Blomrika vägkanter
i Sveriges kommuner
En del av Världens längsta blomsteräng
Nuläge – Så arbetar Sveriges kommuner med vägkanter
Kommunerna är en viktig aktör som sköter stora delar av vägnätet.
Så här såg kommunernas arbete ut 2024.
Källa: Enkätundersökning (2024)
Från 2 miljoner till 453 000 hektar
År 1927 fanns över två miljoner hektar betes- och slåtterängar i Sverige. Dessa miljöer hade länge en viktig funktion i lantbruket, men har i och med framväxten av dagens moderna jordbruk gått förlorade. Idag finns bara 453 000 hektar betes- och slåtterängar kvar 2023.
Att ängs- och betesmarker försvinner har negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden. Hundratals arter av växter, insekter, och svampar är helt beroende av skötta ängs- och betesmarker för både föda och boplatser.
Källa: Jordbruksverket och Jordbruksverket
Lågtrafikerade vägar och cykelbanor
Vägkanter har potential att bli nya livsmiljöer för arter som är beroende av ängsmarker. För att det ska ske behöver vägkanterna skötas på ett sätt som gynnar den biologiska mångfalden. För att minska negativ påverkan på insekter bör fokus riktas mot lågtrafikerade vägar, cykelbanor, banvallar och gångstigar.
Gräsmarkerna som finns kvar
Naturbetesmarker och slåtterängar har övergivits i stor utsträckning till följd av rationaliseringar och eftersom det är svårt för lantbrukare att få lönsamhet i produktionen. Kvaliteten hos de betesmarker och slåtterängar som fortfarande finns kvar är på många håll dålig, främst på grund av förändrad skötsel. Även invasiva arter och övergödning från luftburet kväve påverkar kvaliteten negativt. Det är därför viktigt att ta tillvara på de små ängsfragment som finns kvar.
Källa: Naturvårdsverket
Invasiva arter i vägkanterna
Blomsterlupin, kanadensiskt gullris, parksallat, jättebalsamin, parkslide, jätteloka och vresros är några invasiva växter som trivs längs vägrenar, dikeskanter och i ängsmiljöer. De sprider sig snabbt i landskapet och konkurrerar ut inhemska växter.
Även om de kan locka till sig bin och andra pollinatörer är de ett stort hot mot insekter. Medan de inhemska växterna kan försörja en bredd av insektsarter under hela växtperioden, gynnar de invasiva växterna bara ett fåtal insektsarter och under kortare tidsperioder.
En viktig del i skötselarbetet av vägkanterna är att vara uppmärksam på om det finns invasiva arter längs vägkanten och i fall att det gör det försöka bekämpa eller begränsa dem.
Hotade arter i odlingslandskapet
I den svenska rödlistan bedöms arter efter deras risk att dö ut inom landet och klassas i olika kategorier. Rödlistan är ett viktigt verktyg för att till exempel prioritera naturvårdsinsatser. På grund av bland annat igenväxning, brist på bete och intensifierat jordbruk är många av odlingslandskapets arter hotade, arter som till viss del kan gynnas av arbetet med blomrika vägkanter.
21 740 arter har bedömts i arbetet med rödlistan 2020, cirka 4 700 av dem är rödlistade, varav 2 249 är hotade . Av de rödlistade arterna är ungefär hälften knutna till odlingslandskapet.
Källa: Rödlistan 2020 och egen uträkning.
Hälften av de vilda biarter som är kopplade till odlingslandskapet är hotade.
Över hälften av de dagfjärilsarter som är kopplade till odlingslandskapet är hotade.
Nästan hälften av de kärlväxter som är kopplade till odlingslandskapet är hotade.
Så kan kommunen jobba – Årsplanering
Förutsättningarna för anpassad skötsel av vägkanter skiljer sig åt – bland annat beroende på geografiskt läge, storlek och budget. Men det finns ett antal gemensamma hållpunkter under året att utgå ifrån i arbetet.
Checklista för kommunens arbete med blomrika vägkanter
Genom att arbeta med blomrika vägkanter kan kommunen bidra positivt till den biologiska mångfalden och i vissa fall minska sina skötselkostnader. I checklistan finns tips på saker att tänka på för att få igång arbetet.
