FAQ – vanliga frågor om vargen

Varför ska vi rädda vargen och vad har domstolarna med det att göra? Här besvarar vi de vanligaste frågorna vi brukar få om varg, jakt och om varför Naturskyddsföreningen engagerar sig för Sveriges kanske mäktigaste rovdjur.

Varför ska vargen räddas i Sverige, den finns ju i andra länder?

Att skydda den vargstam som lever i Sverige är vårt lands ansvar, enligt lag. Förutom nationella lagar som jaktlagen, jaktförordningen och artskyddsförordningen har Sverige också skrivit under FN:s konvention om biologisk mångfald som inkluderar skydd av våra rovdjur. Dessutom måste varje EU-land följa art- och habitatdirektivet, en naturvårdslag inom EU. 

Varför behövs egentligen varg och andra rovdjur?

Varg och andra rovdjur har en viktig roll i samspelet mellan bytesdjur, växtätare och växterna i naturen. Rovdjurens bytesdjur äter i sin tur träd och örter. Vargarna påverkar ekosystemen genom att till exempel reglera antalet bytesdjur. Därför spelar vargen en indirekt roll när det gäller hur vegetationen utvecklas. Det i sin tur har inverkan på den biologiska mångfalden. 

Läs mer: Vargen behövs i en balanserad natur >>

Vad krävs för att vargstammen i Sverige ska leva upp till ”gynnsam bevarandestatus”?

Enligt den forskning som finns idag har inte den svenska vargen gynnsam bevarandestatus. Det betyder att vargstammen inte är livskraftig på lång sikt. Våra vargar är dels för få, dels är de för nära släkt. För att gynnsam bevarandestatus ska kunna uppnås behöver den svenska vargstammen få valpar med vargar från andra länder för att få ned de höga inavelstalen. Vi måste också låta vargstammen växa till en sådan storlek att den inte förlorar den genetiska variationen alltför fort, då blir de mer motståndskraftiga mot till exempel sjukdomar. 

Hur många vargar finns det i Sverige?

Enligt den senaste inventeringen av varg vintern 2015-16, fanns det cirka 340 vargar i landet. Då har hälften av de 25 vargar i revir som delas med Norge räknats in, och de 33 vargar som dött på olika sätt under inventeringsperioden räknats bort. Vargarna har hunnit föröka sig sedan dess. Men de officiella beräkningarna är omtvistade. En del anser att vargarna är långt fler, medan andra anser att antalet är överskattat.

Metoderna för inventeringar är svåra och har stora osäkerhetsfaktorer. Antalet vargar beräknas med en schablon om tio vargar per familjegrupp med avdrag för de vargar som dött under året. Då den illegala jakten uppskattas stå för över hälften av vargarna som dör på ett år, blir resultaten osäkra. Hur man uppskattar antalet vargar i landet är just nu under utredning.

Hur många vargar behövs för att arten ska uppnå gynnsam bevarandestatus?

Vi vet inte exakt. Enligt den senaste och hittills grundligaste beräkningen från populationsgenetiska institutionen på Stockholms universitet 2016 behövs en större vargstam i landet och betydligt större utbyte av vargar med grannländerna. Detta för att överbrygga den svensk-norska vargstammens isolering. Ökat utbyte av vargar leder till bättre genetisk variation, vilket är viktigt för vargens hälsa. Inavel kan leda till ärftliga skador och sjukdomar. Forskarna anger i ett räkneexempel att det kan behövas så många som 1 200 vargar – om man lyckas upprätthålla ett utbyte om 20-80 vargar per varggeneration (5 år) för att den svenska vargstammen ska ha tillräckligt stor genetisk variation för en gynnsam bevarandestatus. 

Tidigare har en internationell forskargrupp knuten till en utredning 2011 rekommenderat minst 700 vargar (s 11 i Rovdjurens bevarandestatus).

I en rapport från 2015 menade Naturvårdsverket att om en genetiskt viktig invandrad varg får en kull med valpar vart femte år, skulle 300 individer vara tillräckligt för att stammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus. Beräkningen hämtades från en rapport från en forskargrupp, som dock var oense om siffran. Vi är kritiska till att 300 vargar räcker även av den anledningen att det senaste tiden varit betydligt längre än fem år mellan sådana genetiskt värdefulla vargföryngringar – som i sin tur överlevt och fått ungar. Det är roligt att det under 2016 föddes en kull genetiskt viktiga valpar i Sverige – men det är långt ifrån nog. 

