FN-konvention garanterar rättigheter

VAD ÄR DET som gör att indianhövdingar i Amazonas kan recitera paragrafer ur en FN-konvention utantill? Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk från ILO, International Labour Organisation, även känd som ILO 169, tillkom 1989 och har ratificerats av 22 länder. Konventionens krav har också i de flesta fall förts in i nationell lagstiftning. Sverige har inte skrivit under, till skillnad från till exempel Norge och Danmark.

Artikel 2014-5 Anders Friström

VAD ÄR DET som gör att indianhövdingar i Amazonas kan recitera paragrafer ur en FN-konvention utantill? Konventionen om ursprungsfolk och stamfolk från ILO, International Labour Organisation, även känd som ILO 169, tillkom 1989 och har ratificerats av 22 länder. Konventionens krav har också i de flesta fall förts in i nationell lagstiftning. Sverige har inte skrivit under, till skillnad från till exempel Norge och Danmark.

Konventionen slår fast urfolkens mänskliga rättigheter och deras rätt till inflytande över utvecklingen inom deras traditionella landområden. Den har haft stor praktisk och juridisk betydelse i framför allt Latinamerika, där indiangrupper i bland annat Ecuador, Colombia och Brasilien har kunnat hävda sina rättigheter gentemot staten med stöd av denna konvention.

Förra året tillfångatog indianer vid Tapajosfloden i Amazonas några ingenjörer och biologer som arbetade med miljökonsekvensbeskrivningen inför stora dammbyggen i floden. Aktionen utlöste en kraftig militär respons, som i sin tur ledde till att fler indianer tog till vapen. Mundurukufolkets ledare drev frågan till en federal domstol som stoppade militäraktionen. I domslutet hänvisas till ILO-konventionen som ”ställer krav på att mundurukufolket har rätt att i förväg informeras och tillfrågas samt godkänna vidare tekniska studier inför dammbygget”.

Konventionen omfattar 44 paragrafer inom en lång rad områden. De som används flitigast handlar om urfolkens rätt till sina marker. Urfolken skall garanteras äganderätt och nyttjanderätt till sina traditionella områden, vilket är en huvudorsak till att Sverige inte ratificerat. Samerna skulle då få tillgång till stora renbetesområden där de i dag är undanträngda. 

Staterna ska också tillsammans med urfolken skydda och bevara naturen i urfolksområden. En annan viktig princip är den om att urfolk ska tillfrågas om exploateringsprojekt inom deras områden. Deras samtycke ska vara frivilligt, ske på förhand och bygga på ett välinformerat ställningstagande, ”free, prior and informed consent.” 

Anders Friström

2007 kompletteras ILO-konventionen med FNs deklaration om urfolks rättigheter. Den slår bland annat fast urfolkens rätt till självbestämmande, rätt till skydd mot exploatering och kontroll över naturresurser inom sina områden.

VILKA RÄKNAS SOM URFOLK?

URFOLK ÄR folkgrupper som var bosatta inom ett område när andra folkgrupper grundade en stat inom samma område. De ska också ha behållit, helt eller delvis, egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Begreppet definieras bland annat i konventionen om ursprungsfolk och stamfolk, ILO 169. Det ingår i definitionen att urfolk anser sig själva vara skilda från majoritetsbefolkningen. Principen är också att den anses vara medlem av ett urfolk som själv anser sig tillhöra detta folk och dess kultur. Det finns i dag cirka 370 miljoner människor som räknar sig som urfolk utspridda i de flesta av jordens länder.

Enligt svensk definition ska ”ett ursprungsfolk ha en lång sammanhängande historisk anknytning till de områden där de bedrivit sin näring och utvecklat sin kultur som går tillbaka till tiden före nationalstatens bildande”. I Sverige har samerna ställning som urfolk.

Urfolkens kamp för sina rättigheter handlar till stor del om makten över sina traditionella markområden och om att värna sina kunskaper och traditionella livsformer. 

Det finns gott om minoritetsgrupper med särpräglad lokal kultur som lever i traditionella samhällen som inte erkänns som urfolk, och därmed går miste  om de särskilda rättigheter som dessa  har. Exempelvis gummitappare och fiskarbefolkning i brasilianska Amazonas räknas inte som urfolk, men har ändå fått visst skydd genom inrättandet av särskilda reservat för dessa grupper. Inom CBD, konventionen om biologisk mångfald, används be-greppet ”local communities” om sådana grupper (på svenska lokalsamhällen). 

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.