- 1Förankring
Finns det stöd från ledningen för att jobba med pollinatörer och biologisk mångfald som kan inkludera arbetet med blomrika vägkanter? Det kan till exempel vara en pollineringsplan, politiska mål eller beslutad budget för åtgärder. Eller går det att genomföra inom det befintliga arbetet med drift och skötsel? - 2Kartläggning
Driftpersonal, Floraväktare, Naturskyddsföreningens lokala krets eller andra intresserade organisationer kan ha information om blomrika vägkanter som är bra att utgå ifrån. Därefter kan olika kartlager vara till hjälp för att identifiera potentiella blomrika sträckor som till exempel jordartskartan, ängs- och betesmarksinventeringen, värdekärnor och artportalen. Inventering i fält kan bli nödvändigt för att inhämta mer information. - 3Åtgärder
Beroende på hur vägsträckorna ser ut kan det bli aktuellt med olika typer av åtgärder för att gynna de blomrika vägkanterna. Några exempel: slåtter efter blomning, slåtter tidigt för att utarma marken och sedan efter blomning igen, slåtter med uppsamling, utsådd av lokala ängsfröer, markstörning (till exempel naturvårdsbränning), röjning av vedartad vegetation eller borttagning av invasiva arter. - 4Skötselinstruktioner
Skötselåtgärderna för de identifierade vägsträckorna måste tillgängliggöras så att driftpersonal har tillgång till informationen, vare sig driften sker i egen regi eller är utlagd på entreprenad. Andra berörda sakområden inom kommunen som fysisk planering och naturvård har också nytta av kunskapen. - 5Nyanläggning
Ta chansen att lägga en bra grund för framtida blomrika vägkanter när nya vägar byggs, eller när gamla görs om. Använd näringsfattig jord eller sandigt material, undvik makadam och så ut svenska, helst lokala, ängsfröer under hösten. - 6Upphandling
Skötsel av blomrika vägkanter kräver ofta en ny skötselklass. Om driften är upphandlad behöver avtalet ses över så att det går att komplettera med önskad skötsel alternativt genomföra en ny upphandling. Tillräcklig kunskap och tillgång till lämplig maskinpark är viktiga faktorer att se över, vare sig skötseln är utlagd på entreprenad eller sker i egen regi. - 7Finansiering
Är den nya skötseln mer kostnadskrävande behöver finansiering säkerställas så att åtgärderna kan bestå långsiktigt för att ge resultat. LONA-bidrag som kan sökas från respektive länsstyrelse är ett sätt att få en delfinansiering. - 8Information
Där skötseln har anpassats på platser som är publika, till exempel längs gång- och cykelstråk, är det en god idé att informera förbipasserande i syfte att skapa en ökad förståelse för den förändring som genomförs. Det kan till exempel göras med en informationsskylt som beskriver satsningen på blomrika vägkanter. - 9Uppföljning
Det är viktigt att följa upp åtgärderna för att se att den anpassade skötseln ger önskat resultat och att statusen för de blomrika vägkanterna inte försämras.
Tips! För att komma igång kan det vara möjligt att söka projektbidrag som till exempel LONA. Ett annat alternativ kan vara att anställa sommarjobbare eller praktikanter, eller lägga upp det som ett exjobb för att få intresserade studenter att inventera och ta fram förslag till skötselåtgärder.
Skötselmetoder – en guide
Slåtter och annan skötsel av vägkanter görs ofta redan regelbundet i säkerhetssyfte för att förebygga trafikolyckor. Men med en anpassad skötsel kan även den biologiska mångfalden gynnas. För att skapa och sköta blomrika vägkanter krävs en skötsel som är anpassad till de arter man vill gynna.
Traditionell skötsel av vägkanter
Traditionellt sköts vägkanten för att upprätthålla:
- God sikt och framkomlighet utmed vägen.
- Tillgodose god vattenavrinning från vägbana och vägdiken.
- Minimera risken för rotinträngning av vedartade växter i vägbanken.
- Minimera tillgången på föda för viltet intill vägbanan.
