Spår, sår och enformighet

Hur kan det komma sig att det fortfarande finns jättestora kalhyggen, att resterna av naturskogar får huggas ner och att det är ok med hyggen ända in på knuten vid bostäder och skolor?

Körspår efter en skogsmaskin.

Var med och rädda skogens liv. Bli medlem. Tillsammans kan vi göra världen bättre.

I teorin, i foldrar och artiklar, presenterar många skogsbolag och skogsorganisationer ambitiösa bilder av hur skogsbruk kombineras med hänsyn till naturens olika värden. Men i praktiken kan fortfarande kalhyggen vara gigantiska, upp mot 200 hektar. De allt mer sällsynta rester som finns kvar av naturskogar, skogar som aldrig varit kalhuggna, fortsätter att avverkas.

Också skogsområden alldeles inpå bostäder, skolor och förskolor kalhuggs. De tätortsnära skogar som är viktiga för människans hälsa och välbefinnande ersätts av hyggen eller bebyggs med vägar och hus.

Spår som inte läker

En av skogsbrukets mest sorgliga lämningar i naturen är körspår. De djupa, vattenfyllda diken som skogsmaskinerna lämnar efter sig är ett stort och välkänt problem sedan länge. Spåren blir värre när marken inte är frusen under avverkning eller när det regnar rejält. När marken körs sönder följer jord och näringsämnen med vattnet. Också tungmetaller i jorden, till exempel kvicksilver, kan hamna i vattnet.

Ett annat bekymmer med de tunga skogsmaskinerna är att marken pressas ihop så att nya skogsplantor och annan växtlighet som ska läka hygget, kan få svårt att växa. För djur och för skogsvandraren blir ibland körskadorna meterdjupa barriärer i naturen.

Den gamla naturskogen försvinner

Även om andelen gammal skog över 120 år enligt Skogsstyrelsens statistik ökar, så minskar naturskogen, den skog som aldrig tidigare kalavverkats och som fötts, dött och utvecklats under månghundraåriga processer. Det är fortfarande tillåtet att avverka sådana skogar, trots att de blir allt mer ovanliga och att varje sådant ingrepp i naturen aldrig kan göras ogjort.

De hyggen som skapas vid avverkningar är inte bara fula, de splittrar upp landskapet i fragment så att många djur får svårare att sprida sig. Markägare ska enligt lagen ta naturvårdshänsyn vid avverkningen, men den består av lämnade små trädgrupper och enstaka träd och kan aldrig ersätta värdet av och mångfalden i den naturskog som har försvunnit. I naturskogen kan det finnas olika skikt med träd i olika åldrar, buskar och ris. I luckor där döda träd ligger och skjuter nya plantor upp. En riktigt vild naturskog är inte alltid lätt att gå i för människor, men den innehåller en rikedom av levande varelser som tillkommit under skogens långa historia.

Produktionsskogen kan inte ersätta naturskogen

På ett kalhygge ersätts den skogs som fällts av plantor av samma art som växer upp till en skog där i stort sett alla träd blir lika gamla. Skogen gallras efter 30-40 år och avverkas så småningom igen, ibland efter 70 år. Det varierar med trädslag och var i landet skogen ligger. Det är den typen av skog vi kallar produktionsskog. Den kan ibland vara lätt att gå i och även hyggesmarken täcks av olika växter. Men den skog som planteras efter avverkningen blir en helt annan sorts skog än den skog som vi vill rädda.

Där vitryggen trivs, finns också andra hotade arter

Dagens skogsbruk skapar ett landskap som blir mer och mer enahanda. I stora delar av landet planeras så gott som enbart tall och gran. Det blir ont om blandskogar, och ännu mer ont om skogar som till största delen består av lövträd, utom i delar av sydligaste Sverige.

Naturskyddsföreningen arbetar med att försöka rädda den vitryggiga hackspetten kvar i Sverige. Idag finns enbart ungefär 15 fåglar kvar i landet. Vitryggen som lever i lövskogar är en så kallad paraplyart. Tillsammans med den vitryggiga hackspetten lever också över 200 andra hotade arter.

