Hållbar etanol sökes

Ekobonden Carlos Schaffendecker i Brasilien. Foto: Anders Friström

Hur går det till när etanol produceras i Brasilien? Finns det hållbar sockerrörsodling? Räcker marken till både klimatbra bränsle för export och inhemsk energi- och livsmedelsproduktion?

70 procent av Sveriges etanolimport kommer från Brasilien, världens idag största etanolproducent. Kampen om marken i landet är hård. Multinationella företag äger 43 procent av odlingsmarken. Samtidigt finns starka folkliga krav på en jordreform. Många landlösa gör anspråk på mark och fattigdomen är stor. Naturskyddsföreningen har fler samarbetsorganisationer i landet. En av dem är MAB som arbetar för en långsiktigt hållbar utveckling av jordbruket.  

Etanolproduktionen i Brasilien har idag två ansikten. Den storskaliga med mil efter mil av monokulturer med sockerrörsodling som kräver mycket konstgödning och bekämpningsmedel. Vattenåtgången är stor. Floderna påverkas och torkar ut. Innan sockerrören skördas bränns blasten på fälten.  Bränningen ger utsläpp av luftföroreningar, och skörden, som oftast sker för hand, är ett tungt arbetet i sot och aska i den tropiska värmen. Så ser verkligheten ut i sockerrörsdistrikten i Goias i centrala Brasilien.  

Småskalig ekoodling

I trakten nära den lilla staden Palmerira de Missoes i södra Brasilien finns en annan verklighet. Småskalig etanolproduktion sker i små enheter organiserade som ekologiska kooperativ. Sockerrör och oljeväxter som Jatropha curcas och ricinbuske samodlas med baljväxter och andra grödor. Varje familj odlar maximalt ett par hektar sockerrör. I små kooperativa gårdsdestillerier producerar några familjer tillsammans både socker, etanol och brännvin. Energi och livsmedel som majs, bananer, ägg och kött produceras tillsammans i en skala som räcker för lokala ändamål. Idag räcker inte den småskaliga etanolproduktionen till den etanolexport som, bland annat, går till Sverige.  

Lång väg till hållbarhet

Miljöorganisationen MAB (Movimento dos Atingidos por Barragens, ungefär: rörelsen för dem som påverkas av dammbyggen, som sedan tio år tillbaka samarbetar med Naturskyddsföreningen) har ett delstatskontor i staden Echerim i delstaten Rio Grande do Sul och är kritisk till dagens situation.

 – Det är inte grödorna i sig det är fel på utan jordbruksmodellen med storskaliga monokulturer, säger Joceli Andreolli, energiexpert, som också samordnar organisationens arbete i granndelstaten Minas Gerais. Vår verklighet här gör det svårt att tro på en fungerande miljöcertifiering. Det är säkert möjligt, men svårt, vi har lång väg att gå.  

Etanolbil ändå rätt val

Vad tycker egentligen Naturskyddsföreningen? Vilka råd ger föreningen till konsumenter. Är det fel att välja etanolbil idag?  Frågan går till Svante Axelsson, generalsekreterare:

- Nej. Från klimatsynpunkt är etanol från sockerrör det bästa bränslet som finns idag. Det är bättre än olja och bensin. Det är också i dagsläget bättre än om man använder majs eller vete för att producera biobränsle. Undantaget är biogas som kan produceras lokalt här hos oss, men som bara finns i liten skala än.  

Krav på producenterna

Men om etanolen produceras på ett sätt som inte är ekologiskt hållbart, i den stora skalan, ska man ändå välja etanol?

- Ja, vi tror att om de rika importländerna ställer krav på både social- och ekologisk hållbarhet, så kommer produktionen att förändras till det bättre. Produktionen av olja innbär också omfattande sociala och miljömässiga problem. Vi måste se i ett längre utvecklingsperspektiv, på samma sätt som när vi köper bomull som är tillverkade på ett ohållbart sätt, eller andra varor som vi importerar från fattiga länder. Bojkott är sällan lösningen. Det gäller istället att enträget öka kraven på produktionen 

 - Inom EU är ett regelverk för att skilja på ”bra” och ”dålig” etanol under utveckling och det är nödvändigt med både miljö- och rättvisemärkning av etanol.

Stora jordbruk inte fel

Men den etanolproduktion som sker nu sker ju till stor del i  industrijordbruk, inte i småskalig hållbarhet?   

- Ja, men också vi har ett industrijordbruk i Sverige. Det behöver inte vara fel med stora jordbruk, om man kan ställa miljökrav och inte förstör ekotjänsterna. Småskalighet leder inte per automatik till mindre miljöskada, det handlar om hur produktionen går till. Det är skillnad om man avverkar skog för etanolproduktion, men vi vet inte vad den här marken annars faktiskt skulle använts till, kanske till betesdjur som inte heller är det bästa från klimatsynpunkt.  

Mindre kött, kollektivt resande

Men är det rimligt att länder som Brasilien ska lösa våra välfärdsproblem, för att vi vill åka bil med bättre samvete?

- Handel finns och vi köper en mängd varor från fattiga länder, som bananer, bomull och kaffe. Vi hjälper inte de fattiga länderna genom att avstå från den konsumtionen. Men vi måste betala ett korrekt pris, ett pris som driver på en bättre utveckling, både socialt och miljömässigt. Diskussionen om biodrivmedel visar emellertid att trycket på åkermarken i vid mening måste minska. Den produktion som idag framför allt tar marker i anspråk är den växande köttkonsumtionen som kräver stor mängd foderproduktion. Men det räcker inte att äta mindre kött. Vi måste också nyttja mycket energieffektivare bilar och åka mer kollektivt så att de inhemska behoven i fattiga länder inte trängs undan av vår konsumtion i rika länder, avslutar Svante Axelsson.

Texten baseras på ett reportage från Brasilien av Anders Friström i
medlemstidskriften Sveriges Natur nr 5/08, tema "Klimathoppet". Bli medlem så får du tidningen sex ggr/år.