Skogsbiologen Sebastian Kirppu jobbar på länsstyrelsen i Dalarna som artinventerare och har blivit känd genom sitt arbete i Naturskyddsföreningen för att rädda gammelskog och sitt passionerade sätt att sprida kunskap.

Många gillar dig, du har blivit vald till miljöhjälte och till sommarpratare. Varför?

– Kanske de uppskattar att det finns någon som vågar säga som det är och inte pratar i nattmössan. Fakta är viktigt. Jag har varit ute i skogen varje dag i 20 år, så jag vet vad jag pratar om och försöker förmedla skogsekologi på ett sätt som folk förstår.

Hur fastnade du för skogen?

– Farmor och farfar bodde vid vägs ände, jag var alltid ute med dem. När jag sedan förstod att skogen inte bara är en lekplats utan ett levande ekosy-stem hände något.

Vad är du mest stolt över?

– När jag stoppade avverkningen i Havsvalladalen 2001. Nu ska det och Havsjöområdet bli Värmlands största sammanhängande naturskogsreservat på dryga 3 000 hektar. Det var också häftigt att som sommarpratare få ge hundratusentals radiolyssnare en inblick i skogens liv.

Ditt ideella engagemang och din yrkesroll som inventerare på länsstyrelsen blev ifrågasatt, men du fick rätt.

– Jag vet fortfarande inte var det landar. För mig är det jätteviktigt att skilja på fritid och arbetstid, men skogsbolag har försökt stoppa det jag gör ideellt. Det verkar vara kutym att tjänstemän är tysta som möss på sin privata fritid. Det tycker jag är fel. Yttrandefriheten behövs för demokratin. Jag har heller aldrig sagt att vi ska sluta bruka skogen, men vi måste sluta förbruka ekosystemet.

Vad vill du förändra i skogsbruket?

– Bolag och ägarorganisationer måste bli ärliga i sitt uppsåt. De marknadsför skogsbruket som ekologiskt hållbart men det stämmer inte med biologiska fakta. Vi måste sluta avverka skog med höga naturvärden och börja återskapa naturskogar för att leva upp till miljömål och internationella åtaganden. Och vi måste gå över till mer kalhyggesfritt. I dag driver skogsbruket agendan att kalhyggen är bra för klimatet fast det är precis tvärtom. 

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.