Utländska trålare hotar Afrikas småskaliga fiske

Industriella trålare från utlandet konkurrerar med de små lokala fiskebåtarna om det lokala fisket i Västafrika, en redan hårt pressad resurs som är viktig för den lokala livsmedelsförsörjningen.

Foto:

Kajsa Garpe
Artikel

Det är inte bara fler och fler lokala fiskare som konkurrerar om fisken i de tidigare så fiskrika vattnen utanför Västafrikas kust. Det kommer också allt fler industriella trålare från utlandet i jakt på fisk.

Fiskeavtal med EU

EU har speciella partnerskapsavtal som ger europeiska fiskebåtar tillgång till fiskevatten utanför Afrikas kust. Avtal som finansieras av EU och innebär en subventionering av den europeiska fiskesektorn. Enligt reglerna ska de europeiska båtarna inte konkurrera med det lokala fisket, och endast vara för resurser som inte fullt utnyttjas inom landet. Men avtalen är omdiskuterade och har kritiserats från många håll.

Ett exempel är avtalet med Guniea-Bissau som skrevs under år 2014. Enligt rapporten Voices from African Artisanal Fisheries finns ingen garanti för att den totala fiskekapaciteten i Guinea-Bissau är anpassad till beståndens storlek.

– Under idealiska omständigheter skulle det ha gjorts en vetenskaplig undersökning innan tillgången till fisk diskuterades. Så var det inte, säger Beatrice Gorez från Naturskyddsföreningens samarbetsorganisation Coalition för Fair Fisheries Arrangements (CFFA).

Utan tillförlitliga data på beståndens storlek och på vad som tas upp av fiskebåtarna är det omöjligt att försäkra sig om att fisket är hållbart. Enligt FAO är samtliga västafrikanska fisken överexploaterade, och kustfisket har minskat med 50 procent på 30 år.

Samägda bolag

En del båtar i Senegal seglar under Senegals flagga trots att de kommer från utlandet. Genom att ingå i gemensamt ägda bolag där minst hälften ägs av en lokal part, har de rätt att segla under landets flagga. Det ger dem tillgång till landets fiskevatten. Men arrangemangen är kritiserade för den stora bristen på insyn och för att de inte prioriterar ett hållbart fiske.

– All fisk från samägda båtar exporteras till båtarnas ursprungsländer, så de bidrar inte till livsmedelsförsörjningen i landet. Det är oroande. Nu när våra fiskbestånd minskar tvingas senegalesiska fiskare att ge sig av till grannländerna för att få tag på fisk, förklarar Chérif Younouss Ndiaye, vice president för en lokal fiskeorganisation i M´bour i Senegal.

Trålarna från de samägda bolagen ökar trycket på det redan ansträngda fisket och bidrar till utfiskningen.

– Alla pratar om arbetstillfällena de ger, men ingen nämner det faktum att de samägda bolagen tär på våra fiskeresurser. När fisken är borta så kommer de utländska aktörerna att lämna landet och alla arbetare kommer att förlora sina jobb. I Senegal har vi inga diamanter, inget guld, vi är beroende av vad havet ger för vårt uppehälle, säger Abdou Karim Sall, en lokal fiskare som också är ledare för det marina reservatet i Joal-Fadiouth strax söder om Dakar.

Foto: Mats Hellmark

Illegalt, orapporterat och oreglerat fiske

Ett återkommande problem är att de utländska båtarna inte rapporterar all fisk de tar upp, och att de fiskar i zonen närmast kusten som är reserverad för de lokala småskaliga fiskarna. Och hur ska man veta om fisket är hållbart om man inte vet hur mycket som fiskas? De västafrikanska länderna har begränsade resurser för att övervaka kusten och se till att båtarna följer de regler som gäller. Ingen vet hur omfattande det illegala fisket är, men de lokala fiskarna tar upp det som ett omfattande problem.

I Mauretanien de lokala fiskarna inlett ett samarbete med flottan för att förbättra bevakningen av kusten. Eftersom deras tidigare klagomål inte gav resultat, bad fiskarna att flottan skulle följa med i de lokala fiskebåtarna. Den första natten med gemensam bevakning kunde 20 trålare gripas för illegalt fiske. Sedan dess har samarbetet fortsatt. Varje gång flottan går ut tillsammans med de lokala fiskarna ertappar de flera trålare som fiskar illegalt i zonen som är reserverad för det småskaliga fisket.

Trots att många lokala fiskare saknar den rätta utrustningen tvingas de att ta sig längre och längre ut på havet för att finna fisk. Zonen som är reserverad för de mindre lokala båtarna invaderas regelbundet av större trålare som inte bryr sig om att fiska ansvarsfullt. Det är väldigt riskabelt att fiska i närheten av de stora trålarna som ibland kolliderar med de mindre båtarna, släpar dem efter sig eller förstör deras fiskenät. Speciellt farligt är det nattetid, när sikten är begränsad.

– Ett stort problem är att de regler som finns inte tillämpas. Många båtar rapporterar mindre fångster än de verkligen tar upp. Ofta är det svårt att avgöra var gränsen mellan lagligt och illegalt fiske går, säger Beatrice Gorez från Naturskyddsföreningens samarbetsorganisation CFFA.

Både Naturskyddsföreningen och CFFA är medlemmar i EU-kommissionens rådgörande organ Long Distance Advisory Committee (LDAC). Där driver vi på för schysstare och mer transparenta fiskeavtal som tar hänsyn till det småskaliga fisket.

 

Läs mer om det småskaliga fisket i Västra Afrika i artikeln När fisken försvinner

Läs mer i vår artikel Röster från Afrikas fiskesamhällen. Här hittar du också den lättlästa och tankeväckande rapporten Voices from African Artisanal Fisheries där män och kvinnor som arbetar med fiske i Västra Afrika berättar om sina liv inom fiskenäringen och vilka utmaningar det innebär.