Den senaste inventeringen resulterade i 430 vargar i Sverige och Norge, varav 340 i Sverige. De norska rovviltnämnderna har under hösten beslutat om licensjakt på nästan 50 av de nära 80-90 vargarna som finns i landet. 

Vår slutsats är att därför att vargstammen måste öka, men det är svårt att säga precis hur mycket.

Lider den svenska vargstammen av inavel?

Hela den svenska vargstammen har vuxit fram från fem vargindivider. Därför är många av vargarna hel- eller halvsyskon och det innebär att syskon kan para sig med varandra. Då kan arvsanlag som påverkar immunförsvaret eller förorsakar missbildningar finnas hos bägge föräldrarna. Risken ökar då för att valparna, eller valparna i nästa släktled, är skadade. Ärftliga sjukdomar kan på det sättet bli vanligare på grund av inavel. 

Det finns vetenskapliga metoder för att beräkna hur stor inaveln är i en avgränsad djurgrupp. Inavelsgraden hos den svenska vargen är enligt forskare 0,24 vilket betyder att en varg kan vara både barn och syskon till sina föräldrar.

Hur ska vargstammen bli friskare?

Vargstammen kan bli friskare om det kommer in nya vargar som inte är släkt med de svenska vargarna och de lyckas para sig med varandra och få valpar. Idag kommer det bara enstaka vargar vandrande från andra länder via Finland. Det är mycket viktigt att de får leva, kan hitta en partner och föröka sig. De valpar som då föds blir i sin tur viktiga för hela vargbeståndet.

Hur ska det komma nya vargar till Sverige?

Vi vill att myndigheterna ser till att vargar kan vandra in från Finland och att de får möjlighet att föröka sig. Det kan till exempel betyda att en varg måste övervakas när den vandrar ner genom renskötselområdet och att bra metoder används så att vargen inte skadar renar på vägen söderut. Många vargar som vandrat in genom åren har skjutits, eftersom vi har en politik som i praktiken inte tolererar vargar i renbetesland. Vi behöver bli bättre på att ta hand om dessa viktiga immigrantvargar. 

Om vargen är fredad, varför får man då jaga den? 

I vissa fall kan det vara motiverat att jaga varg även om den är fridlyst. Det gäller framförallt så kallade problemvargar. Det är vargar som av olika skäl orsakar stora skador för tamdjursägare. När det händer kan en länsstyrelse besluta om skyddsjakt på det specifika skadegörande djuret. 

Eftersom ganska få problemvargar orsakar en stor del av de skador som sker kan skyddsjakt lösa en hel del av de konflikter som finns. Skyddsjakten kan bidra till att behålla vargens naturliga rädsla för människan. Men skyddsjakten ska ses som en sista utväg, särskilt om det rör sig om en varg som är så genetiskt värdefull att den kan bidra med nya gener till stammen. Därför kan det ibland vara bättre att försöka flytta en varg eller sätta in extra förebyggande insatser.

Med en tillräckligt stor vargstam, samt invandring och genetiskt utbyte som stärker vargstammen, kan vi se att det i framtiden finns möjligheter att ha en viss licensjakt. Licensjakten ska beslutas inom ramen för den undantagsmöjlighet som regelverk och rättspraxis ger. 

Är ni emot all jakt?  

Nej, Naturskyddsföreningen är inte generellt emot jakt. Jakt är inte bara en tradition, utan också en viktig metod för att reglera antalet djur i naturen. Jägarna gör ett mycket viktigt jobb bland annat vid eftersök av trafikskadat vilt. Jägarkåren gör också synnerligen viktiga insatser i att hålla efter invasiva arter som mink, som kan orsaka stora skador på till exempel sjöfågelbeståndet. 

Vi har en särskild policy för hur vi anser att jakt- och viltförvaltning ska bedrivas. Även när det gäller vargar, eller andra rovdjur, som är ovanliga i vårt land, är det ibland nödvändigt med skyddsjakt, som när vargen angriper tamdjur eller är för närgången. 

Vad är det för skillnad på licensjakt och skyddsjakt?

