Vallöften för miljön

Klimat, kemikalier och biologisk mångfald, det är partiernas miljöprioriteringar för de närmaste fyra åren. Åtta av Naturskyddsföreningens miljökrav kan komma att vinna majoritet i riksdagen, om partierna håller vad de lovar i årets valenkät.

Artikel 2014-4 Anders Friström

BILDEN SOM VÄXER fram ur Naturskyddsföreningens valenkät är ganska lika den som gjordes inför förra valet. Miljöpartiet säger ja till föreningens alla krav. Vänsterpartiet är lite osäkra om höjd koldioxidskatt och mer pengar till järnvägen, annars håller de också med om allt i föreningens valenkät. 

Folkpartiet har höjt sina miljöambitioner, men säger nej till ett 100 procent förnybart energisystem till 2030 och vill inte ge Vattenfall nya ägardirektiv. Centern har ungefär samma ambitionsnivå i förhållande till föreningens krav som tidigare. Men partiet säger nu nej till bland annat ålfiskestopp och hälften ekologiskt till 2030. Båda partierna har i regeringsställning haft ett betydligt sämre facit än i förra valenkäten 2010. Alliansen har agerat samlat och småpartierna har fått ge vika för Moderaterna i många frågor.

Kristdemokraterna har sänkt sin miljöambition rejält jämfört med den förra valenkäten. Nu säger partiet ja till knappt 40 procent av föreningens krav, förra gången sade de ja till drygt 60 procent av dem. Partiet är nu bland annat emot att föra in skogsvårdslagen i miljöbalken och att skärpa strandskyddet.

Socialdemokraterna svarar ja på sex frågor av 18. Partiet vill bland annat inte ha någon grön skattereform. De är också tveksamma till åtgärder för att Sverige ska kunna nå FNs Nagoya-mål om skydd av biologisk mångfald.

Moderaterna svarar bara ja på en tredjedel av föreningens krav. Men partiet säger ändå ja till fler blocköverskridande överenskommelser på miljöområdet och säger som enda borgligt parti ja till att ge Vattenfall nya ägardirektiv som fasar ut fossila bränslen och kärnkraft.

Sverigedemokraterna utmärker sig genom att vara det enda partiet som inte ställer upp på något av Naturskyddsföreningens krav. SD ger i partisvar också uttryck för en stark skepsis gentemot Naturskyddsföreningen och inför behovet av natur- och miljöskydd överlag.

 

DET ÄR JU INTE GIVET att Naturskyddsföreningens krav kommer att genomföras som verklig politik, men det finns klara parlamentariska majoriteter för åtminstone åtta av föreningens 18 krav. Alla utom SD verkar trötta på blockpolitiken, i alla fall i miljöfrågor. Nagoya-målen för mångfalden har också ett stabilt stöd av alla utom S och SD. Ett bonus-malus-system för nya bilar har stöd av en majoritet bestående av fem partier och kravet om rätt för konsumenter att sälja egenproducerad el till marknadspris har stöd av sju partier. Skatt på kemikalier i varor och gruppvis prövning av farliga ämnen har också stöd av sju partier. Det finns majoritet även för en differentierad miljöavgift på bekämpningsmedel. Stärkt strandskydd har en svagare majoritet med fyra partier.

Det som däremot lär bli svårt att få stöd för i riksdagen är bland annat höjd koldioxidskatt (och därmed höjt bensinpris), 100 procent förnybar energi och 20 nya miljarder till järnvägen. Att öka de marina skyddade områdena till 20 procent av Sveriges havsyta är inte heller aktuellt. Frågan om nya ägardirektiv för Vattenfall kan komma att väckas, beroende på hur många procent av rösterna de partier får som är för detta.

 

PARTIERNA FICK OCKSÅ svara fritt på vilka frågor de själva prioriterar inför valet. Utfallet är ganska samstämmigt. De tre viktigaste frågorna för alla partier utom Sverigedemokraterna är klimat, kemikalier och biologisk mångfald, med havs- och vattenfrågor som god fyra.

Diagrammet visar i procent hur partierna har svarat på Naturskyddsföreningens miljökrav inför valet.

 

VÄNSTERPARTIET vill genomföra massiva klimatinvesteringar inom transporter och energi samt skapa ett klimatpolitiskt ramverk med en nationell koldioxidbudget. Partiet vill också kraftigt öka anslagen för skydd av natur, satsa mer på ekologisk matproduktion och nationella förbud för farliga kemikalier.

