ORDET SPÅRSNÖ har något poetiskt över sig. Det okända blir av spårsnön känt. Spårsnön namnger djur som annars passerat obe-märkta. Spårsnön gör det obekanta bekant. 

För den som redan snöspårat runt sin egen knut (ett spårkompendium finns på Naturskyddsföreningens hemsida), samt prickat av den lokala föreningens vintriga kalendarium, finns det arrangörer som lyfter aktiviteten till nya nivåer. ”Efter ett snöfall blir storskogen som en öppen bok”, som en av aktörerna uttrycker saken. 

Arrangörer som lotsar dig i spårsnön finns från Lappland till Skåne. 

Du kan med Kebnekaise som fond rida på älgsafari. När polarvintern är som vackrast, med mycket snö och kalla nätter, är det också som tuffast för djuren. Inte minst älgarna söker sig då närmre mänskliga boningar. Som ryttare kommer du nära då de van-ligtvis vaksamma älgarna och de lika så nervösa hästarna inte verkar störas av varandra.

Längre söderut, i Västmanland, kan en skidande spårfinnare visa dig alla avtryck från skogsmus över hare, rådjur, lodjur, varg till skogens konung, älg. Här kan du också vandra i ett vargrevir, spåra deras väg, höra deras ylande och övernatta i ett varghägn.

På en skånsk örnsafari är spårsnön visserligen underordnad en bra kikare men vintern får örnar i hundratal att samlas här liksom deras mat, gässen.

Ovanstående arrangemang, och fler därtill, hittas på Svenska ekoturismföreningens hemsida Naturens bästa.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.