Blomrika vägkanter
i Sveriges kommuner

En del av Världens längsta blomsteräng

Nuläge – Så arbetar Sveriges kommuner med vägkanter

Kommunerna är en viktig aktör som sköter stora delar av vägnätet.
Så här såg kommunernas arbete ut 2022.

Källa: Sveriges bivänligaste kommuner

Från 2 miljoner till 453 000 hektar

År 1927 fanns över två miljoner hektar betes- och slåtterängar i Sverige. Dessa miljöer hade länge en viktig funktion i lantbruket, men har i och med framväxten av dagens moderna jordbruk gått förlorade. Idag finns bara 453 000 hektar betes- och slåtterängar kvar 2023.

Att ängs- och betesmarker försvinner har negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden. Hundratals arter av växter, insekter, och svampar är helt beroende av skötta ängs- och betesmarker för både föda och boplatser.  

Källa: Jordbruksverket och Jordbruksverket

Lågtrafikerade vägar och cykelbanor

Vägkanter har potential att bli nya livsmiljöer för arter som är beroende av ängsmarker. För att det ska ske behöver vägkanterna skötas på ett sätt som gynnar den biologiska mångfalden. För att minska negativ påverkan på insekter bör fokus riktas mot lågtrafikerade vägar, cykelbanor, banvallar och gångstigar.

Gräsmarkerna som finns kvar

Naturbetesmarker och slåtterängar har övergivits i stor utsträckning till följd av rationaliseringar och eftersom det är svårt för lantbrukare att få lönsamhet i produktionen. Kvaliteten hos de betesmarker och slåtterängar som fortfarande finns kvar är på många håll dålig, främst på grund av förändrad skötsel. Även invasiva arter och övergödning från luftburet kväve påverkar kvaliteten negativt. Det är därför viktigt att ta tillvara på de små ängsfragment som finns kvar.

Källa: Naturvårdsverket

Invasiva arter i vägkanterna  

Blomsterlupin, kanadensiskt gullris, parksallat, jättebalsamin, parkslide, jätteloka och vresros är några invasiva växter som trivs längs vägrenar, dikeskanter och i ängsmiljöer. De sprider sig snabbt i landskapet och konkurrerar ut inhemska växter.

Även om de kan locka till sig bin och andra pollinatörer är de ett stort hot mot insekter. Medan de inhemska växterna kan försörja en bredd av insektsarter under hela växtperioden, gynnar de invasiva växterna bara ett fåtal insektsarter och under kortare tidsperioder.

En viktig del i skötselarbetet av vägkanterna är att vara uppmärksam på om det finns invasiva arter längs vägkanten och i fall att det gör det försöka bekämpa eller begränsa dem.

Hotade arter i odlingslandskapet

I den svenska rödlistan bedöms arter efter deras risk att dö ut inom landet och klassas i olika kategorier. Rödlistan är ett viktigt verktyg för att till exempel prioritera naturvårdsinsatser. På grund av bland annat igenväxning, brist på bete och intensifierat jordbruk är många av odlingslandskapets arter hotade, arter som till viss del kan gynnas av arbetet med blomrika vägkanter.

21 740 arter har bedömts i arbetet med rödlistan 2020, cirka 4 700 av dem är rödlistade, varav 2 249 är hotade . Av de rödlistade arterna är ungefär hälften knutna till odlingslandskapet.

Källa: Rödlistan 2020 och egen uträkning.

50%

Hälften av de vilda biarter som är kopplade till odlingslandskapet är hotade.

54%

Över hälften av de dagfjärilsarter som är kopplade till odlingslandskapet är hotade.

46%

Nästan hälften av de kärlväxter som är kopplade till odlingslandskapet är hotade.

Så kan kommunen jobba – Årsplanering

Förutsättningarna för anpassad skötsel av vägkanter skiljer sig åt – bland annat beroende på geografiskt läge, storlek och budget. Men det finns ett antal gemensamma hållpunkter under året att utgå ifrån i arbetet.

Vinter

• Se över behovet av anpassade maskiner eller ny upphandling.
• Kartlägg potentiella blomrika väg...

Fler punkter

Höst

• Sök LONA-medel (om det finns tillgängligt).
• Klipp samtliga blomrika vägkanter när fröna mogna...

Fler punkter

Vår

• Planera för kommande åtgärder.
• Ta fram informationsmaterial.
• Förbered för inventering.