SOCIALDEMOKRATERNA vill också införa ett klimatpolitiskt ramverk samt minska utsläppen av växthusgaser med 90 procent till 2050. Partiet vill också införa en skatt på farliga kemikalier och förbjuda de farligaste ämnena i Sverige samt minska övergödningen i havet.

MILJÖPARTIET ställer sig också bakom det klimatpolitiska ramverket för radikala minskningar av växthusgasutsläppen och att införa nationella förbud för farliga kemikalier. Partiet vill också minska överfisket och skydda fler skogar.

CENTERN vill satsa på ett bonus-malus-system för nya bilar och även fortsättningsvis premiera förnybar energi, bland annat genom höjd koldioxidskatt. Partiet vill också ”klimatsäkra” pensionskapitalet.

FOLKPARTIET vill att Sverige mer aktivt ska medverka till ambitiösa klimatöverenskommelser globalt och inom EU. Partiet vill också återställa anslagen till Artdatabanken samt skapa fler marina reservat i Östersjön.

KRISTDEMOKRATERNA vill se mer långsiktiga spelregler för biodrivmedel, minska barns exponering för kemikalier och minska föroreningar och överfiske i haven.

MODERATERNA vill minska utsläppen från transportsektorn och fortsätta genomföra strategin för att nå målet Giftfri miljö samt fortsätta översynen av miljötillstånden för vattenkraften.

AMBITIONER FINNS med andra ord, liksom konkreta förslag till åtgärder på miljöområdet. Det återstår att se om det finns tillräckligt med politiska vilja för att få upp dessa förslag på dagordningen.

Läs mer: Vidare analyser och partiernas svar i sin helhet finns på naturskyddsforeningen.se/val.

Diagrammet visar i procent hur partierna har svarat på Naturskyddsföreningens miljökrav inför valet.

 

Nu är miljön med 

Genrepet inför höstens valrörelse – Almedalsveckan – visade klart att årets valdebatt går i nya fotspår. De stora partiernas fokus på jobb tycks ha tappat lite av sin dragningskraft på väljarna. Istället kom feminismen, rasismen och miljön att prägla stora delar av partiledarnas tal. Efter bara några dagar såg det politiska landskapet faktiskt annorlunda ut. Miljön, och framför allt klimatet, fanns nu med i alla partiledares tal. Mest hos MP, C och V. Miljöpartiets Åsa Romson lyfte kvinnorna som de verkliga miljöpionjärerna. Syftet att fånga in det ökade stödet för FI i egna fållor fanns dock inte bara där. Det fanns överallt. Folkpartiet lanserade exempelvis parollen – Feminism utan socialism.

Centerpartiets Annie Lööf klädde i sitt tal partiet i en mer stabil grön och glesbygdsinriktad dräkt än på länge. Hon pratade mycket om bilar. Det handlar om att jaga utsläppen – inte bilisterna, och hon deklarerade att partiet är för ett Bonus-Malus-system för bilar vilket innebär att miljövänliga bilar ska få bonus, miljö­dåliga en avgift. Moderaternas Fredrik Reinfeldt sa att han gärna företräder Sverige i de kommande FN-förhandlingarna om klimatet i Paris 2015. /CAF

Dansa över blockgränsen?

Ett test av viljan till blocköverskridande politik prövades i Almedalen. I fyra minidueller möttes företrädare för de olika blocken. Per Bolund, miljöpartiets ekonomiske talesperson, mötte centerns chefsekonom Martin Ådahl. De var överens om att ett Bonus-Malus-system för nya bilar bör införas och likaså att 100 procent förnybar energi 2030 är ett rimligt mål. (Ådahl fick tänja sig lite). De var hyggligt eniga kring järnvägen men inte alls om svenska flygskatter. MP vill införa svensk beskattning medan C vill vänta in en lösning inom EU.

Stor enighet uppvisade dock Gita Nabavi från FI och Lars Thunbeg, KD, när de debatterade kemikalier och fiske. De delade föreningens syn på skatter som styrmedel och lagstiftning om kemikalier. De hade även samma syn på marina reservat och bottentrålning.

Duellen om naturvården mellan vänsterpartiets Jens Holm och folkpartiets Karin Karlsbro började i enighet men föll snabbt. Båda ville se en rejäl utredning av skogspolitiken. Jens Holm föreslog då att FP borde stödja en motion om saken. Men Karlsbro svarade nej. 

– Vi står för långt ifrån varandra i politiken i stort. Det går inte, sa Karlsbro.

Matilda Ernkrans, S, och Åsa Coenraads, M, kunde enas om principen för miljöskatter, men enigheten föll snabbt när konkreta förslag kring handelsgödsel och kärnkraft togs upp./CAF

 

 

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.