Fågelbordets fingäster

NATURENS ABC * Fåglar som stannar kvar på våra breddgrader vintern igenom kan ha det tufft. De tar gärna emot ett extra mattillskott från ditt fågelbord. Som tack bjuder de på en nära naturupplevelse.

Artikel 2015-5 Anders Friström

FÅGLAR HAR EN KROPPSTEMPERATUR på 40 grader och därför en snabb ämnesomsättning. Det är tur att de har en egen dunjacka i form av småfjädrar under täckfjädrarna. Många småfåglar burrar upp sig och försöker göra sig runda som bollar för att hålla värmen. Sparvar sitter gärna nära varandra och värmer sig i vinternatten. Finkar och mesar lägger på sig ett extra fettlager för att klara vintern. Mesarna håller också värmen genom att ruska på sig.

Sveriges ornitologiska förening genomför årliga fågelräkningar vid fågelmatningar. Tio-i-topp vid fågelborden vintern 2015 var talgoxe, pilfink, blåmes, gulsparv, domherre, koltrast, skata, grönfink, kaja och gråsparv. Men det finns också ovanligare gäster att hålla utkik efter. Här är några:

Trädklättrare

Nötväckan är lätt att känna igen på sitt tydliga ögonstreck. Den klättrar gärna upp och ned längs trädstammar och syns ofta vid fågelborden. Vintertid äter den gärna frön och nötter. Resten av året lever den mest på insekter och spindlar. Ibland ser man den fästa nötter i en barkspringa för att sedan hacka sönder dem med sin kraftiga näbb. De lägger upp förråd av frön och nötter inför vintern och har därför gott minne.

Smak för starkt

Sidensvansarna häckar dolda i taigabältets barrskogar på sommaren. På hösten samlas de i flockar och drar söderut till bebyggda trakter på jakt efter frukt och bär. Rönnbär och äpplen är favoriter. För att klara att leva på jästa frukter och bär har sidensvansen en extra stor lever med god förmåga att bryta ned alkohol. Är det gott om bär och frukt kan sidensvansarna stanna en lägre tid, annars drar de snabbt vidare. Genom att trä upp äppelhalvor på trädgrenar i närheten av fågelbordet kan man locka dem att stanna kvar.

Trogen gömmare

Entitan är en liten mes som trivs bäst i fuktig lövskog och kallas därför också ibland för kärrmes. Den är väldigt lik sin släkting talltitan, som mest gillar barrskog och därför är ovanligare vid fågelborden. Entitor hämtar gärna frön från fågelmatningar och gömmer dem i barkspringor för senare behov. De håller ihop i par hela året och stannar gärna kvar i samma område hela vintern.

Tistelälskare

De färggranna steglitsarna klänger gärna i tistlar och kardborrar för att leta frön i blombottnarna. Framåt hösten samlas de i små flockar som drar omkring och letar mat. En del av dem flyttar kortare sträckor söderut, andra stannar kvar och besöker gärna fågelborden. Artnamnet kommer sig troligen av fåglarnas karaktäristiska lockläte ”tickelitt”, som kan höras även på vintern.

Skränande kråka

Nötskrikan är en kråkfågel med ett skränande läte och en förkärlek för ekollon. De är lätta att känna igen på de blåstreckiga vingpennorna på sidorna. Nötskrikor är annars ganska skygga men kommer gärna till framdukade fågelbord. Dåliga ollonår massutvandrar nötskrikorna söderut till Danmark. De hamstrar ofta mat och lägger upp förråd inför vintern. Minnet för gömmorna är gott, men ibland glömmer de, och bidrar på så sätt till att fröså ekar.

Familjehäng i talgbollen

Inför vintern bildar stjärtmesarna små familjeflockar som dras till uthängda talgbollar. Har man tur kan man se hela flocken samsas på en och samma talgboll. Under natten sover de ofta tätt sammankrupna på en gren. Stjärtmesen äter oftast insekter men vintertid står även frön på menyn och då dyker den gärna upp vid fågelbordet.

Om Sveriges Natur

Det här är en artikel från Naturskyddsföreningens medlemstidning Sveriges Natur. Artiklarna speglar inte nödvändigtvis föreningens åsikter.

Ansvarig utgivare: Ylva Johnson

Besök även vår webbplats www.sverigesnatur.org där vi uppdaterar regelbundet med nytt material. 

 Här hittar du Sveriges Naturs arkiv där finns alla artiklar som publicerats i tidningen från 1998 och fram till i dag.