”Preems gröna argument ekar tomma”

För att få tillstånd att bygga ut sitt oljeraffinaderi i Lysekil har Preem försökt framställa sin verksamhet som grön. Men att drivmedelsjätten skulle vara klimatsmart stämmer inte, skriver Johanna Sandahl och Karin Lexén från Naturskyddsföreningen på SvD Debatt.

På måndagen den 15 juni lämnar Mark- och miljööverdomstolen sitt rådgivande yttrande till regeringen om huruvida Preem bör ges tillstånd till utbyggnaden av oljeraffinaderiet i Lysekil. Preem vill bygga ut raffinaderiet för att kunna omvandla tjockolja till bensin och diesel, vilket skulle leda till att utsläppen ökar med en miljon ton koldioxid per år. Därmed skulle anläggningen bli Sveriges enskilt största utsläppskälla.

Om Preem ges tillstånd skulle bolaget få en juridisk rättighet att för all framtid släppa ut enorma mängder koldioxid. Detta går varken ihop med Parisavtalet eller de svenska klimatmål som riksdagen har ställt sig bakom.

Den klimatpåverkan som står på spel är så omfattande att regeringen bestämt sig för att ta över frågan. Regeringen har nämligen möjlighet att pröva tillståndet utifrån klimatlagen och inte bara miljöbalken. När Mark- och miljööverdomstolen avgett sitt yttrande är det upp till regeringen att fälla avgörandet.

Preem har satsat stort på att få utbyggnaden av oljeraffinaderiet att framstå som klimatsmart. Som bland annat Greenpeaces granskning visar har Preem lagt ner miljontals kronor på betalt utrymme i media för att framhäva de positiva effekterna av utbyggnaden. Några av bolagets så kallade ”native-annonser”, som lätt förväxlas med tidningarnas redaktionella artiklar, har redan fällts av Reklamombudsmannen för vilseledande annonsering.

I Preems annonser framkommer det inte att koldioxidutsläppen skulle öka kraftigt – i stället framhåller de framtida planer på att minska utsläppen och successivt övergå till förnybara bränslen. Vad Preem inte nämner är att de hittills vägrat förbinda sig till några utsläppsminskningar eller göra sina “klimatlöften” juridiskt bindande.

Naturskyddsföreningen kan nu sticka hål på några av Preems vilseledande påståenden.

1. Preem påstår att utbyggnaden skulle minska utsläppen globalt.
Preems ansökan innebär inte på något sätt att de förbinder sig till att genomföra klimatåtgärder. Det enda tillståndet skulle innebära är en rättighet att släppa ut så mycket som 1 miljon ton mer koldioxid än i dag från Preemraff i Lysekil. Preem påstår att utbyggnaden skulle gynna klimatet globalt eftersom raffinaderiet skulle producera fossila bränslen med lägre utsläpp än andra. Men att Preems nya anläggning med automatik skulle slå ut annan ännu miljöfarligare produktion är inte alls säkert.

I stället kan den ökade produktionen leda till lägre priser och ökad efterfrågan. Om inte Preem samtidigt köper upp och stänger ner andra existerande raffinaderier i världen, så kommer Preems produktion sannolikt att leda till ökade globala utsläpp. Såvitt Naturskyddsföreningen känner till har Preem inga sådana planer.

2. Preem påstår att de ställer om till att producera biobränsle.
Preem har framför allt sökt tillstånd för att omvandla tjockolja till bensin och diesel. I ansökan framgår också att den nya anläggningen på sikt är tänkt att producera förnybara drivmedel. Men detta klimatlöfte, som är tänkt att minska utsläppen, är dessvärre inte juridiskt bindande. Preem har tydligt deklarerat att det bara gäller under förutsättning att det leder till “företagsekonomisk lönsamhet”.

I dag är bara 1 procent av Preems produktion förnybar. Hur mycket förnybara drivmedel som den nya anläggningen i Lysekil kan producera är osäkert. Om Preem menade allvar med att utbyggnaden var till för biobränslen så borde satsningen inriktas på det, inte på tjockolja.

3. Preem påstår att deras utsläpp kommer minskas kraftigt genom koldioxidlagring (CCS).
Preem säger sig ha höga ambitioner med att använda CCS-teknik. Genom att fånga in en del av de ökade koldioxidutsläppen och lagra dem i berggrunden under havet utanför Norge, kommer hälften av de nya utsläppen försvinna enligt bolaget. Men om det faktiskt blir så är högst osäkert. I Preems underlag framgår tydligt att bolaget endast kommer att tillämpa CCS om det finns ekonomiska, tekniska och juridiska förutsättningar. I nuläget saknas de tre.

Preem har inga planer på att fånga in koldioxid från de utsläpp som görs i dag, utan bara på hälften av de ökade utsläpp som utbyggnaden skulle leda till. Det innebär att även om CCS trots allt skulle kunna tillämpas, skulle utsläppen ändå fortsätta öka.

CCS är en relativt obeprövad teknik som ännu inte tillämpas i större skala. Tekniken kan komma att bli viktig för vissa industrier som på inget annat sätt kan få ner utsläppen tillräckligt – men att ta CCS som intäkt för att kunna öka de fossila utsläppen är varken seriöst eller trovärdigt. Det är inte heller i linje med vad som enligt forskningen krävs för att klara Parisavtalet.

4. Preem påstår att de kommer att producera fartygsbränsle med mindre svavel vilket är bra för miljön.
Det är naturligtvis bra med renare fartygsbränsle, men förbättringen följer bara nya internationella miljökrav och det är inget som Preemraff gör unikt. Faktum är att de nya kraven redan lett till att det finns gott om lågsvavliga bränslen för fartyg att köpa i världens hamnar. Dessutom kommer den största delen bränsle inte produceras för fartygstrafik utan till bilar och lastbilar.

5. Preem påstår att om deras utsläpp ökar, så minskar de någon annanstans i EU, tack vare utsläppshandeln.
Det stämmer att Preemraff ingår i EU:s utsläppshandel. Att det skulle innebära minskade utsläpp någon annanstans är dock bara sant i teorin. I praktiken finns ett så stort överskott av utsläppsrätter att det går att öka utsläppen utan att någon annan verksamhet måste minska sina. Visserligen har EU:s utsläppshandel nyligen skärpts, men ytterligare skärpningar behövs för att få bort överskottet av utsläppsrätter.

Vi befinner oss i en akut klimatkris. Att i det läget bygga ut fossil verksamhet, som skulle försvåra möjligheterna att nå våra klimatmål, går tvärs emot allt vi behöver göra i dag. Sverige borde förbjuda fossila bränslen – inte ge tillstånd att utöka produktionen av dem. Tiden är förbi att ge vissa företag frikort från klimatåtgärder, samtidigt som andra delar av industrin kämpar för att få ner utsläppen. För att inte tala om att många svenskar i sin vardag försöker göra vad de kan för att minska sin klimatpåverkan. Regeringen har nu en unik möjlighet att stoppa Preemraff – oavsett domstolens besked. Förutom att ett sådant beslut stoppar en stor utsläppsökning skulle det också bli vägledande för liknande fall i framtiden. Vi hoppas att regeringen tar den möjligheten.

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen
Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen

Bli först att gilla!

Relaterat innehåll