Skötseln sker vanligtvis med slaghack utan uppsamling och ofta vid fel tidpunkt sett ur biologisk synvinkel. Växtresterna ligger kvar och förmultnar och göder marken. Det gynnar högvuxna och näringsgynnade arter vilket är negativt för såväl ängsfloran som faunan och leder också till ökat behov av skötsel.
Skötsel för att gynna biologisk mångfald
För att öka den biologiska mångfalden i blomrika vägkanter behöver väghållarens instruktioner kompletteras med:
- Skötsel vid tidpunkter som anpassas till de örter och den fauna man vill gynna.
- Metoder som minimerar skador på örtvegetation och fauna.
- Borttagning och omhändertagande av växtresterna från vägkanterna.
- Hur invasiva arter ska bekämpas och förhindras från att sprida sig i landskapet.
Rekommendation för skötsel
Rekommendation för skötsel av vägkanter med hög biologisk mångfald:
- Klippning utförs med skärande redskap – för att fragmentera växtresterna så lite som möjligt och för att inte skada faunan mer än nödvändigt.
- Klippning utförs på sensommaren efter blomning men innan växtligheten vissnar ner. På näringsrika marker med frodig växtlighet kan det även behövas en tidig slåtter för att utarma marken. Finns invasiva arter ska de helst bekämpas innan de blommar.
- För bästa resultat av skötseln behöver växtresterna samlas upp, antingen direkt vid klippning eller efter 3-5 dagar för att låta materialet fröa av sig.
- Kompletterande åtgärder som att så ut ängsfröer (viktigt att det är svenska, helst lokala, ängsfröer) görs med fördel på hösten. Det är viktigt att förbereda marken inför insådd av ängfröer. Det kan man till exempel göra genom att skapa så kallade blottor i ytskiktet, vilket ger utrymme för nya växter att gro. Att skapa blottor genom markstörning kan även vara gynnsamt för att motverka igenväxning. Blottad sand och jord gynnar dessutom marklevande bin och insekter där de kan skapa boplatser. Markstörning ska utföras under höst och vår och inte under växtsäsongen då det kan skada både växter och djur.
Uppsamling
Den största utmaningen med skötsel av blomrika vägkanter är att få till uppsamlingen av det avslagna växtmaterialet. På torra och näringsfattiga marker är behovet inte lika stort medan det på frodigare marker är nödvändigt för att inte göda marken ytterligare.
Det finns olika lösningar för skötsel och hantering av uppsamlat material. Vilken metod som ska användas beror bland annat på var vägen är belägen, hur stor yta det handlar om och lutning på vägkanten.
Olika metoder kan vara:
- Manuell slåtter med uppsamling för mindre ytor, till exempel lie, röjsåg eller knivbalk-klippare.
- Åkgräsklippare med uppsamling.
- Flail-klippare med uppsug för branta ytor.
Hantering av uppsamlat material
- Kompostera avslaget material.
- Röta avslaget material i en biogasanläggning.
- Sprid materialet på andra naturvårdsytor för att öka blomrikedomen.
- Gör halmbalar för att placera ut till humlor att bygga bo i.
- Erbjud det som foder till djurhållare om kvaliteten är bra.
- Naturvårdsbränning under våren.
- Förbränn material av invasiva arter vid avfallsanläggningar.
Följ vägkantens skötsel
Från högvuxen till blomrik vägkant – följ skötselplanen längs en vägkant under flera säsonger.
Högvuxen vegetation
Vägkanter som inte tas om hand får snabbt en högvuxen vegetation.
Tidig slåtter
Tidig slåtter är bra vid näringsrika vägkanter för att magra ut marken. En näringsfattig mark gynnar ängsblommor.
Invasiva arter
Bekämpa invasiva arter längs vägkanterna innan de blommar för att förhindra spridning.
Ängsblommor
Ängsblommor är en viktig resurs för pollinatörer och ofta helt avgörande för våra rödlistade arter.
Låt blommorna fröa av sig
Att låta blommorna genomgå hela livscykeln och fröa av sig är en förutsättning för att skapa en blomrik vägkant. Vill du göra ytterligare en insats kan du samla in fröer från en närliggande äng som sprids vid vägkanten.