Fler punkter

Sommar

• Inventera intressanta sträckor.
• Bekämpa invasiva arter. ...

Fler punkter

Checklista för kommunens arbete med blomrika vägkanter

Genom att arbeta med blomrika vägkanter kan kommunen bidra positivt till den biologiska mångfalden och i vissa fall minska sina skötselkostnader. I checklistan finns tips på saker att tänka på för att få igång arbetet.

1
Förankring
Finns det stöd från ledningen för att jobba med pollinatörer och biologisk mångfald som kan inkludera arbetet med blomrika vägkanter? Det kan till exempel vara en pollineringsplan, politiska mål eller beslutad budget för åtgärder. Eller går det att genomföra inom det befintliga arbetet med drift och skötsel?
2
Kartläggning
Driftpersonal, Floraväktare, Naturskyddsföreningens lokala krets eller andra intresserade organisationer kan ha information om blomrika vägkanter som är bra att utgå ifrån. Därefter kan olika kartlager vara till hjälp för att identifiera potentiella blomrika sträckor som till exempel jordartskartan, ängs- och betesmarksinventeringen, värdekärnor och artportalen. Inventering i fält kan bli nödvändigt för att inhämta mer information.
3
Åtgärder
Beroende på hur vägsträckorna ser ut kan det bli aktuellt med olika typer av åtgärder för att gynna de blomrika vägkanterna. Några exempel: slåtter efter blomning, slåtter tidigt för att utarma marken och sedan efter blomning igen, slåtter med uppsamling, utsådd av lokala ängsfröer, markstörning (till exempel naturvårdsbränning), röjning av vedartad vegetation eller borttagning av invasiva arter.
4
Skötselinstruktioner
Skötselåtgärderna för de identifierade vägsträckorna måste tillgängliggöras så att driftpersonal har tillgång till informationen, vare sig driften sker i egen regi eller är utlagd på entreprenad. Andra berörda sakområden inom kommunen som fysisk planering och naturvård har också nytta av kunskapen.
5
Nyanläggning
Ta chansen att lägga en bra grund för framtida blomrika vägkanter när nya vägar byggs, eller när gamla görs om. Använd näringsfattig jord eller sandigt material, undvik makadam och så ut svenska, helst lokala, ängsfröer under hösten.
6
Upphandling
Skötsel av blomrika vägkanter kräver ofta en ny skötselklass. Om driften är upphandlad behöver avtalet ses över så att det går att komplettera med önskad skötsel alternativt genomföra en ny upphandling. Tillräcklig kunskap och tillgång till lämplig maskinpark är viktiga faktorer att se över, vare sig skötseln är utlagd på entreprenad eller sker i egen regi.
7
Finansiering
Är den nya skötseln mer kostnadskrävande behöver finansiering säkerställas så att åtgärderna kan bestå långsiktigt för att ge resultat. LONA-bidrag som kan sökas från respektive länsstyrelse är ett sätt att få en delfinansiering.
8
Information
Där skötseln har anpassats på platser som är publika, till exempel längs gång- och cykelstråk, är det en god idé att informera förbipasserande i syfte att skapa en ökad förståelse för den förändring som genomförs. Det kan till exempel göras med en informationsskylt som beskriver satsningen på blomrika vägkanter.
9
Uppföljning
Det är viktigt att följa upp åtgärderna för att se att den anpassade skötseln ger önskat resultat och att statusen för de blomrika vägkanterna inte försämras.

Tips! För att komma igång kan det vara möjligt att söka projektbidrag som till exempel LONA. Ett annat alternativ kan vara att anställa sommarjobbare eller praktikanter, eller lägga upp det som ett exjobb för att få intresserade studenter att inventera och ta fram förslag till skötselåtgärder.

Skötselmetoder – en guide

Slåtter och annan skötsel av vägkanter görs ofta redan regelbundet i säkerhetssyfte för att förebygga trafikolyckor. Men med en anpassad skötsel kan även den biologiska mångfalden gynnas. För att skapa och sköta blomrika vägkanter krävs en skötsel som är anpassad till de arter man vill gynna.

Källa: Naturvårdsanpassad skötsel av vägkanter

Traditionell skötsel av vägkanter

Skötsel för att gynna biologisk mångfald

Rekommendation för skötsel

Uppsamling

Hantering av uppsamlat material

Högvuxen vegetation

Vägkanter som inte tas om hand får snabbt en högvuxen vegetation.