Gamla lövskogar med död ved är sällsynt

Vitryggen är beroende av stora lövskogsområden med gamla och döda träd. Skogsstyrelsens statistik visar att andelen lövskog ökar i Sverige, men den säger ingenting om vilken kvalitet det är på lövskogen. Av all skogsmark i landet består enbart 0,11 procent av gammal lövskog med mer än 65 procent lövträd som är äldre än 60 år och innehåller mycket död ved.

Skogsbolagen planterar numera oftast gran och tall. Det är mest lönsamt. Förr kunde naturliga översvämningar och bränder skapa större områden med den lövskog som vitryggen lever i. Men med den landskapsomdaning som sker idag, måste lövskogsområden huggas fria från granar och död ved skapas genom att man ringbarkar eller kapar av träd. Det är nödvändigt om vitryggen ska överleva - och med den alla de andra arterna.

Läs mer om arbetet med vitryggig hackspett >>

Certifieringen som tappade kraften

För att hitta vägar för naturvård, olika sociala behov av skog (till exempel urbefolkningars rättigheter) och skogsbruk skapades skogscertifieringen FSC, ett internationellt regelverk. Naturskyddsföreningen var med när FSC startade i Sverige och drev på för ett nationellt regelverk. Naturskyddsföreningen har emellertid lämnat FSC i Sverige.

Ett avgörande skäl var att markägare som är certifierade kan bryta mot certifieringarnas regler år ut och år in, utan att något hände. Hittills har ingen av de markägare vars skogsbruk granskats av Naturskyddsföreningen ute i praktiken i skogen, fått sitt certifikat indraget.

Vi anser att certifiering är ett viktigt verktyg för konsumenter som vill köpa varor som producerats på ett sätt som är bra för miljön. Därför är det viktigt att inte bidra till att certifieringens trovärdighet urholkas. Den ska vara en garanti för att trä- och pappersprodukter kommer från ett hållbart skogsbruk.

Läs mer om vårt arbete med att granska certifierade markägare här >>

Frivilliga skogsvårdsinsatser

Vi tycker att för lite skog skyddas och undantas från skogsbruk. Det finns markägare som gör frivilliga insatser för att skydda värdefulla små eller stora områden i sina skogar. Det är naturligtvis bra. Men det finns ingen garanti för att sådana avsättningar eller praktiska insatser blir bestående. Om marken säljs kan den nye markägaren bestämma om hon eller han vill förändra skyddet, ta ner gamla och döda träd eller avverka ett helt område. Skyddet är inte bestående och därför räknar vi inte med sådana frivilliga avsättningar när vi diskuterar hur mycket mark som vi vill ska skyddas. Vi vill att skyddet ska vara garanterat och långsiktigt oavsett om det är frivilligt eller formellt.

Hygget runt knuten

Det finns i praktiken ingenting som hindrar en markägare att kalhugga sin skog ända in till tomtgränsen vid ett hus. Kommunerna sällan några tydliga målsättningar för hur skogen nära bebyggelsen ska skötas för att främja lek, friluftsliv eller utomhusundervisning. Ändå är det kommunerna som har ansvar för att skapa en hållbar planering för hur mark och vatten ska användas. I praktiken det kommunens fysiska planering som avgör om och hur kommunens innevånare får tillgång till skogen runt knuten.

Läs mer i rapporten "Människan i skogen...".

Lagen ska värna både mossa, timmer och människor

Skogsvårdslagen ska se till så att skogbruket balanseras mellan naturvård och produktion. Hänsynen till naturvården ska, förutom skydd för växter, djur och miljöer, också omfatta behov av skog för människors rekreation och friluftsliv. 

Men myndigheter och bolag saknar fortfarande nästan helt kunskap om helheten när det gäller hur skogen nära bostäder sköts i praktiken och människors behov och möjligheter att använda skogen. Det vill vi ändra på. Vi vill, bland annat, att alla barn, ska ha en skog att leka i nära skolan eller förskolan.

Läs mer om arbetet med barnens skogar >>

Bli medlem – rädda skogens liv

Var med och rädda skogens liv. Bli medlem. Tillsammans kan vi göra världen bättre.