Sen slåtter
Sen slåtter, efter frösättning (augusti/september) gynnar spridningen av ängsblommor.
Uppsamling
Det är viktigt att samla upp avslaget material annars tillförs näring till marken vilket missgynnar ängsväxterna och därmed pollinerarna. Låt gärna avslaget växtmaterial ligga kvar några dagar för att fröer ska få möjlighet att släppa.
Markstörning
För att öka potentialen för fler arter längs vägkanten kan utsådd av lokala ängsfröer eller markstörningar som bränning, avbaning och markskrapning vara bra insatser att genomföra. Utför markstörningen på hösten eller våren för att inte skada växter och djur.
Målet: en blomrik vägkant
En vägkant med anpassad skötsel har goda förutsättningar att efter några säsonger bli blomrik och fungera som en viktig ekosystemtjänst.
Goda exempel från kommuner
Helsingborgs stad, Karlstads kommun och Örnsköldsviks kommun är tre kommuner som på olika sätt lyckats implementera anpassad vägkantsskötsel.
Helsingborgs stad
Helsingborgs stad började sitt arbete med vägkanter genom ett LONA-projekt. Genom att kartlägga vägområden med god potential för blomrikedom med egna iakttagelser och värdefull input från Floraväkteriet fann de vägsträckor med behov av förändrad skötsel. Endast vägsträckor på näringsfattiga jordar valdes ut och klipps nu endast en gång efter blomning. Det sker ännu ingen uppsamling men eftersom markerna är magra blir ansamlingen av förna (organiskt material som ligger överst på marken) inte så stor.
Karlstads kommun
Karlstads kommun har haft ett nämndmål om att stärka vilda pollinatörers livsförutsättningar och har erhållit LONA-medel för att arbeta med vägkanter. De började med en inventering av 40 mil vägkant enligt Trafikverkets modell och identifierade fem kilometer artrika vägkanter och hänsynsobjekt på 12 olika platser. De har nu en anpassad skötsel på dessa sträckor som inkluderar klippning 1-2 gånger i lämplig tid, slyröjningsinsatser och bekämpning av invasiva arter. De har även testat uppsamling med en specialbyggd traktorgrävare men har svårt att bli av med det uppsamlade materialet. Foto: Charles Campbell, Greensway AB
Örnsköldsviks kommun
Under 2022 påbörjade Örnsköldsviks kommuns trafik- och parkavdelning ett samarbete med Naturskyddsföreningen Västernorrland för att skapa blomrika vägkanter i kommunen. Samarbetet är en del av projektet Världens längsta blomsteräng och började med ett pilotområde med både bil- och cykelväg. Samarbetet innebär bland annat att vägkanterna slås först i slutet av augusti, då blommornas frön har hunnit mogna och falla till marken. Naturskyddsföreningen har på några ställen längs vägen sått in vilda blommor som prästkrage och blåklocka. Under 2023 påbörjades ytterligare en vägsträcka med cykelbana bredvid. Man har medvetet valt publika vägsträckor.
Om projektet Världens längsta blomsteräng
Naturskyddsföreningens projekt Världens längsta blomsteräng vill skapa blomrika vägkanter längs cykelbanor och bilvägar. Arbetet sker i hela landet – tillsammans med privatpersoner, vägföreningar och kommuner. Hittills har över 300 kilometer vägkanter registrerats i projektet.
Registrera kommunens blomrika vägkanter
Projektet fokuserar på vägkanter längs mindre vägar som tillsammans kommer att bilda ett blomnätverk som utvecklar och bevarar den biologiska mångfalden. Arbetet sker i hela landet.
Nu vill vi ha med oss Sveriges kommuner på resan. Vill ni vara med?
Registrerade vägsträckor
Antal registrerade vägkanter
Total längd
Kvar till målet
Guider och lästips
Här har vi samlat rapporter, guider och annan vidare läsning om skötsel av blomrika vägkanter.
Kontakta oss gärna
Vill ni komma i kontakt med oss för råd, tips eller samarbete? Kontakta oss gärna på e-postadressen blomsterangar@naturskyddsforeningen.se