Tidig slåtter

Tidig slåtter är bra vid näringsrika vägkanter för att magra ut marken. En näringsfattig mark gynnar ängsblommor.

Invasiva arter

Bekämpa invasiva arter längs vägkanterna innan de blommar för att förhindra spridning.

Ängsblommor

Ängsblommor är en viktig resurs för pollinatörer och ofta helt avgörande för våra rödlistade arter.

Låt blommorna fröa av sig

Att låta blommorna genomgå hela livscykeln och fröa av sig är en förutsättning för att skapa en blomrik vägkant. Vill du göra ytterligare en insats kan du samla in fröer från en närliggande äng som sprids vid vägkanten.

Sen slåtter

Sen slåtter, efter frösättning (augusti/september) gynnar spridningen av ängsblommor.

Uppsamling

Det är viktigt att samla upp avslaget material annars tillförs näring till marken vilket missgynnar ängsväxterna och därmed pollinerarna. Låt gärna avslaget växtmaterial ligga kvar några dagar för att fröer ska få möjlighet att släppa.

Markstörning

För att öka potentialen för fler arter längs vägkanten kan utsådd av lokala ängsfröer eller markstörningar som bränning, avbaning och markskrapning vara bra insatser att genomföra. Utför markstörningen på hösten eller våren för att inte skada växter och djur.

Målet: en blomrik vägkant

En vägkant med anpassad skötsel har goda förutsättningar att efter några säsonger bli blomrik och fungera som en viktig ekosystemtjänst.

Goda exempel från kommuner

Helsingborgs stad, Karlstads kommun och Örnsköldsviks kommun är tre kommuner som på olika sätt lyckats implementera anpassad vägkantsskötsel.

Helsingborgs stad

Helsingborgs stad började sitt arbete med vägkanter genom ett LONA-projekt. Genom att kartlägga vägområden med god potential för blomrikedom med egna iakttagelser och värdefull input från Floraväkteriet fann de vägsträckor med behov av förändrad skötsel. Endast vägsträckor på näringsfattiga jordar valdes ut och klipps nu endast en gång efter blomning. Det sker ännu ingen uppsamling men eftersom markerna är magra blir ansamlingen av förna (organiskt material som ligger överst på marken) inte så stor.

Karlstads kommun

Karlstads kommun har haft ett nämndmål om att stärka vilda pollinatörers livsförutsättningar och har erhållit LONA-medel för att arbeta med vägkanter. De började med en inventering av 40 mil vägkant enligt Trafikverkets modell och identifierade fem kilometer artrika vägkanter och hänsynsobjekt på 12 olika platser. De har nu en anpassad skötsel på dessa sträckor som inkluderar klippning 1-2 gånger i lämplig tid, slyröjningsinsatser och bekämpning av invasiva arter. De har även testat uppsamling med en specialbyggd traktorgrävare men har svårt att bli av med det uppsamlade materialet. Foto: Charles Campbell, Greensway AB

Örnsköldsviks kommun

Under 2022 påbörjade Örnsköldsviks kommuns trafik- och parkavdelning ett samarbete med Naturskyddsföreningen Västernorrland för att skapa blomrika vägkanter i kommunen. Samarbetet är en del av projektet Världens längsta blomsteräng och började med ett pilotområde med både bil- och cykelväg. Samarbetet innebär bland annat att vägkanterna slås först i slutet av augusti, då blommornas frön har hunnit mogna och falla till marken. Naturskyddsföreningen har på några ställen längs vägen sått in vilda blommor som prästkrage och blåklocka. Under 2023 påbörjades ytterligare en vägsträcka med cykelbana bredvid. Man har medvetet valt publika vägsträckor.

Om projektet Världens längsta blomsteräng

Naturskyddsföreningens projekt Världens längsta blomsteräng vill skapa blomrika vägkanter längs cykelbanor och bilvägar. Arbetet sker i hela landet – tillsammans med privatpersoner, vägföreningar och kommuner. Hittills har över 300 kilometer vägkanter registrerats i projektet.

Logotyp i färg: Världens längsta blomsteräng

Registrera kommunens blomrika vägkanter

Projektet fokuserar på vägkanter längs mindre vägar som tillsammans kommer att bilda ett blomnätverk som utvecklar och bevarar den biologiska mångfalden. Arbetet sker i hela landet.

Nu vill vi ha med oss Sveriges kommuner på resan. Vill ni vara med?

Registrera kommunens vägkanter här