Skyddsjakt är jakt på oftast en specifik individ av varg eller annat rovdjur. Det kan vara nödvändigt eftersom enstaka vargar kan orsaka stora skador för framför allt får- och renägare. Eftersom vargen inte nått gynnsam bevarandestatus måste dock beslut om skyddsjakt vara väl underbyggda och i bland måste genetiskt värdefulla vargar sparas, trots att de orsakat skador.

Licensjakt är jakt som inte nödvändigtvis inriktas på vargar som orsakat skada, utan syftar till att hålla tillbaka antalet vargar. Det har de senaste åren handlat om omfattande jakter, inte sällan omfattande 10-15 procent av hela vargstammen. Oftast rör det sig om jakt med ett stort antal jägare i större områden. 

Varför överklagar Naturskyddsföreningen olika domstolsbeslut om vargen?

När ett hotat djur jagas i stor omfattning är det en självklarhet att miljöorganisationer agerar. Vi gör det även för att slå vakt om de lagar som skyddar naturen, så att inte Sveriges försök att kringgå reglerna sprider sig i Europa. 

I de flesta miljöfrågor har Naturskyddsföreningen talerätt, det vill säga rätt att få våra överklaganden prövade i domstol. Därför kan vi vara ”naturens advokat”, eftersom varken djur eller växter kan föra sin egen talan. Våra jurister driver ärenden som är viktiga för miljö- och naturvård. På det sättet kan vi se till att reglerna följs. Genom att överklaga lyfter vi också fram svagheter och luckor i lagstiftningen.

Naturskyddsföreningen har inte tyckt att myndigheternas beslut om licensjakten på varg har stämt överens med lagen. Genom att överklaga besluten granskas de av domstol. I flera fall har vi fått rätt. Tack vare det har hundratals vargar räddats och myndigheterna blivit medvetna om hur lagarna ska tolkas och hur besluten behöver motiveras. 

Bli medlem och rädda fler vargar >>

Men ni anmäler ju hela tiden olika ärenden till domstolarna, blir ni aldrig nöjda?

Vi har överklagat beslut om licensjakt när vi ansett att jakten strider mot lagstiftningen. Det handlar om fem års licensjakter på varg och några enstaka fall av skyddsjakt på särskilt genetiskt värdefulla vargar, det vill säga Kynnavargen, Junselevargen och vargarna i Prästskogsreviret. 

Vi blir nöjda när vargstammen är tillräckligt stor och frisk för att uppfylla begreppet gynnsam bevarandestatus i Sverige. 

Vad vill ni att politikerna ska göra för den svenska vargstammen?

Vi vill att politikerna gör en rad saker. Bland annat vill vi att politikerna ska bedriva en långsiktig och trovärdig rovdjurspolitik som lever upp till svensk lagstiftning och till Sveriges internationella åtaganden om hotade arter.

Vi vill också att regeringen och riksdagen avsätter mer pengar till förebyggande åtgärder som skyddar tamdjur och till full ersättning och bättre stöd till de som drabbas av skador orsakade av rovdjur. Bland annat saknas stöd till skötsel av rovdjursavvisande stängsel, vilket är en stor brist.

Vi vill att Naturvårdsverket nu verkligen genomför den femåriga handlingsplan för genetisk förstärkning av vargstammen som verket presenterade i oktober i år.

Vi vill att regeringen återskapar en nationell Vargkommitté med representanter för jägare, lantbrukare, tamdjursägare och samer. Den tidigare Vargkommittén fungerade bra eftersom deltagarna hittade frågor de kunde enas om, inte bara vad som skiljde dem åt. Resultatet blev ett gemensamt dokument, en åsiktsförklaring, som var och är en bra grund att jobba vidare på. Det behövs mer dialog, inte mindre.

Läs mer om vårt förslag till hållbar vargförvaltning >>

Borde inte de som bor på en plats själva få bestämma hur mycket varg det ska få finnas där?

Nej, det är inte möjligt om Sverige ska följa art- och habitatdirektivet och övrig skyddslagstiftning som skyddar våra rovdjur. För att följa lagarna måste någon ha en helhetsbild och ta ett övergripande ansvar. Däremot tycker vi att det ska vara möjligt för lokalbefolkning att delta i förvaltningen av rovdjuren genom att bidra med sin kunskap, observationer och erfarenhet.

Bli medlem

Bli medlem i Naturskyddsföreningen och stöd kampen för natur och miljö. Tillsammans har vi kraft att förändra.