten mot Bohuskusten, har skapat ett unikt växt- och djurliv med 6 000 arter och Sveriges enda korallrev.

Tanken att visa mångfalden under vattenytan märks direkt när jag besöker byggnaden i Ekenäs på Sydkoster. Innertakets vitmålade furupanel följer yttertakets mönster av taknockar på ett sätt som ger känslan av höga vågor. På ett ställe sticker ett par sälstjärtar ned genom taket, på ett annat bryter skarvar ytan och dyker mot besökarna. Ett stort panoramafönster öppnar sig mot parkens vida vatten, annars täcks väggarna av information om arter och miljöer. Strax innanför entrén finns ”klappakvarium” för närkontakt och enkla labb med mikroskop, längst in hörsal för filmer och föreläsningar.

Turerna var många innan nationalparken blev verklighet, och även naturumbygget var en komplicerad process. Den första placeringen i sundet mellan Syd- och Nordkoster fick överges och istället byggdes huset i Ekenäs hamn. Utifrån påminner det om en länga rödfärgade sjöbodar i traktens stil.

En varm julidag som denna fungerar byggnaden som en magnet när båten från Strömstad lagt till. Naturvägledaren Örjan Karlsson räknar in ett tusental besökare per dag. Den som vill får med sig en upptäckarväska med hink, håv, lupp och loggbok ut på bryggan. Medan vi pratar kommer några lyckliga tjejer in med maskeringskrabbor i lånad hink. På gångavstånd nere vid badet finns en snorkelled med rep att följa till informationstavlor på botten.

Naturum Kosterhavet invigdes 2012, samma år som Tåkern (Gerth Wingårdh/Jonas Edblad, Wingårdhs), med gårdsliknande form och helt klätt med vass, och Vänerskärgården (Ulla Antonsson/Mattias Lind, White), med rundade former inspirerade av Läckö slott. I slutet av september invigs Sveriges nyaste naturum i världsarvet Laponia. Wingårdhs ”Snöfällan” samspelar med det karga landskapet vid Stuor Muorkke/Stora Sjöfallet. Steget är långt från naturumtankens första embryo: två husvagnar med utställningar som ställdes upp på Öland 1973 …

FYRA AV SVERIGES NATURUM

Hornborgasjön 1986 

Arkitekt Gunilla Hagberg/White arkitekter

Besökarna får ta sig ut till naturumet via spänger genom vassruggarna. Den åttakantiga byggnaden på pålar ger god utsikt över tranornas sjö.

Ottenby 1996 

Arkitekt Staffan och Inger Strindberg/Strindberg arkitekter 

Varsamt anpassat till befintlig miljö för att inte störa ekologin i flyttfåglarnas svenska Mecka. Panoramafönster ger närkontakt med landskapet. 

Nationalparkernas hus 1997 

Arkitekt Per Liedner/Formverkstan arkitekter

Huset anknyter till storstadsnära urskogen Tyresta med grånade ribbor och torvtak. Planen är en stiliserad Sverigekarta med många vinklar.

Vattenriket 2009 

Arkitekt Fredrik Pettersson/White arkitekter

Arkitekten hade ett rede i tanken, ett överdimensionerat fågelbo. Naturumet nås via gångbro ett par hundra meter från centrala Kristianstad.

Riksintresse

Ordet: Att vara intresserad är till intet förpliktigande och betyder sällan att älska, eller vara beredd att offra och försaka, att strida eller våga vinna. Ett intresse uttrycker engagemang, men samtidigt sval distans.

Rikets intresse kan aldrig bli klarare och mer begripligt än själva riket. Hur tydligt kan ett rike vara, annat än till den utsträckning och form som är bestämd av kartans skarpa gränser? Ändå ska riksintresset styra prioriteringar och val bland alla de råvaror, nytta, skönhet och upplevelser som trängs innanför landets gränser. I rikets intresse kan en tillgång under markytan värderas högt, fast detta samtidigt, i samma rikes intresse, devalverar en tillgång ovan jord. De riksintressanta tillgångar som utan gräns fladdrar i luftrummet: atomer av syre, koldioxid och partiklar är ofta, med största möjliga tystnad, glömda. Ty de hör himmelriket till.

Eva-Lena Neiman

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.