Genmodifierade jordbruksväxter

Genmodifiering är en ny teknik och vi vet i dagsläget för lite om dess konsekvenser för miljö och hälsa. Naturskyddsföreningen säger därför nej till utsättning av genmodifierade organismer i miljön.

Genmodifierade organismer (GMO) är växter, djur eller mikroorganismer som fått sina ärftliga egenskaper förändrade med metoder som inte förekommer naturligt. GMO skapas med hjälp av konstgjorda DNA-sekvenser som överförs till naturlig cellvävnad genom en bakterieinfektion eller genom beskjutning med DNA-doppade kulor.

Genmodifierad soja, majs och bomull i Nord- och Sydamerika

Genmodifierade jordbruksväxter har sedan slutet av 1990-talet blivit vanliga i Nord- och Sydamerika, där mycket av sojan, majsen och bomullen idag är genmodiferad. I övriga världen är GMO-odlingen liten, främst beroende på osäkerheten kring de långsiktiga hälso- och miljöeffekterna. I Europa finns små arealer GMO-majs i några få länder. I Sverige finns ingen kommersiell GMO-odling alls, bara försöksodlingar. Stora mängder GMO-produkter – framförallt soja – importeras däremot till EU som djurfoder.

Det är tekniskt möjligt att förändra många olika egenskaper hos jordbruksväxter med genmodifiering, men hittills har metoden bara använts till två saker. Överlägset vanligast är herbicidtolerans, som betyder att växten görs okänslig för ett ogräsbekämpningsmedel, oftast glyfosat (Roundup). Över 80 procent av världens GMO-odlingar är herbicidtoleranta växter. De övriga 20 procenten är växter som genmodifierats att producera ett ämne som gör dem giftiga för fjärilslarver (Bt-toxin).

Minskar biologisk mångfald

Både herbicidtoleranta och Bt-producerande växter har klart negativa miljöeffekter. Herbicidtolerans permanentar beroendet av kemiska bekämpningsmedel och minskar den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet, eftersom ogräsbekämpningen blir så effektiv att insekter förlorar sina näringskällor, vilket i sin tur minskar fågellivet. Bt-växterna är giftiga inte bara för larver som angriper jordbruksväxterna, utan även för nyttoinsekter, bland annat viktiga nedbrytarorganismer.

Slumpmässiga genförändringar som bieffekt

Hälsoriskerna med GMO-växterna beror främst på att genöverföringsmetoderna är så inexakta att de alltid ger slumpmässiga genförändringar som bieffekt. Förändringarna kan vara dolda och har oftast ingen koppling till vilken egenskap man avsett att genmodifiera. Genmodifiering har exempelvis lett till att växter oväntat blivit allergiframkallande.

Nästan alla genmodifierade växter innehåller också en antibiotikaresistensgen. Den används som markör för att i laboratoriet kunna hitta de plantor där genmodifieringen lyckats, men den finns också kvar i den färdiga växtsorten när den odlas.

Livsmedelshandeln i Europa undviker GMO-produkter

Livsmedel producerade av GMO-råvaror är sällsynta i Europa. Ett viktigt skäl är att de enligt en EU-lag måste ha en särskild märkning. Det har lett till att livsmedelshandeln undviker GMO-produkter. Kvalitetsproducenter avstår oftast självmant från GMO-tekniken. Ekologiskt lantbruk tillåter ingen GMO-användning någonstans i världen. I Sverige står också märket Svenskt Sigill för en GMO-fri produktion.

GMO-gener kan komma ut i naturliga ekosystem

Genmodifierade växter sprider sig på precis samma sätt som omodifierade av samma art. Det betyder att GMO-gener kan komma ut i naturliga ekosystem genom pollinering eller fröspridning. De modifierade generna kan också förorena odlingar på angränsande åkrar, eller i mycket större områden om föroreningen kommer in i utsäde. Även detta kan vara ett miljöproblem eftersom föroreningsrisken gör det svårare och dyrare för lantbrukare att lägga om till ekologisk produktion eller Sigill-certifiering.

Utvecklingen domineras av en handfull stora företag

Utvecklingen av genmodifierade växter är en kommersiell verksamhet som helt domineras av en handfull stora företag med bakgrund på kemiområdet – bland andra Monsanto, Syngenta och BASF. En starkt pådrivande faktor har varit att genmodifierade växter efter en WTO-överenskommelse på 1990-talet kan patenteras med absolut ensamrätt, medan vanliga växtsorter i princip alltid är tillgängliga för konkurrerande växtförädlare.

Naturskyddsföreningen anser:

• Genmodifiering är en teknik som innebär ett vetenskapligt språng och kan få oförutsägbara effekter för miljö och hälsa.
• Utsättning av genmodifierade organismer i miljön ska inte tillåtas i dagsläget. Osäkerheten om miljöeffekterna är så stor att försiktighetsprincipen måste gälla.
• Eventuell framtida utsättning kan endast accepteras om den ger en samhällsnytta som inte kan uppnås med alternativ teknik. Dagens tillståndssystem bedömer endast riskerna, utan att väga dem mot nyttan.
• Herbicidtoleranta grödor ska varken utvecklas eller användas.
• Grödor med antibiotikaresistensgener ska inte sättas ut i miljön.
• Alla utsättningar måste registreras och följas upp. Ett system för att spåra oavsiktlig spridning behöver etableras.
• Strikt skadeståndsansvar bör gälla för den som använder GMO i miljön, och en obligatorisk ansvarsförsäkring bör krävas.
• Alla produkter som tillverkats med hjälp av GMO ska vara märkta. Idag omfattar märkningskravet t ex inte mjölk eller kött som producerats av djur som fått GMO-foder.
• Patent på levande organismer ska inte vara tillåtna, oavsett om de genmodifierats eller ej. Levande varelser kan aldrig betraktas som uppfinningar.